artikel

Cecilia Ambjörns 1 maj tal

Cecilia pratade om vår miljö och vår omgivning.

 

Kamrater!

Jag tänker prata lite om miljö och natur, 2 ämnen som är livsavgörande för många människor och djur inom detta sekel.

När man pratar med folk och läser och hur folk tänker, så inser man att alla känner oro för vart miljöförstöringen är på väg. Men man är ibland också osäker på vad man som individ egentligen kan göra. Och man har också stora förväntningar och förhoppningar på politiska beslut. 

Men de politiska besluten uteblir i stor utsträckning, både nationellt och globalt. Tvärtom så subventioner man kolkraftverk i Tyskland, planerar för kraftigt ökande energibehov i EU, avverkar regnskogen illegalt, startar billiga flygmöjligheter till USA, som man bedömer kommer att fördubbla antalet flygresor från Europa, satsar på JAS plan, avstår från stora satsningar på järnvägar i Sverige. Jag kan hålla på hur länge som helst.

Vår egen konsumtion gör att miljöproblemen förstärks i de folkrika och fattigaste länderna.

Vi använder etanol från sockerrör, vilket gör att savannerna i Brasilien försvinner. Vi använder palmolja för uppvärmning och drivmedel, vilket gör att regnskogen försvinner. På Borneo, tex finns det idag bara kvar ungefär 10 % av den ursprungliga regnskogen och den ersätts med oljepalmsfält. Orangutangerna kan vara utplånade inom detta sekel. De finns bara kvar på Borneo.

Man tror att olja kan ersättas av skog och annat biobränsle. Men skogen ska räcka till så mycket annat också. Man tror att vi kan odla skog på våra åkrar, men där måste vi odla spannmål, ty spannmål kommer ännu mer att bli en bristande resurs med de klimatförändringar som pågår, med större ökenområden, torka eller översvämmad odlingsmark i många länder.

Vi testar nya tekniska lösningar, som ofta innebär 2 steg framåt och 1.5 steg bakåt. Ty det finns inga enkla lösningar på dagens miljöproblem. Dessutom så räcker det inte med teknikutveckling.

Det handlar alltså om 2 saker, dels måste vi alla i varje beslut i vår vardag tänka på miljöeffekterna. Dels måste politikerna bli mycket mer medvetna och fatta tuffare beslut.

När vi köper mat, så kan vi köpa tex ekologisk mjölk och ekologiska bananer, när vi ska förflytta oss, kan man fråga sig om bilen är ett måste, om det är nödvändigt att åka till IKEA eller andra stormarknader. Varje pryl vi köper, kanske är tillverkad med ändliga råvaror, barnarbete eller smutsiga fabriker. Vi kanske kan minska vår konsumtion, hemska tanke!
Det kan ibland kännas oöverstigligt och svårt. Men det är ju nödvändigt. 

Den andra delen är politiska beslut. Här har vi i Vänsterpartiet ett jätteansvar. I Norrköping är vi nu med i en koalition med socialdemokraterna och miljöpartiet. Vi har således större möjlighet än tidigare att fortsätta arbeta för en stadsutveckling, där det finns kvar grönska i vår närhet, där det är nära till spårvagn eller tåg, där cykelbanan är säker och kan ta mig dit jag vill. Där inga nya hus kan värmas med direktverkande el eller olja. Där kommunens arrendatorer driver ett jordbruk, som minskar tillförseln av näringsämnen till Östersjön och Bråviken. Där värdefull natur skyddas. Där alla avlopp som idag göder sjöar och kustområden är åtgärdade.  

Det krävs även politiska beslut på nationell nivå. Jag tycker att miljöministern visar framfötterna. Men näringsministern Maud Olofsson, infrastrukturministern Åsa Torstensson älskar båda att koppla av i sin vackra natur, men vad gör de för att detta ska kunna finnas kvar. Inget som jag har upptäckt.

Låt oss se till att deras politik inre får fortsätta efter nästa val. Eller hur?

 

Kopiera länk