artikel

1 maj 2017. Tal och fler bilder.

Under 1 majfirandet talade Linda Snecker och Julia Linander. Läs talen nedan:

Linda Snecker Foto: Mattias Björkdahl

Vad roligt det är att vi är så många som har samlats här idag. Alla vi som tycker att det måste vara slut på gräddfiler för de rika och som tycker att Det är vår tur nu. Låt oss nu visa att vi är många. Lyft upp din mobil, ta en bild av dig och så många som möjligt runt omkring dig. Posta bilden i dina sociala medier och skriv #vårturnu (uttalas hashtagvårturnu)

Vill du fortsätta följa vad Vänsterpartiet gör. Kanske vara med på någon ny aktivitet eller hjälpa till med något. Ta upp din mobil igen. Skicka ”V NU” till 72550. Vi lovar att inte överskölja dig med SMS.

Vänsterpartiet vill ha en ekonomi för alla – inte bara några få.

Kamrater och feminister –

Sveriges ekonomi går bra, men det är långt ifrån alla som får ta del av det. Under lång tid har klyftorna ökat. Det märks inte minst om du jämför vad den ekonomiska eliten tjänar på en månad med vad en kvinna i ett vanligt vårdyrke tjänar. I ett svenskt storföretag tjänar en VD lika mycket som 66 undersköterskor.

Kamrater, så kan vi inte ha det.

För att skapa en ekonomi för alla, inte bara några få, behöver de som har mest bidra mer. Sverige har fler miljardärer än någonsin men de betalar inte mer till det gemensamma för det. Är det rimligt att de med de största förmögenheterna inte betalar någon förmögenhetsskatt? Om man ärver flera hundra miljoner, ska man inte betala en krona i arvsskatt? Om man har flera stora fastigheter, mycket större än vad man normalt behöver för att bo i, ska man inte betala en högre fastighetsskatt?

Jo säger vi, men vi har inte fått vare sig S eller Mp med på tåget än. De velar än hit och dit och sätter inte ner foten. Inte ens idag, på arbetarnas dag kan S sätta ned foten.

Makt och pengar behöver omfördelas. En omfördelning från VD:arna till undersköterskorna. Från friskolemiljardärer till förskollärare. Från de som lever på att äga aktier, till de som gör jobbet och arbetar ihop vinsterna.

Under allt för många år har det varit höginkomsttagarna som tjänat mest på den ekonomiska politiken. Nu måste det vara undersköterskornas tur. De ensamstående föräldrarnas tur och skolbarnen i den slitna skolans tur.

Det är vår tur nu.

Vinstjakten måste bort

Vänsterpartiet behövs, vi behövs, ni behövs.

Vinstjakten i välfärden är en fråga som tydligt handlar om vägval, om vilket sorts Sverige vi ska ha. Den gemensamma välfärden är ett fundament i den svenska modellen. Alla ska ha samma chans, det är behoven som ska bestämma platsen i kön. Du ska vara trygg med att ditt barn, och alla andra barn, får en bra skolgång och rättvisa betyg, att du får plats på förlossningen för att föda och att någon tar hand om mormor och ser till att hon har det bra. Behov, inte vinstjakt, ska styra välfärdens utformning.

Alla vi som ser att ekonomisk jämlikhet är vägen att gå för att skapa ett tryggt, inkluderande, livskraftig samhälle. Det är vår tur nu.

Under våren 2017 uppdagades det att en privat gynekologimottagning i Stockholm betalar bonus till gynekologerna efter hur mycket de skär i de kvinnliga patienterna. Kliniken får också mer betalt av landstinget för större ingrepp. Vinstjakt, inte behov, styr deras operationer. Jag kan inte uttrycka hur vidrigt jag tycker det är när kvinnors kroppar offras i jakten på företagens vinster.

Det här är V viktigaste fråga och vi har tillsammans satt den högst på den politiska dagordningen. Och vi kommer att lyckas, vinstjakten kommer att få ett slut.

Det är vår tur nu.

Förhandlingarna med regeringen – våra segrar och våra förluster

Kamrater –

Vänsterpartiet gör skillnad. Vi levererar välfärdsreformer och arbetar för en ekonomi för alla – inte bara några få. Vi är vänsteralternativet i svensk politik. Under allt för många år har det varit höginkomsttagarna som tjänat mest på den ekonomiska politiken. Nu måste det vara undersköterskornas tur. De ensamstående föräldrarnas tur och skolbarnen i den slitna skolans tur.

Det känns väldigt bra i mitt röda hjärta.

Vi samarbetar med regeringen och vi kanske inte är nöjd med precis alla delar av statsbudgeten, det är ingen hemlighet. Men våra segrar är många. Betydligt fler än för MP som sitter med i regeringen som säljer både Vattenfalls kolkraft och vill sätta fotboja på asylsökanden, där kan vi snacka om förlorare.

V är vinnarna, vi har fått igenom att:

  • Stupstocken är borta i sjukförsäkringen.
  • Avgiftsfri öppen hälso- och sjukvård från 85 års ålder.
  • Avgiftsfri tandvård för unga upp till 23 år.
  • Gratis medicin för barn.
  • Arbetsgivaren ska stå för kläderna i hemtjänsten och äldreomsorgen.
  • 10 000 sommarjobb till unga.
  • Rättvisare skattesystem.
  • 500 miljoner kronor till bättre förlossningsvård
  • Investeringsstöd för att öka byggandet av hyresrätter med rimliga hyror.
  • Höjt underhållsstöd. Ensamstående föräldrar,

Jag behöver inte fortsätta va? Det är vi som är vinnarna.

Tillsammans gör vi skillnad

För två veckor drabbades Sverige för ytterligare en terrorattack. Mitt i Stockholms dunkande pulsåder körde en lastbil in i en folkmassa under fredagseftermiddagens rusning. Fyra personer avled och många fler chockades.

Men Sverige och det svenska folket agerade inte med panik, utan med solidaritet. Människor öppnade sina hem och erbjöd mat och sovplatser till dom som inte kunde åka hem. Dagen efter fylldes Stockholm av blommor, kärleksbudskap och kramar till polisen. Vad många efterfrågade var lugn och att politiken inte skulle dra förhastade slutsatser eller agera i affekt.

V vägrar delta i den budgivning som just nu pågår från andra partier, där ogenomtänkta populistiska förslag presenteras för att det ser snyggt ut i tidningarnas rubriker. V står för en rättssäker politik som grundar sig i mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet.

Just nu pågår en svartmålning av muslimer och islam, som ska utmålas som det elaka och onda. Och det är precis vad Daesh vill, att muslimer ska svartmålas och söka sig till den islamska staten. Men det är också vad främlingsfientliga och fascistiska miljöer vill. Jihadismen och rasismen går hand i hand i kampen mot vårt öppna samhälle fyllt av mångfald. Vi kommer aldrig låta dom vinna!

Kurderna

Jag är särskilt glad över att vi har våra kurdiska vänner med oss idag. Situationen i Turkiet och Kurdistan är ohållbar och Erdogan har utsetts till EUs gränsvakt mot människor som flyr undan krig och förödelse. Kurdernas kamp har alltid legat V varmt om hjärtat och vi är så glada att ni är här idag.

Förstamajinsamlingen

Jag gick med i V för att jag är feminist. Och jag ser nu att jämställdheten och feminismen är under attack. Det handlar inte bara om näthat, om att tjejer våldtas och fortfarande för höra att dom får skylla sig själva för att dom var för fulla, utan också om att rätten till abort hotas.

Barnmorskan Ellinor Grimmark, stöttad av den superkristna och rika högern i USA, stämde landstinget för att hon inte ville utföra aborter. Trots att det ingår i varje barnmorskas arbetsuppgift, men hon menade att det inte överensstämde med vad hon trodde på. Men det här handlar inte om religion, utan om att hon, tillsammans med Donald Trump inte vill att kvinnor ska få bestämma över sin egen kropp.

För mig är det den största och grundläggande frågan hos feminismen.

Därför är jag extra glad att vi i år samlar vi in pengar till RFSU:s internationella arbete för tre grundläggande friheter: allas rätt att vara, välja och njuta. RFSU spelar sedan länge en viktig roll inte bara i Sverige.

Det går att ge pengar eller swisha, fråga dom som har bössorna.

Vi måste fortsätta kämpa för att var 90 sekund dör en kvinna i onödan i samband med en graviditet, 129 kvinnor dör varje dag pga illegala aborter. Ett av de första beslut Donald Trump fattade var att stoppa biståndet till varje organisation som inte tar avstånd från abort.

Kvinnors rätt till sin egen kropp är under attack. Men det är vår tur nu.

Kamrater och feminister –

Det är vår tur nu. Det är så tydligt att V är den kraften som behövs i svensk politik, vi spelar inte med i det politiska spelet för att få uppmärksamhet, vi får igenom vår politik istället.

Vi står rakryggad fast när andra svänger, vi tummar inte på rättssäkerheten för att det sker en terrorattack eller backar från asylrätten när flyktingar lämnar sina hem för att kriget drabbar dom. Vi står upp, vi kämpar för varandra, för att vi varje dag ska se varandra i ögonen och veta att ”ja! Det går att förändra”. Men då måste vi vara många.

Ett mer solidariskt samhälle är det enda svaret och vårt mål, och tillsammans kommer vi kämpa oss dit. Det är vår tur nu, vi syns i kampen feminister!

Linda Snecker

Julia Linander Foto: Mattias Björkdahl

Tal 1:a maj 2017:

Jag heter Julia Linander och är ordförande för Ung Vänster Östergötland.

Kamrater, första maj firare, feminister och socialister. Idag är det vår dag. Det är arbetarrörelsens högtidsdag och det är en dag som vi tar tillvara på. Vi firar vunna segrar och vi slåss för dem som vi ännu inte vunnit. Vi finner styra och kraft hos varandra för vi vet att organisering gör skillnad och vi vet att om vi är många så kan vi vinna vilka kamper som än kommer i vår väg.

1: maj ger dig den där fantastiska känslan i magen, det pirrar och spritter i kroppen att få vara en del av en rörelse som kämpar för de rätta sakerna, att se att vi är många tillsammans som står upp för samma saker. Vi vet att 1000 tals före oss har gjort precis samma sak före oss på just den här dagen.

En annan känsla du kan få i magen är raka motsatsen mot den jag precis pratade om. Klumpen i magen som den 15 åriga tjejen känner när hon blir kallad hora i korridoren första gången, klumpen i magen som kille från Syrien känner när brevet från migrationsverket kommer som säger att han och hans familj ska tillbaka till ett land i krig, att de ska tillbaka till stället som de nästa inte överlevde när de skulle ta sig därifrån, klumpen i magen som kommer efter studenten när man inser att en måste hitta en bostad, ett jobb eller en utbildning och en vet att en inte har en pappa som betalar utan nu ska du klara dig på egen hand.

Jag pratar om känslor i magen för att det är en speglingar av hur samhället behandlar oss. 
De påverkar våra liv.

Att vara med i en rörelse som vänstern är och en organisation som Ung Vänster det handlar om att en vill ha makten att påverka sitt eget liv. 
Vi i Ung Vänster är inte ungdomspolitiker som har organiserat oss för att vinna kryss kampanjer och klättra på listor, vi har inte organiserat oss för att gå på coola fester eller för att vi känner starkt för KRAV-märkt mat. 
Vi har organiserat oss för vi är villiga att ta kampen om rätten till vårt liv. 
För det gör skillnad. 
Vi är inga ungdomspolitiker, vi är aktivister och jag är lika stolt varje gång jag presenterar mig som aktivist.

Ungdomen har rätt till 4 grundläggande saker. 
Jobb
Utbildning 
Bostad och 
Fritid. 
Att ha rätt till något borde innebära att du inte behöver kämpa för det. Tyvärr är det inte sanningen i det Sverige vi lever idag.

Det finns dom som inte tycker att våra rättighet ska var just rättigheter.

Att inte veta om du får ett jobb efter studenten är jobbigt, att inte veta om du har råd att flytta för att plugga eller om du kommer få en bostad i den staden som din drömutbildning ligger är jobbigt. 
Och att ha en fritid utan mening är jobbigt.

Högern säger att våra rättigheter inte är rättigheter, dom säger att ungdomar är lata och att vi kräver för mycket.

Men alla har inte en pappa som betalar. Alla vet inte att det finns något att falla tillbaka på om saker i livet inte blir som man tänkt sig.

Och därför kommer aldrig sluta att kämpa för att våra rättigheter ska få vara just rättigheter och ses som självklara.

En annan känsla du kan få i magen är raka motsatsen mot den jag precis pratade om. Klumpen i magen som den 15 åriga tjejen känner när hon blir kallad hora i korridoren första gången, klumpen i magen som kille från Syrien känner när brevet från migrationsverket kommer som säger att han och hans familj ska tillbaka till ett land i krig, att de ska tillbaka till stället som de nästa inte överlevde när de skulle ta sig därifrån, klumpen i magen som kommer efter studenten när man inser att en måste hitta en bostad, ett jobb eller en utbildning och en vet att en inte har en pappa som betalar utan nu ska du klara dig på egen hand.

Jag pratar om känslor i magen för att det är en speglingar av hur samhället behandlar oss. 
De påverkar våra liv.

Att vara med i en rörelse som vänstern är och en organisation som Ung Vänster det handlar om att en vill ha makten att påverka sitt eget liv. 
Vi i Ung Vänster är inte ungdomspolitiker som har organiserat oss för att vinna kryss kampanjer och klättra på listor, vi har inte organiserat oss för att gå på coola fester eller för att vi känner starkt för KRAV-märkt mat. 
Vi har organiserat oss för vi är villiga att ta kampen om rätten till vårt liv. 
För det gör skillnad. 
Vi är inga ungdomspolitiker, vi är aktivister och jag är lika stolt varje gång jag presenterar mig som aktivist.

Ungdomen har rätt till 4 grundläggande saker. 
Jobb
Utbildning 
Bostad och 
Fritid. 
Att ha rätt till något borde innebära att du inte behöver kämpa för det. Tyvärr är det inte sanningen i det Sverige vi lever idag.

Det finns dom som inte tycker att våra rättighet ska var just rättigheter.

Att inte veta om du får ett jobb efter studenten är jobbigt, att inte veta om du har råd att flytta för att plugga eller om du kommer få en bostad i den staden som din drömutbildning ligger är jobbigt. 
Och att ha en fritid utan mening är jobbigt.

Högern säger att våra rättigheter inte är rättigheter, dom säger att ungdomar är lata och att vi kräver för mycket.

Men alla har inte en pappa som betalar. Alla vet inte att det finns något att falla tillbaka på om saker i livet inte blir som man tänkt sig.

Och därför kommer aldrig sluta att kämpa för att våra rättigheter ska få vara just rättigheter och ses som självklara.

Systrar. Jag kan inte hålla ett 1:maj tal utan att prata om oss. För vi är så viktiga. 
Feminismen den läker och reparerar dom skador som patriarkatet ger oss.
 För vi blir utsatt för sexualiserat våld bara för att vi föddes i en kvinnlig kropp. 
Klasskampen och krossandet av patriarkatet ska gå hand i hand. För det är inte samma kamp. Det är däremot samma seger. Men det ena klarar sig inte utan det andra. Vi behöver både och.
Att vara och identifiera sig som kvinna det en vardaglig kamp. Men att att vara feminist är att se lösning och hjälpa varandra på vägen. 
För det är inte lätt att vara 15 år och för första gången bli tafsad på, det är inte lätt att vara 22 år och bli våldtagen av sin killkompis på en fest och det är inte lätt att vara 43 och bli slagen av mannen man är gift med. 
Hur ska vi göra då feminister? Vad kan vi göra? 
Ung Vänster säger inför feministiskt självförsvar i skolan. Jag har varit instruktör i 5 år och hållit pass runt om i hela landet, träffat 100-tals tjejer. Och det gör skillnad. Som politisk praktik är feministisk självförsvar en sprängkraft och den är viktig.

Clara Henry sjunger det så fint, -” Det enda jag begär att du får respekt för den du är, för världen behöver ju dig.”

Solidaritet är ett ord som inte ser några gränser. 
För oss i vänstern är det lika självklart att kämpa för den ensamstående mamman i förorten som det är att stötta aborträtten i Polen eller kämpa för att könsstympningarna runt om världen ska stoppas. 
När man lyssnar på ordet solidaritet så får man den där pirrande känslan i magen som man har på 1:maj. 
För order solidaritet betyder att vi håller varandra om ryggen, vi hjälper varandra när det blir svårt och vi fortsätter kämpa för feminism, socialism och antirasism alla andra dagar på året också!

Tack!

Julia Linander

Mona Olsson, oppositionsråd Foto: Mattias Björkdahl

Mona Olsson talade också, och Bengt Nordstrand läste en dikt.

Bengt Nordstrand, Vänsterblåsarna Foto: Mattias Björkdahl

 

Några bilder till från 1 maj.

Vänsterblåsarna. Fr. v. Ulf Flodin, flöjt, Ludwig Fungmark, altsax, Sören Holmberg, trumpet, Lena Strömbäck, fagott, Bengt Nordstrand, klarinett, Edvin Bergenfalk, althorn, Lars Gidhagen, klarinett. Saknas på bilden: Helen Alpfjord och Richard Wylde. Foto: Mattias Björkdahl

 

Fr v Linda Snecker, Peter Butros och Anna Björkdahl. 100-årsjubileumsbanderollen. Foto: Mattias Björkdahl
Ny marschväg i år, här påväg över Spången vid Sandgatan. Foto: Mattias Björkdahl
Framme i Vasaparken. Peter Butros och Anna Björkdahl bär banderollen. Foto: Mattias Björkdahl

 

Kopiera länk