Cecilia Ambjörn
##
Vänsterpartiet vill satsa på småföretag
Sverige är beroende av entreprenörer med innovativa lösningar på dagens och framtidens samhällsproblem. I takt med att tillväxtens gränser blir allt mer uppenbara kommer det att krävas många kreativa småföretagare med idéer på hur vi ställer om till ett ekologiskt hållbart samhälle. De framtida jobben kommer till stor del finnas i småföretagen. Dessutom är småföretag en viktig pusselbit för att landsbygden och hela Sverige ska leva och utvecklas.
Men att driva ett eget företag är ingen dans på rosor. Förutom en bra idé krävs passion, uthållighet och hårt arbete. Samtidigt lever många av dagens småföretagare i en osäker tillvaro, ofta med låg inkomst trots långa arbetsdagar. Vänsterpartiet har lyssnat på småföretagarna och tar deras problem på allvar. Därför har Vänsterpartiet lagt fram en rad förslag som på olika sätt förbättrar villkoren och ökar tryggheten för småföretagare.
Ett stort problem för många småföretag är att de idag är skyldiga att betala sjuklön till sina anställda under de två första veckorna. Detta kan många gånger utgöra en bromskloss att anställa fler och särskilt de människor som har haft återkommande sjukperioder bakom sig. Vänsterpartiet vill därför underlätta för småföretag med upp till 10 anställda genom att lyfta bort hela sjuklöneansvaret. Därefter sker en avtrappning i företag med 11–15 anställda.
Vänsterpartiet vill också stärka det sociala skyddsnätet för företagare. Om intäkten i företaget är låg under en längre period riskerar företagaren att också få en låg sjukpenning, föräldrapenning och framtida pension. Detta faktum är orättvist för näringsidkaren och hämmar ett gott företagsklimat. För att råda bot på detta vill Vänsterpartiet införa ett socialförsäkringssystem för företagare som ger samma trygghet vid t ex. sjukdom och föräldraledighet som för anställda.
Med dessa och en rad andra konkreta förslag utformar vi rättvisa regler och bättre villkor för småföretagare. Dessutom möjliggörs fler arbetstillfällen
Det är viktigt att politiker lyssnar till individerna som berörs av politiska beslut och vågar ompröva nuvarande regelsystem. Vänsterpartiet vill ta tillvara och utveckla den kraft och kompetens som finns hos Sveriges alla småföretagare, i dag och i framtiden.
Cecilia Ambjörn (V)
Ledamot i kommunfullmäktige
.
Per Gawelund (V)
Ledamot i Landsbygdsrådet
( i Norrköpings Tidningar den 7 jan 2014)
.
Hörsalsparken en grön mötesplats i city
Det har skapats en idéskiss över hur Hörsalsparken ska förändras och Vänsterpartiet anser att man inte tar tillräcklig hänsyn till de gröna värdena. I det förslag som finns framme har alltför stora ytor gjorts om till hårdgjorda ytor. Hörsalsparken är den enda gröna ytan på Drottninggatan mellan Saltängsbron och upp till Konstmuseet, därför är den oerhört viktig för alla som rör sig i centrum. Parken är en plats för rekreation, andrum och möten. En grön lunga är viktig eftersom vi inte har något liknande i närheten. Vi vill värna de gröna värdena i innerstan.
Scenen som finns där idag måste vara kvar och gärna göras större. Det är den enda utomhusscen som finns i Norrköping, eftersom scenen i Vasaparken knappast finns kvar och den vid Folkets hus är borta. Scenen utgör en viktig del av det gemensamma rummet. En plats där norrköpingsborna fritt får uttrycka sig i både ord och ton. Vi ser gärna ett ”speakers corner” mitt i Hörsalsparken.
Låt Hörsalsparken vara en park och inget så kallat ”grönt torg”. Vi behöver ha en grön oas mitt i all stenbeläggning. Även det porlande vattnet är viktigt för vårt välbefinnande och därför vill vi rusta upp Tore Strindbergs skulptur ”Fågelbad” som har en bra placering mitt i parkens planteringar.
Utsikten från muren ner mot Gamla Torget är viktig. Vi ser det positivt att man river paviljongen som idag skymmer sikten över staden. Vi vill behålla stenmuren ner mot Gamla Rådstugugatan i befintligt skick med sina perenna planteringar. Enligt idéskissen skall det bli en trappa ner mot Gamla Torget. Den är ett trevligt inslag och underlättar genomfarten, men den får aldrig bli en barriär som hindrar tillgängligheten.
Vi vill se Hörsalsparken som en riktig familjepark där man kan sitta ned för en stunds avkoppling och kanske lyssna på aktörer från scenen.
I dokumentet Översiktsplan 2002 Grönstruktur står att läsa följande: ”Genom att allt fler människor lever i städer minskar kontakten med naturen i vardagslivet. Stadens grönska ökar förståelsen för ekologi och miljöfrågor. För detta är det viktigt att alla de funktioner som inryms i den gröna strukturen skall synas och tydliggöras. För många människor är stadens grönska den enda natur man har kontakt med till vardags, för en del även på semester och helger”.
Därför är det så viktigt att vi i dialog med norrköpingsborna utformar Hörsalsparken till en grön mötesplats.
Mona Olsson, Lars-Göran Ölander, Cecilia Ambjörn (Vänsterpartiet)
#
Etanol som drivmedel är inte en hållbar lösning
Att köra bil med etanol som drivmedel måste ses som en kortvarig och dessvärre skadlig parentes. Etanolbilar klassas fortfarande som miljöbilar, men det är nog en tidsfråga innan man väljer att ta bort den stämpeln. Vad är då alternativen i en nära framtid om man inom transportsektorn ska minska koldioxidutsläppen? Det finns bara två alternativ egentligen. Det ena är att använda biogas som drivmedel (det görs ju från vårt organiska avfall) och det andra är att minska transporterna.
Godstransporter på järnväg är mindre miljöbelastande, men tyvärr är spåren utnyttjade till bristningsgränsen. Därför krävs först en kraftfull utbyggnad av järnvägen i Sverige. Vi ligger här långt efter andra europeiska länder. Sedan måste ju också priserna sättas så att det är billigare att välja tåg före långtradare. Beträffande privatbilismen, så handlar det om att ta sig till olika platser med andra färdmedel när det finns alternativ, såsom tåg och spårväg. Eller resa mer sällan och ta cykel eller gå när det är möjligt. Det är oerhört många korta resor till jobbet som inte behöver ske med bil. Det finns också många situationer när bilen är nödvändig, det måste man självklart också inse och acceptera. Men det är inte de resorna jag menar kan undvikas. Varför köra bil Stockholm – Göteborg t.ex. då det finns snabbtåg?
Etanolproduktion med sockerrör tar inte regnskog i anspråk, det är helt korrekt. Nu kan man certifiera etanol från Brasilien och vara säker på att den inte odlas på före detta regnskogsmark. Men det vore bra om man gav hela sanningen: sockerrörsodlingen tar mark i anspråk, som människor tidigare odlat mat på, och så tvingas jordbrukarna istället att ta regnskogsmark i anspråk Det ger också andra effekter, regnskog som försvinner ökar koldioxidhalten i luften, samtidigt som djur och växter utrotas. Och dessutom känner vi till hur sockerrörsarbetare utnyttjas och slits ut i förtid på fälten under ibland vidriga förhållanden. Men att korrigera arbetsförhållanden på sockerrörsplantagerna är ett annat problem.
Etanol tillverkat av sockerrör ger annars ett effektivt utnyttjande av råvaran ur energisynpunkt.
Idag byter många från en bensinbil till en etanolbil som har starkare motor än den förra bilen. Man tycker att nu är jag miljövänlig. Men i och med att man köper en törstigare bil, så kanske man snarare har ökat utsläppen av koldioxid. Fällorna är många och valen blir inte lättare av att Gröna bilisters talesman Mattias Goldmann ger ”objektiva” råd och pekar på etanolbilens fördelar samtidigt som det avslöjas att han är yrkeslobbyist för en pr-firma som har etanolindustrin som en av sina kunder!
Den som flyger kan idag klimatkompensera sin resa och på så sätt döva sitt samvete. På samma sätt kan bilisten resonera när han eller hon köper en etanolbil: ”jag åker ju miljövänligt”. Intentionerna är i båda fallen goda, men att avstå från så mycket resande som möjligt vore kanske ett bättre val.
Cecilia Ambjörn, Vänsterpartiet i Norrköping
#
#
Dubbla budskap
Såg idag helsidesannonser i de båda lokala tidningarna om en tävling där man kryssar i när man cyklar eller går till jobbet, och man kan sedan vinna en resa till Paris. Jag utgår från att det, liksom vid tidigare tillfällen är en flygresa, men jag kan ju ha fel. Att driva en kampanj för minskat bilåkande där en flygresa är vinsten, det känns väldigt fel.
Själv cyklar jag varje dag året runt till arbetet, och för några år sedan kryssade jag i samma tävling varje dag. Men när jag insåg vad första vinsten var så slutade jag att fylla i.
Denna kampanj som är lovvärd ger ju oerhört dubbla budskap. Kommunen, Korpen och Vägverket satsar resurser för att få oss att ändra beteende genom att ta sig till jobbet med andra färdmedel än bil. Utgångspunkten är ju jättebra. Men hur har man tänkt.?
Här är vi många som kämpar för att mer resurser ska läggas på cykelbanor och gångbanor. Vi vill att det ska bli säkrare att gå och cykla. Vi har kvar många ställen i stan och på landet där det är farligt att tillsammans med bilar förflytta sig. Det finns massor att göra och det är klart att det är inte gratis. Men finns ambitionen att Norrköping ska bli en cykelstad så behöver man ju satsa.
Vi talar ofta om att barnen ska kunna ta sig till skolan till forts eller cykel, så att föräldrarna slipper ta bilen för att köra dem. Dels är det farligt där barnet släpps av med en massa övrig trafik, dels genererar det onödig biltrafik. Säkrare skolvägar inne i stan och på landsbygden är nödvändigt för att skydda barnen från risker och olyckor och för att minska biltrafiken.
Vi har en cykelplan, där åtgärderna är beskriva, men det går sakta att nå målet med fler cykelbanor.. Vi har även ett trafikprogram sedan många år där det står att cykel, gående och kollektivtrafik ska gynnas, med målet att minska onödiga bilresor. För det finns onödiga bilresor liksom onödiga flygresor. Låt oss hoppas att jag har fel om priset och att det är ett tågresepaket till Paris som gäller. Då kanske jag börjar kryssa igen.
Cecilia Ambjörn (Vänsterpartiet)
Attraktiva alternativ till att välja bilen måste finnas.
Att utveckla attraktiva alternativ bilen, när man ska till jobbet, uträtta ärenden eller när barnen ska till skolan, är nödvändigt. Finns det inte bekväma och smidiga alternativ så tar de flesta bilen istället för att cykla, gå eller åka kollektivt. Därför måste vi fortsätta bygga ut spårvägen, anlägga nya cykelbanor och utforma säkrare busshållplatser och tryggare skolvägar för att möta den vilja som finns hos många att avstå från bilen när alternativ finns. Om det är omständligt att avstå från bilen, så väljer man oftast bilen. Det är så oerhört enkelt och det går av gammal vana. Men forskning visar att när det finns goda alternativ så räcker inte det för att man ska välja dem utan man behöver på något sätt lockas till att välja tex spårvagn eller cykel. Ekonomiska drivkrafter eller information fungerar naturligtvis om man vill bryta ett givet mönster. Blir drivmedlen dyra eller kollektivtrafiken billig, så bryts gamla mönster.
Vänsterpartiet vill att pensionärer ska åka gratis under dagtid och helger. Vi vill också ha tillbaka att vuxenbiljett kostar 10 kronor och biljett för yngre 5 kronor. När det nu efter många år och diskussioner äntligen byggs spårväg till Navstad, så gäller det att inte tappa det här initiativet. Får vi en Röd-grön regering till hösten, så kommer statsbidrag att betalas ut till spårvägsutbyggnad. Det kommer att betyda mycket för Norrköping. Närmast på tur står lämpligen spårväg på Kungsgatan, vilket visat sig i en utredning ge stora effekter på intresset att åka kollektivt. Även spårväg till Vrinnevi-Vilbergen är angeläget, här bor många människor, vilket utgör ett bra underlag för en ny spårvägssträckning. Ett reservat för spåren finns också sedan länge. Vi vill också att det byggs betydligt fler cykelbanor som är helt skilda från biltrafiken. Är det inte tryggt att cykla så är det knappast attraktivt. I alla nya områden och nya detaljplaner så läggs idag cykelbanor alltid in. Det behövs betydligt fler cykelbanor i innerstan, men också utanför staden. Här krävs dock ett samarbete med Vägverket.
Infartsparkeringar för pendlare är ett utmärkt stöd för dem som sedan vill byta till buss eller spårvagn. Ska man åka expressbuss till Linköping tex, så behövs parkeringsmöjligheter vid Östra station. Från alla ytterområden behövs uppsamlingsplatser för både samåkning och parkering.
För pendlare med tåg från stationen, måste det finnas P-platser som ligger ganska nära järnvägsstationen och som dessutom inte kostar så mycket. Vi får räkna med att fler och fler kommer att ha behov av detta, varför en viss marginal måste finnas för fler bilar.
Vi vill ge attraktiva och realistiska alternativ till bilen så att fler känner sig bekväma med att åka kollektivt, gå eller cykla vid de tillfällen när detta är möjligt.
Cecilia Ambjörn (Vänsterpartiet)