En legendar har gått ur tiden
Kerstin Hildeband Reflekterar över Sven Nordölf´s liv.
En veteran och legendar har lämnat oss. Förra lördagskvällen kom budet att Sven Nordlöf avlidit, nästan 92 år gammal. En välkänd och beundrad kamrat har gått ur tiden. Och med honom så mycket kunskaper och goda berättelser om hur det var förr, när arbetarrörelsen var ung.
Sven levde ett omfattande liv. Han föddes 1915, äldst av fem syskon. Fadern var pappersbruksarbetare. Han slutade skolan 1929 och under 30-talets depression följde år av arbetslöshet och nödhjälpsarbeten. Under den här tiden gifte sig Sven med Karin. När sonen Sune föddes var Sven fortfarande arbetslös. Först 1935 fick Sven chansen att arbeta några månader inom textilen, liksom de följande åren innan han 1938 fick anställning på Brücks, ett kardgarnsspinneri med runt 200 anställda, som hörde hemma under Yfa. Vid krigsslutet föddes Svens och Karins andra son, Sören.
När textilstaden Norrköping upphörde och bara blev ett kapitel i historieboken blev inte Sven arbetslös. Efter att ha arbetat med Yfas nedläggning i 1,5 år blev han arbetsförmedlare de sista tio åren fram till pensioneringen.
Valåret 1942 blev Sven både klubbordförande på fabriken, ett uppdrag han behöll i alla år och invald i stadsfullmäktige. Han berättade ofta om när han första gången skulle prata i församlingen, han som så länge gått arbetslös, som var en enkel textilarbetare skulle prata till både bankdirektörer och rektorer. När jag kom in i kommunfullmäktige 1979 kunde jag notera att Sven var en ledamot alla lyssnade till. I debatterna gjorde hans inlägg starkt intryck. Den ärliga övertygelsen behövde man inte betvivla och dessutom var han slagfärdig och snärtig i replikerna.
Den Sven jag lärde känna på sjuttiotalet var en helt igenom självlärd intellektuell arbetare, politiskt medveten och med en genuin klasskänsla. Om jag inte minns fel började Sven redan som tioåring gå på möten och delta i politiska aktiviteter. Han var pionjär, ungkommunist och partimedlem i över 70 år. Och inte bara i tider av uppgång och stort allmänt politiskt intresse utan även i motgång och förföljelse av kommunister. Ingen kunde som Sven vittna om den hårda tiden på trettiotalet med arbetslöshet och AK-arbeten. Långt från hem och familj. Ingen kunde som han spegla den förnedring som arbetare utsatts för under kapitalismens förtryck. Men ingen kunde heller berätta om så många exempel på att kamp lönar sig. Att man inte ska vika undan utan stå upp för sin övertygelse.
En annan sida hos Sven, som kanske inte alla känner till, var hans stora litterära intresse, han var verkligen sinnebilden för en intellektuell arbetare. Sven läste alltid, både politiska texter, skönlitteratur och lyrik. Ofta hade han två exemplar av böckerna för att kunna ge bort den andra. För han ville dela med sig av sitt läsande och de upplevelser som det gav honom. På våra möten kunde han citera långa stycken ur någon bok eller en dikt han tyckte om. Sven älskade också musik, allt från arbetarsånger till klassisk musik.
Sven fanns med på våra medlemsmöten så sent som i våras. Trots att han kände hur orken sinade ville han vara med. Han deltog också i den politiska diskussionen i samhället. Skrev insändare i lokaltidningarna där han imponerade med sin insikt i politiska händelser och sin förmåga till analys utifrån ett självklart klassperspektiv. Efter valet, när det blev klart att Vänsterpartiet skulle få ett kommunalråd, ringde han och gratulerade mig till posten. Han var stolt över oss i partiföreningen och önskade mig och partiet lycka till.
Sven älskade att komma till våra jul- och sommarfester. Att se honom tillsammans med våra ungdomar i Ung Vänster värmde. Det kan inte nog betonas hur viktigt det är med respekten mellan generationerna. Att inse att vår historia och det vi kan om den är avgörande för hur vi lyckas i kampen framåt.
Nu finns inte Sven längre och jag saknar honom. Jag träffade honom så sent som förra fredagen på sjukhuset. Han kände att han inte orkade längre och vi tog farväl. Jag gav honom löftet om en värdig begravning med partifanan och Internationalen. Han bad mig hälsa till alla kamrater.
Vänsterpartiet Norrköping
Kerstin Hildebrand
Ordförande