Social dumpning är när man med politiska beslut får människor utan egen försörjning att flytta så att andra kommuner får ta kostnaden. Det finns olika sätt att göra det på, men detta är tveklöst ett av dem. De tjänstemän som ska verkställa beslutet är i media glasklara med vad följderna blir – folk ska söka billigare bostad i hela Östergötland, exempelvis Finspång, Valdemarsvik eller Boxholm. 

Hyresbostäder AB har till exempel färre än 1 000 lägenheter med så låg hyra som de drygt 4 400 kronor som Kvartetten satt som gräns för ensamhushåll. Kötiden är lång och efterfrågan hög. Nu ska alltså uppåt 1 000 ensamstående med försörjningsstöd konkurrera om dessa lägenheter med bland andra unga vuxna och studenter.

Norrköpings kommun är duktig på att producera fina dokument om att motverka trångboddhet, minska segregationen, om barnperspektivet och att satsa mer på utsatta barn. Problemet är att det bara blir tomma ord när man sedan fattar beslut som får rakt motsatt effekt. 

Vi vet att familjer med försörjningsstöd redan är trångbodda och de nya riktlinjerna förvärrar bara situationen. Med de nya reglerna ska två vuxna dela exempelvis vardagsrummet och sedan ska två barn eller ungdomar bo i varje ytterligare rum. I en stor familj förstår var och en, som inte är kvartettpolitiker, att det innebär trängsel, stök och ingen möjlighet till studiero. 

De argument som Mutic och S använder för att skära ner på de fattigaste är exakt desamma som högern alltid kör med när den vill sänka löner, sjukersättning och a-kassa. Oavsett livssituation ska människor helt enkelt tvingas försörja sig bäst de kan – annars får de, och deras barn, skylla sig själva. Oavsett hur arbetsmarknaden ser ut. 

Dessutom menar Mutic att ökad fattigdom ökar möjligheterna att få ett jobb. Den mesta sociala forskning, för att inte tala om det sunda förnuftet, talar dock för motsatsen. Fattigdom ökar utanförskapet och minskar chansen att få jobb. 

Mutic påstår att nedskärningen görs för ”jämlikhetens skull”. Den företrädare för arbetarrörelsen som tar ordet jämlikhet i sin mun för att försvara att fattiga barn ska bli fattigare borde skämmas. Jag tycker att man då bör titta sig i spegeln och fundera på vad som en gång fick en att engagera sig för jämlikheten. Var det verkligen för att ytterligare öka klassklyftorna och segregationen?

Nicklas Lundström, gruppledare Vänsterpartiet

Läs artikel på nt.se här. 

Läs den skannade artikeln nedan:

Uppdaterades: 07 aug 2020