Mona Olsson
Den här sidan visar ett urval av blogginläggen. För att följa bloggen gå till nt.se/bloggar/mona-olsson
(18 februari 2016)
Om syncentralen
Få verkar bry sig om att syncentralen i Norrköping ska läggas ned den 1 april. SRF (Synskadades Riksförbund) med Monica Ericsson i spetsen, har förgäves försökt förklara det ohållbara i att ett flertal personer med synnedsättning i Norrköping nu måste åka till Linköping för att få sitt stöd som man tidigare fått på hemmaplan. Igår var frågan uppe i Regionfullmäktige där min partikamrat Ricardo Olivares ställde en interpellation om just detta. Regionen gör ingen besparing – hyreskontraktet löper inte ut förrän sommaren 2020, all personal är kvar som däremot får ökade reskostnader. Däremot drabbar det många norrköpingsbor som får en försämrad livskvalité.
Idag deltog jag i KRF:s sammanträde i Norrköping. KRF står för ”Kommunala rådet för funktionshindersfrågor” och förra året skickade vi en skrivelse till regionen med anledning av att syncentralen skulle läggas ned. Idag fanns regionföreträdare på plats i form av Mats Johansson regionråd (s) samt produktionsenhetschef för sinnescentrum och verksamhetschef för ögonkliniken. Det slog mig hur långt från medborgarna som företrädarna befinner sig! De pratade om delegationer och strukturer. Mats Johansson sa ordagrant: ”Mitt kärnbudskap här idag är att vi har en tydlig delegationsordning. Beslutet är fattat och politiken kommer inte att överpröva. Detta är en normal ordning för beslutsstrukturen”.
Jag tror inte ens att han förstod när jag påtalade att de bara pratade om sina delegationer, men inte alls om hur det drabbar den enskilde medborgaren – människor som redan från början befinner sig i uppförsbacke pga av sin funktionsvariation och som nu får det ännu sämre.
(6 februari 2016)
S kunskapsresa måste gå inåt partiet
Igår läste jag Stjernkvists utspel ang vad som måste göras åt deras dalande siffror i den senaste tidens opinionsmätningar. När förtroendet för S är som lägst dundrar Stjernkvist: ”Socialdemokraterna måste omedelbart avbryta samarbetet med Vänsterpartiet!”
Vi är inte Socialdemokraternas fiende, så varför projicera bitterheten på oss?
Men det är tyvärr inte första gången det händer. Under årens lopp har vi blivit kritiserade från samma håll. Ibland har kritiken varit befogad, men långt ifrån alltid. Efter valnederlaget 2010 satt prominenta socialdemokrater i tv-sofforna och utpekade oss som ”sänke” mm. Efter valet 2014 löd generalordern: ” splittra Alliansen och dumpa Vänsterpartiet. Vilket också skedde på nationell, regional och lokal nivå.
Vi har haft ett gott samarbete med Socialdemokraterna, inte minst under de senaste budgetförhandlingarna. Många av våra förslag fick gehör och tack vare dem så kommer livet nu att bli lite lättare för utförsäkrade, långtidsarbetslösa, småbarnsföräldrar mfl. De förbättringarna har Socialdemokraterna fått igenom tillsammans med Vänsterpartiet. På sin nuvarande ökenvandring har man valt att samarbeta med högerpartierna och där passar förstås inte Vänsterpartiet in.
Men vägen högerut kommer bara att leda till ytterligare dränage av skattemedel som vi gemensamt samlat ihop till vår välfärd.
Jag tror inte att alla socialdemokrater tycker som Stjernkvist. Många partister med hjärtat till vänster har valt att stanna kvar för att förändra partiet inifrån. Kanske känner ni som jag gjorde när jag avslutade mitt medlemsskap hos Socialdemokraterna i oktober 2004? Här några rader ur det brev jag skrev till Arbetarekommunen i Norrköping:
” …..det är med stort vemod som jag bryter upp. Om ni någon gång lyssnat på Mauro Scoccos text ”Långsamt farväl”, så förstår ni vad jag menar. Det kan också liknas vid ett långvarigt förhållande där man längtat och hoppats att ens motpart ska tillfriskna och ’komma på banan’ igen. Men förgäves….”
Jag har flera gånger blivit tillsagd att inte uttolka socialdemokratin. Men gör det då själva åtminstone!
(14 maj 2015)
Info från vård- och omsorgsnämnden
Igår tog vi flera viktiga beslut på nämnden, bl.a. så initierade vi tre utredningar som förhoppningsvis kommer att leda till förbättringar både för medborgarna och för nämndens budget.
Till den första tar vi hjälp av SKL som har tagit fram ett verktyg som heter ”håll koll på hemtjänsten”. Hur ser det ut med beviljad, planerad och utförd tid? Nu tar vi fram en ny Resursfördelningsmodell för hemtjänsten.
Den andra gäller en sammanhållen hälso- och sjukvårdsorganisation. Så här drygt ett år efter övertagandet av hemsjukvården behöver vi göra en genomlysning för att kunna uppnå vård på lika villkor.
Den tredje gäller en översyn av daglig verksamhet. I underlaget står att organisationerna ska informeras, men jag föreslog att de ska göras delaktiga istället. Inflytande är väldigt viktigt!
Sedan kom så beslutet om träffpunkterna. Det blev en lång debatt där vi från oppositionen gjorde vad vi kunde för att förmå majoriteten att ändra sig. Även F! hjälpte till utan att ha någon yrkanderätt (de har en ersättarplats). Nåja, ändrat sig hade Sjöberg och Görtz gjort redan på Tyska torget i måndags efter starka påtryckningar, men några nya underlag fanns inte igår. Matfrågan nämndes aldrig, vilket fick oss att misstänka att det var ett hastigt påkommet svepskäl. För att få trovärdighet borde de i alla fall ha nämnt den vid gårdagens sammanträde.
Det märks tydligt att det inte bara är i KF som det är trögt för ”kvartetten” att komma överens. V och M lämnade in våra skriftliga yrkanden innan vi gick ut till våra resp gruppmöten. Där fick vi vänta en timme på att få majoritetens förslag till återremiss. De ville återremittera ärendet till nästa nämnd den 17 juni. De ville också att tjänstemännen skulle ta fram ytterligare förslag på besparingar tills dess.
Jag upprepade att de nu måste inse att det inte längre går att ställa äldres olika behov mot varandra. Det finns ingen besparingsmån kvar längre i vård- och omsorgsnämnden, men majoritetspolitikerna upprepade sitt mantra : ”störst
behov går först”. Man ville inte ens pröva att få acceptans hos Ks för ett underskott (minns att besparingen på träffpunkterna är 2,5 Mnkr i en budget på 3 miljarder!).
De borde självklart invänta resultatet av de tre utredningarna som jag nämnde i början, innan de går lös med yxan.
Sjöberg och Görtz har just nu otur när de tänker! Men än är det inte för sent att komma på fötter igen. Men då krävs att de lyssnar på medborgarna och på oppositionens argument. De måste ta strid i Rådhuset för våra äldre medborgare och dra tillbaka det dåraktiga förslaget att lägga ner våra träffpunkter och aktivetscentra!
/Mona Olsson
(7 april 2015)
Socialstyrelsens förslag.
Idag lämnar Socialstyrelsen över sitt förslag ang bemanning i äldreomsorgen. Mottagare är regeringen som nu har att ta ställning till om man ska fastställa riktlinjerna eller inte. Ett nyckelord här är den sk finansieringsprinicpen. Sedan flera år tillbaka finns en överenskommelse mellan stat och kommuner att inte åsamka varandra kostnader som man inte finansierar. Kort sagt – staten ska inte ge kommunerna direktiv utan att skicka med pengar.
Det är det striden handlar om. Kommunerna är i allmänhet bra på att sätta de äldres behov i centrum och bemanna därefter. I Norrköping låser vi inte in våra dementa på rummen nattetid och vi har bemanning under dygnets alla timmar. Men allt har ett pris – även våra äldre på särskilda boenden (eller i hemmen med hemtjänst). Personalen kan inte springa fortare än de redan gör och behöver fler arbetskamrater.
Nästa strid utspelar sig inom kommunerna där olika behov står emot varandra. Tro mig! När stora byggprojekt drar igång kan det vara svårt att få gehör för välfärdens behov.
Det är ändå med glädje som jag tar emot beskedet att regeringen lyssnat på Vänsterpartiets krav på ökad bemanning inom äldreomsorgen. Måtte nu också budgetpropositionen gå igenom. Pengarna kommer inte att räcka till att finansiera de nya riktlinjerna, men det är ändå en bra början.
I grund och botten har vi alla samma mål – en god äldreomsorg av hög kvalité och en tillräcklig bemanning.
(9 mars 2015)
Tankar i Hageby Centrum
I fredags var jag i Mirum för att lyssna till ett panelsamtal mellan centrumchefen Peter Löfquist, tf biblioteksföreståndare Ellika Kyndel, universitetslektor Mats Brusman och ordf för Sveriges Stadsarkitektförening Per Haupt. Temat var ”universitetet på marknaden” som tar avstamp i det arbete som universitetet just nu gör för att undersöka möjligheterna till en socialt hållbar utveckling i området.
Samtalet fokuserade mycket på frågorna ”vem får vara i Hageby Centrum och vilka får inte vara det?”. Och hur attraktiv är gallerian med flera butiksytor som gapar tomma? Just det sista var det ett par ungdomar som påpekade. Moderatorn spetsade till det hela med att fråga om centrumledningen kunde tänka sig att höja hyran för de butiker som går riktigt bra för att kunna erbjuda yta till ex ideella föreningar eller arbetskooperativ. Brusman hävdade att Mirum vände ryggen åt Hageby när man bytte namn och inriktning. Centrumchefen hade nog gärna velat berätta om de nya ägarnas visioner för gallerian, men kunde och fick inte avslöja strategin. Någon i panelen tog upp frågan varför man ”tvingar” in bibliotekets besökare i en kommersiell galleria.
Det fanns flera frågor än svar, men det var nog just det som var tanken med fredagens panelsamtal, för arbetet kommer att fortsätta. Bara att panelsamtalet hölls i gallerian tycker jag känns hoppfullt, samtidigt som jag konstaterar att hagebyborna uteblev…. Bara en bråkdel av hagebyborna handlar dessutom där. Är det verkligen ett torg, en mötesplats ”mitt i byn”?
Min egen högst personliga reflektion är denna: På Ljurafältet byggs det just nu många bostadsrätter, vilket kräver att en hel del parkeringsplatser försvinner. En av de som drabbas är Erikshjälpen – en secondhandbutik där många personer från de södra stadsdelarna handlar. Kanske är det enda möjligheten att kunna handla lite nya kläder eller möbler. Nu flyttar Erikshjälpen till Ingelsta istället och Ljura/Hageby blir en secondhandbutik fattigare. Hade det varit möjligt för dem att få flytta in i Hageby Centrums/Mirums galleria istället?
(27 febr 2015)
Gubbigt Widar
Widar Anderssons ledare i dagens Folkbladet är ett riktigt lågvattenmärke. Lägg märke till hur han beskriver män respektive kvinnor. Han skriver att Lars Stjernkvist har ”ett oslagbart ledarskap” plus några superlativer till. Medan Sophia Jarl är ”attack- och konfliktinriktad” och beskrivs som ”aggressiv och grinig”. Dessutom avslöjar han att han har väldigt lite kunskap om vad som händer på den politiska fronten i Norrköping just nu. Majoriteten hyllas och oppositionen gnäller (”Vänsterpartiet surar”) enligt Andersson.
Jag föreslår att du tar en längre semester Widar så kan du samtidigt läsa på lite om de härskarstrukturer som råder och ägna lite tid åt självrannsakan beträffande ditt skeva genusperspektiv. Majoriteten är en del av problemet, inte en del av lösningen tyvärr.