Kongressrapport 2014 – En välfärd att lita på

Nu har jag som delegationsledare för Vänsterpartiet Östergötland smält intrycken från en fantastisk och peppande kongress. Vardagen är igång igen efter tre dagar ytterst intensivt kongressarbete. Fast så värst mycket vardag kanske det inte blir detta supervalår när man ska vara med och valkampanja för ett växande parti med vind i seglen och ett starkt självförtroende. Åsikterna och beskrivningarna i den här rapporten är helt och hållet mina egna men jag har försökt fånga in de viktigaste diskussionerna och besluten så väl som möjligt.

Kongressdelegationen på plats i Münchenbryggeriet

Kongressdelegationen bestod av mig, Nicklas Lundström – Norrköping, Stefan Carlsson – Finspång, Cecilia Ambjörn – Norrköping, Kerstin Lundberg – Motala, Deniz Tütüncü – Norrköping, Malin Östh – Söderköping, Jonas Andersson – Valdemarsvik och förste ersättare Monica Ericsson – Linköping. Kerstin Hildebrand följde med som veteran och sen var det en hel del ytterligare östgötar med i egenskap av centralt förtroendevalda eller helt enkelt som intresserade åhörare.

Det är svårt att se vänsterpartiets 40:e kongress som något annat än en framgång och en del i en mycket positiv utveckling för partiets del. Som sig bör så fick partistyrelsen bakläxa på en del motioner. Så fungerar ett demokratiskt parti. Det handlade sällan om några djupa ideologiska skillnader utan mest om taktik och kommunikation. Och kongressen har ju alltid rätt. Vi inledde med ett välkomsttal av Vänsterpartiet Storstockholms ordförande Seluah Alsaati som bland annat innehöll en stark dikt (Det finns klipp på de flesta talen på partiets hemsida – se dem gärna där!). Vi fick också lyssna till låten ”Den nya vågen” – specialkomponerad för vår feministiska kampanj.

https://www.vansterpartiet.se/kongress2014/filmer-fran-kongressen/

 

Kongressen börjar

Vi hade sedan förmöten för män och kvinnor separat för att försöka se till att män inte tog för mycket talarutrymme under de kommande dagarna. På männens träff diskuterade vi bl.a. att inte repetera det som redan sagts och att referera till kvinnors inlägg – både i talarstolen och via sociala medier. Från Östgötadelegationens sida försökte vi i förväg planera lika många inlägg från män och kvinnor, vilket tyvärr inte fungerade fullt ut när talartider kortades och dagordningspunkter ströks. Jonas inledningstal kom därnäst och slog fast våra tre huvudlinjer inför valet. (Se det så kan ni det mesta som ni behöver inför valet!)

1. Vi går till val på att stoppa vinster i välfärden! Vi kommer inte att kompromissa bort frågan. Enbart Vänsterpartiet är en garant för förändring. Alla andra partier, med undantag för riskkapitalkramarna i Centerpartiet, försöker ibland låta som oss. Men det är retorik och inte praktisk politik eller skarpa förslag. Vi är inte mot alternativa utförare och valfrihet utan just mot de privata vinsterna. Alternativet till privat välfärd är mer resurser i välfärden och mer demokrati, både för personal och brukare.

2. Det går inte att bilda en rödgrön regering med majoritet utan ett starkt Vänsterparti.

3. Vi kommer Aldrig att sitta i regering med borgerliga partier. Endast med oss kan vi vara säkra på att hela Alliansen byts ut och att vi får en ny politik utan borgerliga rester (som exempelvis Jan Björklunds skolpolitik).

 

Förhandlingarna börjar

Efter mötesformalia och val av funktionärer och så gick vi över till de stadgemotioner som rörde kongressens valärenden. Det blev en ganska lång debatt om motion D1 som ville minska partistyrelsens storlek i enlighet med framtidskommissionens rekommendation. Vänsterpartiet har den näst största partistyrelsen av alla partier vilket kan tyckas onödigt samtidigt som en minskning riskerar att försämra den geografiska representativiteten och kanske också minska andelen fritidspolitiker. Cecilia Ambjörn argumenterade för en minskning. Personligen ville jag egentligen också ha en minskning men motionen sa att det skulle genomföras direkt vilket vore hänsynslöst mot valberedningen som förberett ett förslag med dagens antal. Jag hoppas att det till nästa kongress kommer en motion som föreslår en mindre minskning men först på nästkommande kongress. Motionerna D2-D5 handlade om delat partiledarskap och den frågan debatterades också ganska länge. Beslutet blev dock att behålla en partiledare och skillnaden i voteringen var mycket större än senaste kongressen. Detta berodde nog till stor del på att många tyckte att det var för tidig för att lyfta frågan igen då den diskuterades mycket utförligt på kongressen innan.

Deniz minglar

 

Kongressuttalandet om riksdagsvalet diskuteras

B-30 var en motion som ville att det i år skulle anordnas en särskild valkonferens med valda ombud som skulle besluta om valplattformen istället för att som PS (PartiStyrelsen)ville hänskjuta den till PS själva. Diskussionen blev ganska omfattande kring detta men i slutänden förlorade förslaget och PS får själva ta valplattform denna gång. Sannolikt berodde det främst på att många såg det som praktiskt svårt att genomföra ytterligare en stor nationell partisammankomst mitt under valrörelsen. Däremot beslutades att kongressen framöver ska ta valplattformarna. Dessutom beslutades att årets valplattform ska presenteras redan i april, ett kanske något förhastat beslut då det inte blir så lätt att förankra – men PS får göra så gott de kan.

 Stefan Carlsson i talarstolen

När det gällde kongressuttalandet blev det många och långa diskussioner om vilka ord vi ska använda – omtanke eller solidaritet, egoism eller girighet? Dessa diskussioner blev nog särskilt intensiva eftersom uttalandet ju faktiskt blir den ”valplattform” och valstrategi som kongressen direkt kan påverka. PS hade redan delvis jämkat sig med många motioner och förslag men fick ändå backa på flera punkter. Bland annat så plockades ordet ”omtanke” bort på de flesta ställen och byttes mot ”solidaritet”. Det var också väldigt många ombud som ville lyfta in ytterligare sakfrågor (eller stärka de som redan stod) i uttalandet. Det gällde bland annat frågor som miljö, klimat, landsbygd, bostadspolitik, antirasism, kultur, mer feminism, återta privatiseringar, övervakning, sjukförsäkring, a-kassa, skola. Här blev det mycket argumentation och voteringar men kongressen höll tillslut med om att det är viktigt att vår tydliga profil i valrörelsen ska vara att mota bort girigheten och vinstintresset ur välfärden.

Vi har alltså antagit en valstrategi i och med uttalandet. Vänsterpartiets kongress vill att det ska synas att valet står mellan solidaritet och omtanke och girighet och egoism. En välfärd fri från vinster är Vänsterpartiets viktigaste fråga. Vi har satt debatten om vinster i välfärden på dagordningen. Nu har vi flera val att vinna och det ska vi göra.

När kongressen sedan valde om Jonas Sjöstedt som partiordförande med acklamation så var det kanske kongressens minst spännande punkt som samtidigt fick bland de mest rungande applåderna.

 

Allmänpolitiska motioner

Diskussionerna kring dessa mängder av motioner var mycket långa och till slut fick en minuts talartid införas, det innebar såklart att det blev svårt att resonera i vissa frågor men var nog ändå nödvändigt för att hinna med att behandla alla. Här genomförde kongressen flera förändringar jämfört PS beslutsförslag. De större konkreta frågor som kongressombuden beslutade om var att Vänsterpartiet nu ska:

• sträva efter att 1% av statsbudgeten ska gå till kulturen efter norsk modell.
• lyfta 6-timmars arbetsdag tydligare och vara det drivande partiet i frågan.
• verka för att Public Service ska grundlagsskyddas.
• kämpa för att graffitti inte ska förbjudas, nolltoleransen ska stoppas och lagliga offentliga väggar uppmuntras.

Vad gäller 6-timmars arbetsdag har Vänsterpartiets arbetsgrupp precis lämnat ifrån sig sitt första material i frågan så där ligger partiet redan ganska långt framme. Ett gott argument för införandet av 6-timmars arbetsdag är till exempel att det skulle vara billigare än de skattesänkningar som regeringen genomdrivit – alltså långt ifrån alistiskt som motståndarna brukar hävda.

 

Organisation och stadgar

Denna kongress behandlade inte partiprogrammet varför de motionerna sköts på framtiden. Det hade dock inkommit en hel del intressanta motioner vad gällde partiets organisation och stadgar (C och D-motioner). Lite förvånande men glädjande så beslutades inte om att partiet ska ta fram mängder av program och skrivelser vilket ibland gör det svårt att använda och genomföra det vi redan beslutat om.

Den stora debatten på C-D-blocket gällde att PS i linje med framtidskommissionens förslag ville rejäla förändringar i våra stadgar när det gäller kongresserna. Kortfattat gick förslaget ut på att vi skulle varva ”valkongresser” och ”programkongresser”. Det skulle innebära kortare, billigare och mer fokuserade kongresser under valåren. Men det skulle också innebära att den fria motionsrätten skulle begränsas till var 4:e år och också att PS skulle ha fyraåriga mandatperioder och inte kunna bytas ut på valårskongresserna. Visst är kongressarbetet och verkställandet av alla beslut betungande för vår partiorganisation med ombuden höll den nuvarande ordningen med fullständiga kongresser vartannat år högre. Hela förslaget återremitterades till PS för noggrannare konsekvensanalys och beredning enligt motion D6. Själv gick jag upp och argumenterade mot 4-åriga mandatperioder för PS främst på grund av att det riskerar att skrämma bort fritidspolitiker, och särskilt kvinnor, och för att vi ska kunna ställa PS till svars för deras beslut oftare än vart fjärde år.

Att Vänsterpartiet skulle införa en skarp begränsning på att heltidspolitiker bara skulle kunna sitta tre mandatperioder diskuterades också. Fördelen vore större rotation men kongressen beslutade i enlighet med PS linje att det är viktigare att medlemmarna fritt ska kunna välja de företrädare de vill, oavsett hur länge de suttit. Motion C 15-A vann bifall och handlade om att partiet aktivt ska arbeta för att få fler företrädare med annan etnisk bakgrund genom att se över valberedningarnas sammansättning. C 16 gick också igenom och handlade om att skapa en bättre digital motionsbank för att underlätta för alla kommun- och landstingspolitiker.

Flera gästtalare var också inbjudna till kongressen. Bland annat talade

Handikapporganisationernas  samordningsorganisations (HSO) ordförande Ingid Burman. Hon framförde bland annat att Vänsterpartiet  är det enda parti som inte bara bjuder in HSO utan också vill att dom ska tala till ombuden. Funktionshinderfrågor är ett perspektiv man måste bära med sig inom alla politikområden och inte något man kan avskilja som en särskild fråga.

 

Valärenden

Förutom valet av Jonas Sjöstedt valde kongressen också bland annat ny partistyrelse, valberedning och EU-lista. Från Östergötland blev Linda Snecker invald som ordinarie i PS efter en omröstning som innebar större ändringar än vanligt i valberedningens förslag. Till valberedningen omvaldes Ricardo Olivares, Lisa Strömfeldt blev revisorsuppleang. På EU-listan blev det en rejäl ommöblering i och med att ombuden med minsta möjliga marginal flyttade ner Mikael Gustavsson till plats två till förmån för Malin Björk som etta. På listan finns glädjande nog två östgötar, Linda Snecker på plats 4 och Emil Broberg på plats 10. Som Delegationsledare pläderade jag för de östgötar som föreslogs men tyvärr ströks detta på flera av valärendena på grund av tidsbrist. Dessutom fick hela blocket om partiets kongressuttalande om EU-valet plockas bort och hänskjutas till PS. Det var mycket olyckligt men det fanns inget alternativ om delegaterna skulle kunna ta sig hem.

När det gällde valärenden så lämnade en nästan enig Östgötadelegation också in en protokollsanteckning om det IT-baserade voteringsystemet. I det nya systemet presenterades alla föreslagna namn som tackat ja och ombuden fick kryssa för lika många namn som man hade röster. Vi ansåg att det inte tillräckligt tydligt framgick vad som var valberedningens förslag på dessa listor. När personröstningen sker som vanligt med papper och penna är valberedningens förslag tydligt utmärkt och man måste stryka namn för att få in någon ny. Det innebär att valberedningens långa och ambitiösa arbete med att ta fram ett komplett och fungerande lag försvagades denna gång. Dessutom torde de större distrikten få mer inflytande med  den nya modellen. Mycket riktigt blev också förändringarna jämfört med förslaget större än vanligt. Den nya modellen har sina fördelar också då det kan ses som friare men vår huvudsakliga invändning var att det nya personvalssystemet och dess konsekvenser inte presenterades eller diskuterades varken av PS eller presidiet.

 Östgötabordet under kongressmiddagen

 

Kongressen avslutades med Jonas fantastiska tal och Internationalen. Ett av de minnesvärda citaten från talet löd: ”Hade otrygghet skapat arbete – Då hade Sverige haft full sysselsättning idag!” Under avslutningen lanserades också partiets slogan för valåret – ”Inte till salu!”. En slogan som går använda på många olika sätt.

Människor är inte till salu!

Skolan är inte till salu!

Sjukvården är inte till salu!

Jonas Sjöstedt är inte till salu!

Vänsterpartiet är inte inte till salu!

 

Efter tre dagar åkte en trött men nöjd delegation tillbaka till Östergötland.

 

/Nicklas Lundström

 

Vid frågor eller synpunkter hör av er till: [email protected]

Uppdaterades: 28 jan 2014