Här är Kerstins tal i text för de som är vill ha läsa och nis som inte hörde tet har nu också en möjlighet att få reda på vad Kerstin pratade om.

1 maj 2008, Kerstin Hildebrands tal

Kamrater
– mötesdeltagare!

Förra
helgen besökte jag min hemstad, Umeå. Där
återupplevde jag våren 1968, den vår då allt
var liksom i rörelse och som för all framtid ändrade
mitt liv och min syn på samhället. Studenter och ungdomar
i hela världen reste sig mot förtryck, kanske framförallt
inspirerade av det vietnamesiska folkets kamp mot USA-imperialismen
och för sitt folks frihet. Men också av våra
jämlikar, studenterna i Paris som stred mot ett reaktionärt
kapitalistiskt system och för inte bara sin egen utan hela det
arbetande franska folkets frihet från förtryck. Många
arbetare gjorde gemensam sak med dem. Den våren deltog jag i
min första 1 majdemonstration.

Nu
var jag i Umeå igen. Jag drack kaffe utanför aulan i
Samhällsvetarhuset. Den aula där jag tillsammans med ett
par hundra studenter demonstrerade mot den amerikanske
ambassadsekreteraren. Vi smög in med banderoller som vi höjde
samtidigt som vi skanderade USA ut ur Vietnam. Vi skrämde skiten
ur amerikanen. Och Aftonbladet utbrast förskräckt ”Nu har
revolutionärerna kommit till Umeå och det är inga
ditresta stockholmare, det är norrlänningar!”

Jag
åt glass på Rådhustorget där vi hissade FNL:s
fana i Rådhusets flaggstång under ett torgmöte.
Polisen kliade sig generat i skallen och undrade vad de skulle göra.
FNL-fanan var ju ingen statssymbol, så den fick under vårt
jubel hänga kvar.

Och
jag promenerade framför fd Domusvaruhuset där vi samlade in
tusentals kronor. Till FNL i Vietnam och till gruvarbetarna i
Malmfälten under den stora strejken.

Då,
1968, anade jag föga att jag idag, 40 år senare skulle stå
i Norrköping som

1
maj-talare. Och att jag skulle göra det som Norrköpings
första vänsterpartistiska kommunalråd. Och att
Vänsterpartiet skulle regera tillsammans med socialdemokraterna
och miljöpartiet i en av landets största städer!

1,5
år har gått sen vi tog på oss ansvaret för att
styra Norrköping i fyra år, fram till nästa val 2010.
Det är fortfarande med bävan och stor ödmjukhet jag
tar mig an uppgiften. Lätt är det inte. Att balansera
mellan våra egna vänsterpartikrav och beslut som ska kunna
skrivas under av alla tre partierna.

Frågan
många ställer sig är om det har betydelse att
Vänsterpartiet är med och styr i Norrköping. Om vi har
möjlighet att sätta våra hjärtefrågor på
dagordningen. Mitt svar är ett obetingat ja. Utan Vänsterpartiet
ingen koalition. Utan koalition en borgerlig allians som tveklöst
skulle försämra livet för medborgarna i kommunen.
Norrköping är en av få kommuner i vår storlek
som fortfarande styrs av en vänstermajoritet. Och det ska vi
vara rädda om, utan att för den skull kompromissa bort vår
egen vänsterpolitik.

Vänsterpartiets
viktigaste insats hittills är att vi stoppade utförsäljningen
av 30 % av Hyresbostäders lägenhetsbestånd. Utan vår
insats hade med stor sannolikhet försäljningen genomförts.
Nu blev det många och långa diskussioner, men vi
vänsterpartister stod på oss och till slut lyckades vi ena
koalitionen om att allmännyttan måste vi värna om. En
stark allmännytta är ett måste för att allas
rätt till en lägenhet till hyfsat pris ska kunna
garanteras. Detta hände hösten 2006. Idag bekräftas
verkligen vår seger. En statlig utredning föreslår i
praktiken ett införande av marknadshyror. Allmännyttan ska
tvingas att överge allt vad social bostadspolitik heter och
istället agera fastighetshaj med endast vinstintresset för
ögonen. Det leder till dyrare boende och ökad segregation.
Människor kommer inte att ha råd att betala de kraftigt
höjda hyrorna. En cynisk borgerlig politik riktad mot människor
som inte har det så gott ställt. Attraktiva bostadsområden
kommer att bli segregerade öar där bara höginkomsttagare
kan bo. Det stora flertalet människor kommer att förvisas
till städernas ytterområden där hyrorna kommer att
vara lägre. Denna politiska linje för moderaterna nu fram i
en motion i fullmäktige. Den röd-gröna koalitionen
säger nej. Vänsterpartiet kommer att motarbeta varje försök
att genomföra marknadshyror och utförsäljning av
allmännyttan. Vi inser vad som hade hänt om den borgerliga
alliansen fått makten!

Den
andra hjärtefrågan där Vänsterpartiets
inflytande har betydelse gäller vårt främsta mål
nämligen arbete åt alla. Vi har inte makten att bestämma
över det privata näringslivets utveckling och
anställningspolitik. Men vi är en del av makten i
Norrköpings kommun. Där driver Vänsterpartiet kravet
att öka personalen inom vård och omsorg, både inom
hemtjänsten och de särskilda boendena inom äldreomsorgen
och handikappomsorgen. Dessutom vill vi höja statusen i
yrket genom höjda löner och kompetensutveckling för
personalen. Inom förskolan och skolan vill
anställa mer personal och minska gruppstorlekarna. Vi vill
starta fler fritidsgårdar och anställa fler fritidsledare
och fritidspedagoger. Många krav har vi fått igenom i
överenskommelsen med koalitionen. Och flera krav finns nu i
kommunens måldokument. Tex att försök med kortare
arbetstid med bibehållen lön ska prövas inom
äldreomsorgen. Att fler personer med olika funktionsstörningar
ska anställas inom kommunens förvaltningar. Och vi har
drivit igenom tydliga formuleringar om genus och den patriarkala
ordningen i samhället i jämställdhetsplanen.

Det
tredje viktiga området där Vänsterpartiets inflytande
blir synligt och faktiskt slår igenom gäller vårt
politiska ansvarsområde, den sociala sektorn i kommunen. Kanske
eftersom det är mitt ansvarsområde som kommunalråd.
När jag träffar brukare och personal talar jag ofta om
vilket otroligt spännande område det är. Vilken
mångfald och vilken kvalitet! Ofta när jag öppnar de
lokala tidningarna möts jag av glassiga artiklar från
presskonferenser om stora påkostade byggplaner, om tjusiga
infrastrukturprojekt, om nya påkostade arenor. Inte lika ofta
behandlas den sociala sektorn så.

Detta
frustrerar mig och här menar jag att det har betydelse att
Vänsterpartiet sätter dagordningen. Som vänsterpartist
lyfter och synliggör jag verksamheten och personalen. Jag har en
vision att vård- och omsorgsfrågorna ska beskrivas med
samma status som ett nytt byggprojekt. Att sociala insatser som det
nya boendet för våldsutsatta missbrukande kvinnor ska lysa
med stora bilder och rubriker. Eller det arbete som vi gör för
att skapa en värdig tillvaro för personer med missbruk och
psykisk sjukdom. Det kommer jag att kämpa för, att
synliggöra den lojala och professionella personal som finns inom
de kommunala områden, som möter och tar hand om människor
i utsatta levnadsomständigheter. För att deras status som
kvalificerade yrkeskvinnor (och män) därmed ska öka.
Och jag ser att det går. Nu kommer media till Vård- och
Omsorgsnämndens presskonferenser. De berättar om den goda
verksamheten, om nöjda brukare. De synliggör verksamhetens
kompetenta personal. Men jag har visionen kvar, än finns det
mycket att göra!

Den
fjärde frågan jag vill lyfta där Vänsterpartiet
har inflytande gäller privatiseringarna inom vården och
omsorgen. För mig som vänsterpartist är det självklart
att all verksamhet ska finansieras och drivas i offentlig regi. Att
låta privata intressen göra vinst på skattemedel är
för mig en felaktig princip. Och jag är fullständigt
övertygad om att en allt större del av vår offentligt
finansierade vård och omsorg skulle drivas i privat regi om
inte Vänsterpartiets funnits med i kommunens styrelse.

Den
borgerliga alliansen med kristdemokraterna i spetsen pratar om att
valfrihet är att man kan välja mellan privata och
offentliga alternativ. Det är nonsens. Äldre kvinnor och
män har rätt till en god omvårdnad och bra service.
De ska inte behandlas som kunder som ska behöva välja
mellan ett antal vårdföretag som marknadsför sig med
glättiga broschyrer. Verkligt inflytande handlar om att kunna
välja sitt boende eller sin hemtjänst, om vad, hur, när
och av vem som kommer hem till mig och utför det jag vill och
behöver ha hjälp med.

Dessutom
finns nu bara ett par internationella vårdföretag med
Attendo Care i spetsen kvar på den sk ”marknaden”.
Valfriheten även i borgerlig mening är bara fantasier.

Frågan
om valfrihet, kundval, certifiering och jag vet inte allt vad
borgarna kallar det, drivs alltmer aggressivt. Och tänk så
olika vi tolkar orden. 280 miljoner till äldres
självbestämmande, säger äldre- och
folkhälsominister Maria Larsson i ett pressmeddelande. Det låter
ju bra. Men vad står det för? Man skulle ju kunna tro att
vi nu kan söka statliga medel i Norrköping för att
utveckla vår kommunala hemtjänst och våra kommunala
äldreboenden så de äldre kan välja vad, när,
hur och av vem insatserna utförs.

Fritt-val
kallar Maria Larsson sin reform. Hon säger att ett
Fritt-valsystem skapar mångfald, tillgänglighet, kvalitet
där individens vilja står i centrum. Det låter ju
jättebra. I Norrköping försöker vi skapa mångfald
inom äldre- och handikappomsorgen. Då menar vi att alla
inom våra verksamheter blir bemötta med respekt utifrån
de individuella behov man har. Och även utifrån sin
etniska och kulturella bakgrund, tro, livsåskådning,
sexuella läggning och sina levnadsvanor. Inte minst handlar det
om att alla har möjlighet att kommunicera på sitt
modersmål. Och nu vi kan få statliga medel för
Fritt-val. Det är klart vi ska söka.

Sen
läser jag betänkandet, dvs den statliga utredningens
förslag. Där står det att valfriheten handlar om
utökad möjlighet att välja privata utförare av
socialtjänstinsatser. Och att mångfald står för
många likadana privata utförare. Inte alls som jag trodde
alltså. De sökta medlen ska användas för
att förbereda för och underlätta införandet
av detta valfrihetsystem. Så det blir nog svårt för
vår kommun att få del av de 280 miljonerna. Men försöka
duger kanske.

När
det gäller frågan om privatiseringar har Vänsterpartiets
stort stöd ute bland norrköpingsborna. Det händer ofta
att människor mailar till mig eller stoppar mig på gatan
för att tala om att de stöder mig och att jag ska stå
på mig! Det känns bra.

Även
inom miljöområdet har Vänsterpartiet haft stor
betydelse. Antalet cykelvägar hade inte varit så stort
utan vår medverkan. Nu är det min och Vänsterpartiets
förhoppning att vi också ska få igenom utbyggnad av
spårvägen till Navestad/Ringdansen. På vårt
initiativ har en ny utredning genomförts som visar att
samhällsnyttan blir allt högre vad gäller spårvägen.
Det finns stora vinster att göra ekonomiskt och miljömässigt.
Men även för den bostadssociala utvecklingen längs
spåret i våra södra stadsdelar. Vi väntar
otåligt på att frågan ställs på
dagordningen på allvar och vi i kommunen inte räds att
bygga själva, även utan statsbidrag.

Kamrater!
Även om vi i Norrköping fortfarande kan avgöra viktiga
kommunala frågor som gäller folkets bästa, så
lever vi i en hård tid. Det blåser en kall och snål
högervind. Inte bara i vårt land utan i hela vår del
av världen. I Latinamerika däremot ljusnar det. Venezuelas
folk står inte längre för sig själva. Varma
vindar driver folkets kamp för resning från land till
land!

Idag
på 1 maj, arbetarklassen dag, för vi fram kraven på
–

• Arbete
  åt alla och utbyggd kommunal välfärd!

• Högre
  status för kvinnor i vård och omsorg genom högre
  löner och arbetstidsförkortning med bibehållen lön!

• Stöd
  till Vårdförbundets strejk!

• Vi
  uttalar vårt stöd till det palestinska folkets kamp för
  rätten att leva ett värdigt liv i sitt eget land och vi
  fördömer Israels apartheidpolitik!

• Vi
  sänder en hälsning till den framgångsrika kampen för
  ett rättvisare samhälle i Venezuela och alla andra länder
  i Latinamerika som reser sig mot internt förtrycka och
  amerikansk imperialism!

• Leve
  folkens kamp!

• Leve
  socialismen!

Uppdaterades: 02 maj 2008