.

Det krånglar ju i vården just nu, man vet inte vart man hör längre. Specialistvården, den fortfarande landstingsstyrda, remitterar till vårdcentralen, som visserligen är duktiga på hostan, öroninflammationen och på att skriva ut astmamedicin, men inte nödvändigtvis på sånt som är relaterat till specialistsjukvård. Efter att ha listat sig på en vårdcentral som är bra på det ena men inte på det andra, står man så inför valet att söka för endast vissa av sina besvär, det vårdcentralen inte fixar får man helt enkelt lära sig att leva med.

Efter ett antal telefonsamtal har dom på det ena stället surnat till och på det andra sagt att ”du måste ju bestämma dig, ska du vara listad här eller där!?”  Det verkar vara ett gissel att få bägge, ty vårdgivarna hör till olika företag och si man kan bara komma till ett av dom. Godtar man det ena tvingas man avböja det andra, ty det gäller att gå dit där man är listad…man får endast gå där man är listad. Vilken vårdcentral kan man ställa krav på?

Har vänner som dribblas runt i sin jakt på livsnödvändig medicin, inte heller dom vet till vem dom skall vända sig och blir bara hänvisade runt till än den ena än den andra. Ingen, inte ens vårdpersonalen tycks veta vem som har ansvar för vad, för vem vet hur det andra företaget jobbar? Ingen vet vad den andre gör och inte kan dom reda ut något sinsemellan utan vi vårdtagare måste sköta hela den biten också, även när vårdgivaren uppenbarligen gjort misstag.

Jag tycker inte vi vårdtagare fått en bättre service i och med att vården privatiserats, jag tycker vi får flummigare svar, sämre service och tvingas ta ett större ansvar för saker vi inte kan råda över, sånt som vården borde ha administrativ personal till. Vi har också fått ökade kostnader, vården tar både vår tid och våra pengar när vi jagar efter rätt person i vårdkedjan. Med andra ord blir det ett hiskeligt ringande runt överallt!

Läser på Jonas Sjöstedts blogg om en vän till honom som studerar till läkare, han skriver:
”Fredrik berättade om privat vårdcentral i Stockholmsområdet som han hade gjort praktik på. Verksamheten var helt inriktad på en snabb genomströmning av patienter för att öka företagets intäkter. En läkare som han följde hade konsultationer på fem minuter även med patienter med svåra cancerdiagnoser.”Som patient ställer man sig ständigt frågan om läkaren man träffar verkligen tagit sig tid, verkligen undersökt alla möjligheter, verkligen tagit alla tänkbara prover och analyserat dessa. Läkaren verkar ju så stressad, verkar ju lite oengagerad och har säkert många patienter som mår så mycket sämre än jag. Dessa frågor ställer man sig alltid. Idag har frågorna blivit än mer aktuella, eftersom vi vet att vårdgivaren får sin inkomst efter hur många patienter den tar emot, inte efter hur många patienter den botar.

Jag tycker som Jonas S, det behövs organisationer med insyn, och organisationer som är skeptiska gentemot vård med vinstintresse. Här länk till Socialistiska Läkare, en förening som nu fått en nystart och har medlemmar över hela landet. Den behövs som motvikt till den nuvarande regeringens politik så vi kanske kan vända den nuvarande trenden att driva vinstgivande företag och tjäna pengar på sjuka människor.

/Lottie Broman

 

Uppdaterades: 20 jan 2011