Sara Perlman, medlem i Vänsterpartiet, skriver en personlig reflektion om bostadssituationen i Norrköping.

När min dotter var fem mån hade vi namnfest för henne. Vi bjöd in nära och kära och det var en underbar fest.

I talet jag höll om henne och hennes framtid skojade jag om att hon minsann inte skulle få flytta hemifrån förrän hon var i 35-årsåldern. Nu helt plötsligt är det skämtet på allvar – för när kan hon flytta hemifrån? Var ska hon bo? I Norrköping byggs det idag många och fina lägenheter men dels räcker de inte till för att täcka upp efterfrågan och dels har de för hög hyra.

Som boendesituationen ser ut idag så gynnar den ett fåtal, nämligen de som har hög inkomst eller de som har goda kontakter och därigenom kan få en första bostad. Min dotter är 19 år och har fått sitt första arbete så inkomsten är inte tillräckligt hög och rimligen borde alla i ett demokratiskt och jämställt samhälle få sin del av bostadsmarknaden.

Jag som förälder kan till viss del vända detta till min fördel – jag får njuta av min dotters sällskap ett bra tag till men vad gör bostadsbristen med henne? Jo, den ger sämre själv-bestämmande, sämre villkor att bli vuxen på, bromsar hennes framtid, personliga utveckling och självständighet.

Det som fattas i Norrköping är lägenheter med billigare standard och som följd blir det billigare hyra, så unga människor kan få ett eget första hem och bli vuxna på lika villkor.

Läs om våra förslag för att få fler billiga bostäder i Norrköping

Uppdaterades: 31 aug 2018