Peter Butros har den 15 januari en debattartikel i Folkbladet om arbetsmarknadens villkor.

”EU-samarbetet gynnar konsekvent företagens villkor på bekostnad av människors välstånd. Svenska arbetstagare tvingas konkurrera med sina arbetsvillkor istället för med innovation och ökad produktivitet. Vi gör vad vi kan och tar de strider som är nödvändiga för att inte svensk arbetsmarknad ska urholkas allt mer.”

Här är länk till artikeln i Folkbladet.

Här är texten:

Förödande för arbetsmarknaden

I över 20 år har Sverige varit en del av EU. EUs ändamål, att skapa gemenskap kring fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor, skulle ge bättre välstånd för sina medborgare. Istället har vi kunnat se hur svenska arbetsvillkor försämrats, lönerna urholkats, hur våra kollektivavtal sätts ur spel och arbetslösheten hållits uppe på höga nivåer. EU blev inte det många hade hoppats trots våra varningar.

Själva grundtanken med EU, att genom fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor, öka välståndet inom unionen har egentligen fått motsatt effekt. I själva verket har EU via många regler, lagar och direktiv mer eller mindre eroderat stora delar av svensk arbetsmarknad.

2007 beslutade EUs Arbetsdomstol att låta svenska fackförbund betala stora skadestånd för vad de ansåg vara ”olagliga stridsåtgärder” mot det lettiska byggföretaget Laval. Företaget hade kringgått svenska kollektivavtal genom att istället låta teckna ett lettiskt som gav mindre än 14 000 kr i månaden.

Tillsammans med Vänsterpartiet har regeringen nu kommit med ett nödvändigt åtgärdspaket för hur reglerna kring Lex Laval ska förändras. Men åtgärdspaketet, som är tänkt att gälla först i början av 2017, är underställt EU-rätten som även fortsättningsvis bara får innehålla de minimivillkor som EU beslutar kring. Svensk arbetsmarknad dirigeras i praktiken alltså fortfarande av EU-tjänstemän.

Domen har blivit vägledande för hur arbetsmarknaden fungerar idag. Utnyttjandet av utlandsregistrerade företag med undermåliga kollektivavtal och arbetsvillkor äter sig allt längre in på den svenska arbetsmarknaden. Vi ser det inte minst inom byggbranschen, åkeri-, transport- och taxibranschen samt inom lager och spedition.

Även svenska industriarbetare har tvingats till försämrade villkor när bemanningsbolag utnyttjas för att hyra in arbetare som sällan innefattas av gemensamma kollektivavtal. I praktiken råder ett fritt race nedåt mot lägsta löner och försämrade arbetsvillkor mellan EUs medlemsländer.

Det svenska inträdet i EU har visserligen berikat en del och skapat möjligheter för vissa. Men det har också generellt gjorts på bekostnad av löntagarnas intressen. Ojämlikheten tilltar kraftigt också i Sverige. Här äger nu de 10 rikaste procenten över 70 procent av vår gemensamma förmögenhet.

Den svenska modellen med starka social- och sjukförsäkringssystem i kombination med trygga arbetsvillkor har varit ett framgångsrikt recept som skapat välstånd och varit ett viktigt motmedel mot hög arbetslöshet. Riktade offentliga investeringar i bostadsbyggande, utbyggd infrastruktur och på utbildning och sjukvård, ledde också fram till innovationsrika och världsledande företag. Det är en modell som vi vet fungerar.

Alternativet, ett nyliberalt EU-samarbete, har varit förödande för svensk arbetsmarknad och urholkat svenska arbetsvillkor. Vänsterpartiet har länge varnat för denna utveckling. Internationellt samarbete och frihandel värnar vi gärna och arbetar intensivt med att förbättra och utöka. Men frihandel kan inte vara ett självändamål. Särskilt inte när det innebär försämrade arbetsvillkor, otrygga arbetstillfällen och fortsatta avregleringar på arbetsmarknaden.

EU-samarbetet gynnar konsekvent företagens villkor på bekostnad av människors välstånd. Svenska arbetstagare tvingas konkurrera med sina arbetsvillkor istället för med innovation och ökad produktivitet. Vi gör vad vi kan och tar de strider som är nödvändiga för att inte svensk arbetsmarknad ska urholkas allt mer.

Här i Norrköping kräver vi kollektivavtalsenliga villkor vid upphandlingar, bättre transparens i underleverantörskedjor och mer facklig insyn. Men det är hög tid att ompröva EU-samarbetet om vi ska ha en chans att kunna vända på utvecklingen.

Peter Butros (V) ordförande Vänsterpartiet Norrköping (15 jan 2016)

Uppdaterades: 16 jan 2016