1 maj 2011 

Kamrater, mötesdeltagare, socialister och feminister.

 Välkomna till 1 maj, välkomna till arbetarrörelsens högtidsdag, välkommen till vår dag. Den här dagen demonstrerar vi här i Norrköping och världen över för rättvisa, jämställdhet och socialism.                  

Vi som demonstrerar idag må vara en brokig skara, men vi förenas av en dröm om att ett annat Norrköping, ett annat Sverige och en annan värld är möjlig.

 För mig föddes drömmen om en annan värld, viljan till förändring för mer än 15 år sedan i min hemstad Trelleborg. En stad som då hölls i ett järngrepp av nynazisterna. Med hot och trakasserier spred de fruktan och rädsla. Och runt om i Trelleborg tystnade man och vi var många som rörde oss som skygga djur i vår egen stad.

 Kampen mot rasism och främlingsfientlig blev något mer än att stå upp för fina värderingar, det blev en nödvändig kamp för att jag och mina vänner skulle kunna röra oss i vår egen stad.

 Det var där och då jag insåg att ensam inte är stark, men att vi var många som delade min frustration och att vi tillsammans kunde förändra.

 Där föddes övertygelse att vi möter samhällets utmaningar bäst tillsammans och det är en övertygelse som förenar oss denna 1 maj.

 För vi som demonstrerar idag är pensionärerna som tröttnat på bostadsbristen, studenterna som vill ta hem de svenska soldaterna i Afghanistan och byggarbetarna som fått nog av homofobin. Vi är kurderna som kämpar för feministiskt självförsvar i skolan, undersköterskorna som vill stoppa klimatförändringarna och flatorna som vill att hemtjänsten ska hinna ge varje farmor den omsorg som hon förtjänar.

 Det är denna gemensamma vilja till förändring som binder oss samman, som är kittet i solidariteten. Och det är denna gemensamma vilja som är vår styrka, för det finns ingen starkare samhällskraft än människor som går ihop för förändring.

 Kamrater, mötesdeltagare,

 Den 17 december strax före lunch gick den då 26-åriga Mohammed Bouazizi ner till centrum i den tunisiska staden Sidi Bouzid och tände eld på sig själv, driven av ilska och frustration över de trakasserier och förtryck som var en del av diktaturens vardag. Och han var inte ensam om att bära på längtan efter demokrati, mänskliga rättigheter och social rättvisa.

 Under de senaste månaderna har vi sett en våg av folkliga protester välla fram över Nordafrika och Mellanöstern. Varje vän av demokrati och frihet har haft all anledning att glädjas de senaste månaderna. Vi har sett prov på ett överväldigande mod när vanliga människor riskerat livet för sin frihet på gatorna i Tunis, Damaskus och Benghazi. 

 De folkliga revolutioner som vi sett i Egypten och Tunisien och som vi nu ser i Yemen, Syrien och Libyen sker inte tack vare omvärldens stöd, de sker trots att omvärlden i åratal blundat för brotten mot de mänskliga rättigheterna, de sker trots att Västs ledare i åratal åkt i skytteltrafik till Tripolis, Kairo och Riyadh för att investera i oljefält, kränga vapen och ryggdunkas.

 Sverige är tyvärr inget undantag, för samtidigt som Bildt pratat om demokrati, frihet och mänskliga rättigheter har den borgerliga regeringen genom den svenska vapenexporten varit med och beväpnat många av de regimer som nu försöker krossa just frihetsdrömmar och kamp för demokrati. Samtidigt som den folkliga frustrationen växte lyckades den borgerliga regeringen tio-dubbla vapenexporten till Nordafrika och Mellanöstern under förra året.

 Kamp för demokrati handlar inte bara om vackra ord i högtidliga deklarationer. Sverige måste sluta exportera vapen till diktaturer och förtryckarstater – ge de kämpande folken i Nordafrika och Mellanöstern allt vårt stöd.

 Men samtidigt som hoppet har fötts om en bättre morgondag hos kvinnor och män, studenter och pensionärer över hela Nordafrika och Mellanöstern så lever det palestinska folket i en tillvaro av hopplöshet. 1,5 miljoner Gazabor lever inspärrade på en yta motsvarande Ödeshög kommun isolerade från omvärlden, i djupaste fattigdom och med akut brist på både mat, el och byggnadsmaterial på grund av Israels blockad.

 Bara för att världssamfundets och media intresse nu riktas mot Libyen så får vi inte tumma på vår solidaritet med det palestinska folket. Ship to Gaza skapades för att genom praktisk solidaritet, folk till folk, bryta Israels mer än fyra år långa blockad mot Gaza-remsan. I juni kommer man att försöka bryta Israels blockad igen med skepp lastade med humanitär hjälp. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att inte bara stödja Gazas befolkning i ord, utan också i handling. Därför går årets 1 maj-insamling till Ship to Gaza.

 Kamrater, mötesdeltagare,

 ”Sverige utvecklas starkt, starkare än väntat” sa finansminister Anders Borg i riksdagen för ett par veckor sedan när regeringen presenterade sin vårbudget. Och visst ökar tillväxten, visst minskar statsskulden och visst växer exporten.

 Men Sverige är mer än siffror i en budgettabell, vårt land är mer än storföretagens exportintäkter. Sverige är människor av kött och blod, människor som vill ha en bostad, ett fast arbete med en lön att leva på och en välfärd som utgår från våra behov. Och vår livskvalité kan inte mätas i tillväxtsiffror.

 I borgerlighetens Sverige går 386 000 människor arbetslösa, men bara 3 % av dem får 80 % i a-kassa. Långtidsarbetslösheten växer och tiotusentals människor tvingas arbeta gratis i det som kallad Fas 3. Jag frågar mig hur många i kön till arbetsförmedlingen här i Norrköping som känner igen sig Andres Borgs ord att Sverige utvecklas starkt? Den borgerliga regeringen har fasat ut rätten till arbete och ersatt den med massarbetslöshet, tvångsarbete och en nedmonterad a-kassa.

 Över 40 000 människor har kastats ut ur sjukförsäkringen, inte för att de blivit friska, inte för att de fuskat med sin ersättning. De har förlorat sin sjukersättning bara av den enkla anledningen att de varit sjuka för länge. Människor som borde lägga sin kraft och energi på att bli friska, att genomföra rehabilitering, tvingas istället släpa sig till arbetsförmedlingen och be vänner och familj om lån för att kunna betala sin hyra.

 1,1 miljoner människor lever idag i fattigdom i Sverige. Dessa 1,1 miljoner är mer än siffror i statistiken – de är män, kvinnor, barn och pensionärer vars vardag är en kamp, en kamp för att få ihop de där 20 kronorna till skolutflykten, att kunna köpa en ny vinterjacka när den gamla fallit i bitar och det är 10 minus ute, att få vardagen att gå ihop när plånboken är alldeles för tom men det återstår alldeles för mycket av månaden.

 Detta är det verkliga vardagspusslet, att få en sänkt a-kassa, en indragen sjukersättning, en urholkad pension eller en skamligt låg lön från ett timvikariat att räcka till hyran, maten och en ny vinterjacka till ungarna. Men det är ju ett vardagspussel som för alltför många är omöjligt att lägga – för Anders Borg har ju stulit de största bitarna.

 Det är hög tid att Sverige sätter kampen för full sysselsättning och alla rätt till ett fast heltidsarbete med en lön att leva på högst upp på den politiska dagordningen. I vårt Sverige har vi rustat på a-kassan och sjukförsäkringen, gett värdigheten åter till de sjuka och arbetslösa. Och i vårt Sverige ska inte en enda unge behöva växa upp i fattigdom.

 Kamrater, mötesdeltagare,

 Men visst utvecklas Sverige snabbt – snabbare än väntat är vi tillbaka till det kalla klassamhället.

 För det är inte alla i vårt land som behöver oroa sig för vinterjackor till ungarna eller för att tvinga ut i Fas 3. I Reinfeldts Sverige slås nu nya rekord för försäljningen av den exklusiva svampen vit tryffel – till ett pris på 319 000 kronor kilot. Men låt mig gissa att det knappast sjukskrivna i Norrköping som köar på Konsum för att spendera mer än en genomsnittlig årsinkomst på ett kilo svamp.

 För det sker en aktiv omfördelning av resurser, från fattiga till rika, från kvinnor till män. Bara genom nedmonteringen av sjukförsäkringen har man tagit 26 miljarder från de sjuka, det är lika mycket som den rikaste tiondelen av Sveriges befolkning samtidigt fått i skattesänkningar. Men medan 7 av 10 sjukskrivna är kvinnor, är 7 av 10 höginkomsttagare män. Jag tror att Sheriffen i Nottingham i berättelsen om Robin Hood mött sin överman i Anders Borg. Men tyvärr är den ingen saga att regeringen tar från sjuka kvinnor för att ge till redan rika och friska män. Det sker i Sverige 2011.

 Vit tryffel är säkert gott, men vi kan leva med att överklassen på Östermalm får avstå sin exklusiva svamp. Men vi kommer aldrig att acceptera ett Sverige där klassklyftorna ökar och en hel vinterjacka är en lyx.

 Kamrater, mötesdeltagare,

 Vänsterpartiet demonstrerar idag under parollen ”Alla rätt till välfärd”. Det känns ju ärligt talat lite märkligt att 2011 i ett av världens rikaste länder demonstrera för allas rätt till välfärd. Men hoten mot den svenska välfärden har inte varit större i modern tid.

 De senaste två åren har antalet anställda inom äldreomsorgen minskat med 4 000 och inom sjukvården med 6 000. Var femte förskolebarn går i dag i en barngrupp med fler än 21 barn. Hemtjänsten hinner inte sätta sig ner hos farmor – ge henne den omsorg som hon förtjänar. Föräldrar lämnar barnen på dagis med oro i magen för att man vet att personalen inte hinner med. Alltför många unga får aldrig den hjälp och stöd de behöver i skolan.

 Undersköterskor, förskolelärare och vårdbiträden försöker med värkande ryggar, ömmande axlar hålla upp verksamheten, men deras uppgift blir alltmer omöjlig när kraven växer, men resurserna ständigt minskar.  

 När välfärden nedmonteras flyttar ansvaret för omsorgen om våra barn, sjuka och gamla till mammor, fruar och döttrar och allt fler kvinnor gå ned i arbetstid eller sluta jobba för att vårda anhöriga för att de inte ser någon annan utväg.

 Än fler kvinnor tvingas arbeta deltid eller tacka nej till jobb för att barnomsorgen inte är öppen när folk jobbar. Trots att var tredje svensk arbetar regelbundet på obekväma arbetstider erbjuder inte ens hälften av landets kommuner erbjuder barnomsorg utanför kontorstid. Halleluja Göran Hägglund, vilka 50-talsvindar det vinner!

 Men istället för att bygga ut barnomsorgen väljer den borgerliga regeringen att skattesubventionera omsorg av friska män med höga inkomster genom sitt RUT-avdrag. För samma kostnad som RUT-avdraget skulle vi kunna bygga 15 000 platser i barnomsorgen på helger, kvällar och nätter. Det valet är enkelt för oss vänsterpartister – på måndag kommer vi att föreslå att RUT-avdraget avskaffas och att pengarna istället används för att bygga ut barnomsorgen på obekväm arbetstid.

 För vi kan leva med att dammråttorna samlas i hörnen i villorna i Lidingö, men kommer aldrig acceptera ett Sverige där ansvaret för sjuka och äldre läggs på döttrar och fruar, vi kommer aldrig att nöja oss med något mindre än ett Sverige där varje elev blir sedd i skolan, där alla i vårt land får den bästa sjukvården och där varje farmor får den omsorg som hon förtjänar.

 Kamrater, mötesdeltagare,

 Kommer ni ihåg i valrörelsen när Maud Olofsson talade sig varm om företagare i foppa-tofflor? Nu skulle välfärden privatiseras och kvinnorna ta över driften. Och privatisering av välfärden har kraftigt tagit fart under den borgerliga regeringen. I flera län drivs mer än hälften av vårdcentralerna av privata företag.

 Men det är inga undersköterskor med rosor på kinderna som tar över våra vårdcentraler och sjukhus. Det är ljusskygga män i riskkapitalbolagens stänga styrelserum som tar över vår välfärd, män som aldrig tvekar att pressa marginalerna i verksamheten för fylla kontona i ett skatteparadis.

 Varje år försvinner minst fyra miljarder skattekronor från svensk sjukvård i privata vinster. För dem pengarna skulle vi istället kunna anställa 10.000 undersköterskor. Bara här i Östergötland plockar privata företag ut 180 miljoner kronor ur sjukvården varje år.

 Vänsterpartiet är inget skattesänkarparti, men vi vårdar varje skattekrona. Varje krona, varje öre som vi betalar i skatt ska gå till att höja undersköterskorna löner, att anställa mer personal på vårdcentralerna, och korta köerna. Inte en krona, inte ett öre ska gå ner i fickorna på dem som vill känna pengar på vår sjukvård!

 Jag ska erkänna att jag kan leva med riskkapitalisternas konton gapar tomma, men vi får aldrig acceptera ett Sverige där vinstintressen får styra sjukvården

1 maj firare, socialister och feminister,

 Imorgon är det måndag igen i Reinfeldts Sverige. För allt för många är det en vardag av magont över hur sjukersättningen ska räcka till, ängslan över att ungarnas skolklasser bara växer, oro över den där värkande axeln efter alltför många slitsamma dagar på äldreboendet. Det är inte svårt att se orättvisorna, ojämlikheten och ojämställdheten i borgerlighetens Sverige, det är inte svårt att se behoven av förändring.

 Men jag vill att ni bär med er en sak från detta 1 maj – Vi är många som tröttnat, vi är många som förenas av vilja till förändring. Vi är många som drivs fram av en dröm om att en annat Norrköping, ett annat Sverige och en annan värld är möjlig. Och tillsammans kan vi se till att den drömmen blir sann!

Vi ses på barrikaderna!

Uppdaterades: 03 maj 2011