Skip to main content

Ricardo Olivares skriver i Folkbladet idag.

Skrivet av lottieb den . Postad i "Inga vinster i välfärden", Omsorg, Välfärd. Inga kommentarer till Ricardo Olivares skriver i Folkbladet idag.

Eva Britt Sjöberg (KD) sprider irrläror om vilka beslut som fattas inom vård- och omsorgsverksamheten. Eftersom jag inte vill delta i någon slags förvalspajkastning väljer jag att inte kommentera hur jag tror att Sjöberg kommit fram till dessa slutsatser, utan nöjer mig med att konstatera att dessa är felaktiga.

Sjöberg skriver att under den senaste mandatperioden har ”särskilda boendeplatserna minskat drastiskt med ökade köer som följd”. Sanningen är att under den senaste mandatperioden har andelen äldreboende i kommunen (total fördelning på äldreomsorgsverksamheter) fluktuerat mellan 68,2 % året 2010 och 68,5 % året 2013. Alltså en liten ökning på antal platser på 0,3 % under en fyraårsperiod. Här borde också sägas att ett äldreboende lades ner 2012 och ett annat, bättre anpassat till de behov som våra äldre har, startades 2013.

Sjöberg vill också att kommunen ska införa LOV, för som hon skriver: ”… detta skulle bland annat kunna öka kontinuiteten för de äldre”.

Överetablering av välfärdsföretag, gör att den utförare som man har lagt tid och möda på att välja, kan försvinna när som helst. Kontinuitet är en helt avgörande kvalitetsfaktor i välfärden, så turbulensen när verksamheter måste läggas ner leder till stora kvalitetsproblem, och till ökad otrygghet. Verkligheten visar att vinstkrav går ut över de gamlas behov av stöd och de anställdas arbetsvillkor. Vinstmål gör att privata företag använder underbemanning som en medveten strategi för att minska kostnader och i slutändan sämre kontinuitet. Måste jag påminna Sjöberg om situationen med Attendo i Norrköping 2012 och i Linköping nu under sommaren?

Eva-Britt Sjöberg gör klart att Alliansen inte gillar införandet av valfrihetsreformen Mina Timmar, det är inte medborgarnas valfrihet som ska gynnas utan företagarnas. KD motsätter sig en reform som innebär mer personal i hemtjänsten. Mina Timmar går ut på att stärka den enskildes valfrihet och självbestämmande när det gäller utformning av hemtjänst i det egna boendet.

Om det någonsin funnits något Alliansalternativ i vård- och omsorgspolitiken i Norrköping så har det under denna vår helt havererat. Vill man

ricardoverkligen värna om de äldres, medborgarnas valfrihet, om Eva-Britt Sjöberg tror på vad hon själv skriver, så är det desto viktigare i så fall att koalitionens politik kan fortsätta så att det finns tillräckligt med valfrihet. Det duger inte med ”förvalspajkastning” eller önsketänkande.

Ricardo Olivares (V)

Fullmäktigeledamot och ersättare i Vård- och omsorgsnämnden

 

Inför nolltolerans mot homo- och transfobi i välfärden

Skrivet av lottieb den . Postad i hbtq, Pride, Välfärd. Inga kommentarer till Inför nolltolerans mot homo- och transfobi i välfärden

Debattartikel i Aftonbladet den 31 juli:

Nolltolerans mot homo- och transfobi i välfärden. Företrädare för Vänsterpartiet i riksdagen och landets största kommuner, bland annat Stockholmsvänsterns Ann-Margarethe Livh, skriver i Aftonbladet debatt den 31 juli, om behovet av nolltolerans mot homo- och transfobi i välfärden.

Här nedan är texten:

 

 

”Inför nolltolerans mot homofobi i välfärden”

 

Hbtq-personer söker sig idag till alla delar av välfärden. Man går till vårdcentralen, lämnar ungarna på förskolan och ibland behöver man färdtjänst. Precis som alla andra. Men hbtq-personer bemöts inte alltid som alla andra. Förstår personalen på äldreboendet att kvinnan som alltid kommer på besök är mer än en väninna? Har all skolpersonalen kunskap att möta transfobin i korridorerna när elever utmanar normer runt könsuttryck? Känner sig verkligen alla välkomna på fritidsgården?

 

Vi ska alla kunna lita på vår välfärd oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck. Men ska alla mötas med respekt och få omsorg utifrån sina behov krävs kunskap.

Det finns goda exempel. I Kramfors ska man hbtq-certifiera sin gymnasieskola. I Malmö finns en mötesplats för hbtq-ungdomar. I Mariestad vajar regnbågsflaggan i entrén till familjecentralen. Men ofta handlar det om isolerade projekt. Det krävs mer.

 

Vänsterpartiet har gått före i hbtq-frågorna. Men arbetet är långt ifrån över. I riksdagen kommer vi fortsätta arbetet för att reformera familjepolitiken, säkra hbtq-flyktingars rätt till asyl och stärka transpersoners rättigheter. Men arbetet med hbtq-frågorna kan inte bara bedrivas i riksdagen, kommunfullmäktige kommer behöva vara en minst lika viktig arena.

Vänsterpartiet är idag med och styr flera av Sveriges största kommuner. Efter valet hoppas vi kunna styra än fler.

Som företrädare för Vänsterpartiet i Sveriges tio största kommuner vill vi därför nu avge ett löfte inför kommande mandatperiod:

I vår välfärd ska det råda nolltolerans för homo- och transfobi. I vår välfärd ska alla känna sig välkomna. Vi lovar därför att aktivt arbeta i våra kommuner för att välfärdens personal ska få utbildning i hbtq-kompetens. Alla undersköterskor, lärare och fritidsledare ska kunna bemöta alla vår invånare med respekt och kunskap.

Ett viktigt verktyg är att hbtq-ceritifera verksamheter. Det innebär att man höjer kompetens hos alla personal men också att man synliggör hbtq-frågorna i det dagliga arbetet. Även den unga transpersonen eller flatan ska känna sig trygg att besöka ungdomsmottagningen. På förskolan ska man utgå från att familjer ser olika ut och att en del tjejer drömmer om att en dag få bli prinsar. I skolan ska man aktivt motarbeta homo- & transfobi.

 

Vi kommer möta behoven av fler mötesplatser för hbtq-personer och förstärka det lokala arbetet med HIV-prevention.

Välfärden är också arbetsplats för många hbtq-personer. Homofobi kan vara lika besvärande som tunga lyft eller dålig luft och därför måste hbtq-frågorna finnas med i det löpande arbetsmiljöarbetet.

Men för oss är också frågan om vinster i välfärden avgörande om vi ska bygga en välfärd för alla. När girigheten får styra välfärden blir det mycket svårare att garantera att det finns ett långsiktigt arbete med hbtq-frågor.

På en förskola där man servera vatten och knäckebröd till barnen för att ägaren ska vinstmaximera kommer man knappast satsa på genuspedagoger. När det hela tiden tillkommer nya aktörer inom hemtjänsten blir det svårare att kontrollera att verksamheten lever upp till våra krav. Och på de privata skolorna har man både färre vuxna och färre behöriga lärare, det försvårar arbete mot homo- och transfobi.

 

Sverige har förändrats. Det har blivit möjligt för lesbiska att inseminera, tvångssteriliseringar för transsexuella har avskaffats och alltfler städer arrangerar Pride-festivaler. Men Sverige är samtidigt ett land med starka normer runt sexualitet, könsidentitet och könsuttryck. Homo- och transfobin är fortfarande utbredd.

Därför kommer vi inte slå oss till ro. Vi lovar att i våra kommuner ta fighten för en välfärd för alla.
Hans Linde

Riksdagsledamot och talesperson i hbtq-frågor (V)

Ann-Margarethe Livh

Gruppledare (V) Stockholm

Mats Pilhem

Kommunalråd (V) Göteborg

Hanna Thomé

Kommunalråd (V) Malmö

Ilona Szatmari-Waldau

Kommunalråd (V) Uppsala

Jessica Holmqvist

Första namn till kommunfullmäktige (V) Linköping

Anna Maria Romlid

Första namn till kommunfullmäktige (V) Västerås (V)

Murad Artin

Kommunalråd (V) Örebro

Mona Olsson

Kommunalråd (V) Norrköping

Mounir Mansour

Gruppledare (V) Helsingborg

Jerry Hansson

Gruppledare (V) Jönköping

 

Vänstern i media #liopol

Skrivet av lottieb den . Postad i "Inga vinster i välfärden", Landstingspolitik, Okategoriserade, Sjukvård, Välfärd, Vänsterpartiet Östergötland. Inga kommentarer till Vänstern i media #liopol

Det har varit mycket Vänsterpartiet i lokalmedia denna vecka, mest landstingspolitik. Emil Broberg är idag den 8 mars intervjuad angående införandet av CEMR-deklarationen (Council of European Municipalities and Regions) som är ett verktyg till hjälp för att kunna följa diskrimineringslagen. Emil och Vänsterpartiet, tillsammans med S och MP har länge försökt få Östergötlands landsting att skriva på deklarationen.

artikeliNTomCEMREmil
Klicka för större bild

Ricardo har uttalat sig angående privatisering av mödravården, som han och vi i Vänsterpartiet är emot.  Emil och Ricardo skrev på Norrköpings Tidningars insändarsida om att det är fel att privatisera mödravården i Östergötland. Se nedan:

insändareNTEmilRicardo7mars
Klicka för större bild

Var finns barnperspektivet Widar?

Skrivet av lottieb den . Postad i Barnfattigdom, Integrationspolitik, Välfärd. Inga kommentarer till Var finns barnperspektivet Widar?

Med anledning av ett möte i kommunens biståndsutskott, där man diskuterat en familjs eventuella rätt till ekonomiskt bistånd, skrev Widar Andersson den 12 februari en ledare i Folkbladet. Nicklas Lundström, vice ordförande i Arbetsmarknads och Vuxenutbildningsnämnden, skrev ett svar, som publicerades i Folkbladet den 20 februari. Här är länk till ledaren i Folkbladet och här nedan är Nicklas svar:

 

Var finns barnperspektivet Widar?nicklasliten2

Som barn väljer man inte sitt liv. Man lever det liv ens föräldrar lever. Det är därför vi i Sverige har valt en lagstiftning som kan gripa långt in i familjelivet och se till att barnens bästa alltid kommer i första hand. Barnperspektivet är oerhört starkt och i de flesta fall överordnat allt annat. Detta är bra och allt annat än att sätta barnen först är för mig grymt och omänskligt.

Detta barnperspektiv ignorerar Widar Andersson i sin ledare 13/2 som kommenterar ett fall där jag velat sätta barns behov i första hand gällande rätten till ekonomiskt bistånd. Jag varken kan eller vill gå in närmare på det aktuella fallet då det råder sträng sekretess. Denna sekretess gör det är än mer anmärkningsvärt att Andersson uttrycker sig så kategoriskt och tvärsäkert i sin övertygelse om att Socialdemokraterna och Moderaterna fattade rätt beslut i sitt avslag.

Det finns också en del felaktiga utgångspunkter i hans resonemang. Det som nu diskuteras i både Arbetsmarknadsnämnden och i Biståndsutskottet är alltså ekonomiskt bistånd i vår kommun och inte nationell migrationspolitik. I nämnden råder politisk enighet om att alla ärenden rörande papperslösas biståndsansökningar ska hanteras i nämnden. Där kommer vi politiker att fortsätta resonera och fundera kring varje enskilt fall. Men Andersson är mer kategorisk och menar att det är principiellt rätt att alltid avslå ekonomiskt bistånd till barn med papperslösa föräldrar.

I Sverige bygger socialtjänstlagen på att man i alla fall utreder individuella förhållanden och fattar beslut kring de specifika förhållanden som råder. När det råder juridiska oklarheter eller om man vill göra generösare tolkningar av lagen finns folkvalda som på medborgarnas uppdrag kan besluta om vad man anser är rätt. Inom den ramen finns det såklart möjligheter att lyfta barnperspektivet högre än en trång minimitolkning. Om den politiska viljan finns.

Min inställning är att Norrköpings kommun har ett ansvar för alla barn som vistas i Norrköping. Jag kan inte titta åt ett annat håll om jag som ansvarig politiker kan göra ett val som handlar om att sätta mycket utsatta barns behov i första hand. Min främsta uppgift är inte att undersöka vuxna människors passhandlingar och stämplar utan att värna barnen. För det handlar om bistånd till barn, så att dom kan känna tryggheten av att veta att det finns mat på bordet och tak över huvudet, inte till de föräldrarna som väljer att upprätthålla sig i kommunen illegalt.

Det är detta som Andersson inte vill förstå när han gör ärendet till en fråga om migrationspolitik. Han grundar sitt ställningstagande i grumliga föreställningar om att världen full av fattiga människor på flykt som inget hellre skulle vilja än att lämna sin kultur, nätverk, vänner och familj och komma till Sverige. Sedan går han vidare och kopplar ihop detta med resonemang om att det skulle vara för dyrt att kombinera generell välfärd med en mänsklig flyktingpolitik.

För min egen del kommer jag alltid att sätta den svenska socialtjänstlagen och den för mig alltid avgörande principen om barnens behov i första hand. Den dag som jag inte gör det kan jag inte längre se mig själv i spegeln. Det finns saker man måste göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

Nicklas Lundström

(den 20 februari i Folkbladet)