Låt mig först säga att själva projektet som ska finansieras är alldeles utmärkt. Det handlar om en satsning på utsatta barn och unga som bor i kommunala eller statliga vård- och rehabiliteringsboenden. Åtgärden innebär att man sätter ihop ett insatsteam kring varje ungdom samtidigt som man ger extra stöd med skolarbetet. Detta kommer med största sannolikhet att hindra att många av dessa unga blir återplacerade på institutioner och förbättra skolresultaten. Det är riktigt bra, särskilt för ungdomarna som får hjälp men också för att det är en ekonomiskt och socialt lönsam investering. Likaså är det ofta klokt av kommuner att då och då ta in externa metodutvecklare och utvärderare för att se till att välfärden är effektiv.

Problemet med konceptet ”sociala utfallskontrakt” är att det i grund och botten bara är ett nytt sätt att plocka ut privata vinster ur välfärden genom privat finansiering av projekt. Leksell Social satsar 10 miljoner och kan när insatsen är klar plocka ut 12 miljoner om resultatet visar att färre barn blivit återplacerade på institutioner och om deras skolresultat förbättrats. Med hela 60 ungdomar i projektet är risken att misslyckas extremt liten så jag törs redan nu påstå att hela vinsten kommer att betalas ut.

Jag har upprepade gånger frågat både majoritetspolitikerna med Lars Stjernkvist (S) i spetsen och Leksell själva ifall företaget varit med och bestämt hur mycket vinst de ska kunna plocka men inte fått något svar. Att företaget själva har så stort inflytande över sin egen vinst är inte bra och ett tydligt brott mot hur vi brukar sköta offentlig-privat samverkan i Sverige.