Läste Ola Lindholms artikel om barnfattigdomen i Aftonbladet häromdagen. Ola Lindholm är chefredaktör för Kamratposten. Han vet vad han talar om. Och det han skriver upprör. Att vara barn och leva i fattigdom i Sverige betyder att man får se sina klasskompisar åka till landet, åka på semester utomlands eller bara till Kolmårdens djurpark. Men att man själv kanske aldrig får vara med om det. Istället hänvisas man till gården i bostadsområdet. En gård som kanske har en undermålig lekplats eller ingen alls.

Läste Ola Lindholms artikel om barnfattigdomen i Aftonbladet häromdagen. Ola Lindholm är chefredaktör för Kamratposten. Han vet vad han talar om. Och det han skriver upprör. Att vara barn och leva i fattigdom i Sverige betyder att man får se sina klasskompisar åka till landet, åka på semester utomlands eller bara till Kolmårdens djurpark. Men att man själv kanske aldrig får vara med om det. Istället hänvisas man till gården i bostadsområdet. En gård som kanske har en undermålig lekplats eller ingen alls.

Ett konkret exempel på det Rädda Banren visat i sina rapporter de senaste åren. Mer än 200 000 barn lever i fattigdom i vårt land idag. I takt med att de allra flesta, även bland barnfamiljerna, fått det ekonomiskt bättre, har avståndet till dem som lever i knapphet eller otillräcklighet ökat. Ett tydligt bevis för att klassklyftorna ökar. Risken att leva i ett fattigt hushåll är nästan fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund jämfört med barn med svensk bakgrund. Störst risk för ekonomisk utsatthet för barn finns i hushåll med en ensamstående utlandsfödd förälder. Risken för barnfattigdomen för dem är 49 procent jämfört med 19 procent för barn till ensamstående med svenskfödd förälder. Detta jämfört med barn i familjer med båda föräldrarna födda i Sverige, där risken bara är 2,7 procent. Mycket siffror, men de talar för sig. Återigen, klassklyftorna ökar.

Under mina år som tjänsteman i Södra kommundelen mötte jag ofta barn som fick ta ett stort ansvar i familjen. Som tvingades växa upp för tidigt, ta hand om syskon och kanske också en missbrukande förälder. Barn som sa till fröknar och kamrater att de faktiskt skulle åka på semester, men som bara kom dit i fantasin. Vi måste mena allvar när vi säger att barnen i vår kommun inte ska ha såna uppväxtvillkor.

Och vad kan vi göra åt det? Vänsterpartiet tycker att vi först och främst ska värna om förskolan och skolan. Ett viktigt krav i valrörelsen är mera resurser till kommunerna. De rödgröna lovar 12 miljarder mer i statsbidrag, pengar som ska vi använda till mera personal. Men det räcker inte. Förskolan och skolan får inte ta betalt för utflykter. Många barn lever i familjer med missbruk. För dem kan sommarlovet innebära katastrof för att de inte har tillgång till den tillflykt som skolan är. Våra fritidsgårdar måste få mera resurser att satsa på sommaraktiviteter just för dessa barn. Gemensamma gratis resor till populära utflyktsmål vore också bra. Liksom dagkolonier tex i Vasaparken och Folkparken kunde vara en lösning för de yngre barnen. Allt för att barnen i ekonomiskt utsatta familjer ska få bra sommarlov, precis som sina kamrater.

/Kerstin hildebrand

Uppdaterades: 09 aug 2010