Jag har funderat en del över den svenska skolans kollaps sedan 90-talet tillsammans med vår ledamot i Barn och Ungdom Rodi ailert. Egentligen är slutsatserna enkla och vetenskapligt belagda och det är saker som alla förstår. Ja, bortsett då från politikerna i alla partier utom Vänsterpartiet…

Den så kallade PISA-undersökningen jämför hur olika länders elever presterar i skolämnena matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Den säger inget om andra skolämnen som till exempel engelska, musik och idrott. Ämnen där mycket tyder på att svenska elever presterar bra. Den säger heller inget om sådant som inte betygssätts men ändå lärs in och kan vara nog så viktigt. Till exempel kreativitet och demokratiskt värderingar. Med lite distans till undersökningen kan vi kanske konstatera att verkligheten inte bara är svart och vit.

Med detta sagt så tittar vi på resultaten. Sverige finns på 38:e plats och USA på 36:e. Före ligger framförallt utvecklade asiatiska länder och de flesta västeuropiska länder. Efter ligger alla andra. Är nu detta så konstigt? Starka krafter inom högern har länge arbetat för att Sverige ska bli mer likt USA, inte minst inom skolområdet. Nu är vi där, än ni nöjda nu?

I början av 90-talet råkade den svenska skolan ut för kraftfulla besparingar samtidigt som den kommunaliserades och friskolereformen genomfördes. Det är sannolikt i dessa genomgripande förändringar som vi kan spåra anledningarna till att den svenska skolan i vissa viktiga avseenden idag är sämre än till exempel de nordiska grannländernas.

Debatten om vinsterna i välfärden är välkänd och snart är det väl bara företrädarna för de andra riksdagspartierna som tycker att riskkapitalister ska få fortsätta tömma skolan på pengar. Både S och MP, och kanske till och med FP, börjar dock svänga i frågan. Och med en mycket stark folklig opinion tror vi att det snart kan bli möjligt att stoppa. Genom att återföra de privata vinsterna till verksamheten har vi tagit ett första steg. Bara 2011 tog de privata företagen i välfärden ut cirka 9,2 miljarder i vinst.

Genom att ta bort skolföretagens etableringsfrihet så kan vi komma åt problemen med segregation, överbetyg, elevsortering och undervisningspengar som går till reklam. Just sorteringen av elever med liknande social bakgrund i samma skolor är en av de viktigaste anledningarna till både sjunkande resultat och sämre jämlikhet, enligt de flesta vetenskapliga undersökningar (bland annat kungliga vetenskapsakademin).

Vi måste sannolikt också förstatliga skolan igen. Staten borde finansiera, organisera och leda skolan så att tätort och glesbygd, rik och fattig ges likvärdiga förutsättningar. En sammanhållen skola där undervisningen inte hänger på kommunernas budget blir helt enkelt bättre.

Ovanstående kommer vi att driva under valrörelsen och, om det behövs, även därefter.

 

Rodi Ailert, barn och ungdomsnämnden (V)

Nicklas Lundström, Ordförande (V)

 

Uppdaterades: 19 apr 2014