på tema: Hållbart arbetsliv för världens kvinnor blir det en dag fylld av seminarier, workshops och aktiviteter som inleds med föredrag och lunchservering och avslutas med fackeltåg.
Ur programmet:
Arbetets döttrar, sluten er alla (till våra systrar i syd och i nord)
13.00 – 14.00 plan 6, Folksamsalen
Barn & Krig
15.00 – 16.00 Plan 3 – EWK-museet
Ställ om till jämställt!
16.00 – 17.30 Plan 6, Folksamsalen
Feministiskt självförsvar
17.00- 18.30 Plan 6, Alvarummet
Fackeltåg
18.00 – 19.00 Start: Hörsalsparken, avslut vid Arbetets museum med tal av representanter från arrangerande organisationer.
Dam och Norrköpings andra damlag är också Norrköping
19:00 Plan 7
Teaterföreställningen: Ett bloss för Lena Nyman
19.00.
Föreställningen Ett bloss för Lena Nyman ges som avslutning på dagen. Innan teaterföreställningen ger vi ett samtal med medverkande skådespelare och du som publik får gärna vara med i: Dolly, Lena, Judy och DU – ett samtal om kvinnor och yrkesliv.
Obs! Fri entré men biljetter behöver bokas i förväg hos hos teaterföreningen kariN : https://karin.riksteatern.se/
För fullständigt program, ser du på Arbetets Museums hemsida .
Onsdagens V-cafe den 2 mars handlade om försvarspolitik. Vänsterpartiet Norrköping hade besök av Stig Henriksson (v), försvarspolitisk talesperson.
Han berättade om det eventuella värdlandsavtalet som är på gång, om det politiska läget i vår omvärld och eventuella hot mot Sverige, förekomsten av kärnvapen inom NATO, och om Vänsterpartiets försvarspolitik. Läs om det här!
Mötet var mycket välbesökt och många ställde frågor. Det är uppenbart frågor som berör och ger upphov till frågor och oro.
Mona Olsson uttalar sig i en artikel i Norrköpings Tidningar, angående motionen ”Inför feministiskt självförsvar för tjejer i skolan!”
Ur artikeln:
”– Det är dags att damma av självförsvarskursen som vi fick igenom år 2002. Det här är något som verkligen behövs och som ingen kan säga nej till, säger Mona Olsson (V).”
”Mona Olsson förklarar att det handlar om att tjejer ska få mer skinn på näsan – genom att lära sig avvärja ett angrepp, och större integritet – genom att lära sig säga ifrån.
– Att kunna använda rösten och säga ”stopp!” och ”nej!”. ”
Här är länk till artikeln i NT.
Här är artikeln: (klicka för större bild)
”De manliga miljörena och synsätten måste förändras”. Debattartikel i Norrköpings Tidningar och Corren idag den 25 februari, av Linda Snecker, Malin Östh, Deniz Tütüncü, Jessica Eek, Kerstin Lundberg, Lilibet Gustafsson och Teresa Forsnacke. De representerar Vänsterpartiet Östergötland.
Här finns länk till artikeln i Corren.
Här nedan finns ett foto på artikeln:
Som vanligt var Vänsterpartiet det mest aktiva oppositionspartiet på årets första Regionfullmäktige 17 februari. Vår gruppledare Emil Broberg inledde med att i en motion kritisera Regionens utpräglat nyliberala och ekonomifixerade styrmodell. Gällande de mätbara resultaten presterar Regionen bra. Men frågan är vad som mäts i sådana nyliberala modeller? För i folkhälsa ligger Östergötland tvärtom under genomsnittet på nästan alla områden.
Nej, dagens nyliberala och väldigt byråkratiska modell är förlegad och S i Östergötland borde våga göra det som regeringen gör nationellt, låta kvalitet, patienter och medarbetare väga tyngre! Det är jobbigt att ifrågasätta och förändra invanda arbetssätt. Men det behöver verkligen göras och vi behöver nytänkande kring hur vi organiserar och styr sjukvården. Tyvärr höll inte den S-borgerliga majoriteten med och röstade ner förslaget.
Nästa Vänstermotion kom från Malin Östh och handlade om att upprätta vårdkontrakt inom vuxenpsykiatrisk tvångsvård. Detta finns och fungerar väl inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det handlar om att ge den intagne större makt över sin vård och är avgörande för att skapa en jämlik och värdig vård under rätt extrema förhållanden. Men av någon anledning ville majoriteten utreda istället för att införa. Om individens rättigheter och verkliga makt över sitt eget liv ska tas på allvar är det helt enkelt inte tillräckligt. Vi hoppas dock att utvecklingen i frågan blir positiv och vi kommer att fortsätta bevaka den.
Jessica Eek gick sedan upp och stödde förslaget om att man ska kunna betala med vanligt kontokort på kollektivtrafiken i Östergötland. Majoriteten motsatte sig detta å det skarpaste eftersom de ansåg att det skulle kunna störa störa arbetspendlarna. Detta system fungerar på många andra platser men är tydligen omöjligt i Östergötland där det visst ska vara så komplicerat som möjligt att resa.
Ansvarigt regionråd Göran Gunnarsson (C) förtydligade majoritetens inställning med att de inte ”kan ha fokus på den enskilde resenären”. Vänsterpartiet menar tvärtom att det vore ett mycket bra fokus för kollektivtrafiken. Emil Broberg gick sedan upp och konstaterade till fullmäktiges applåder: ”När vi diskuterar hur vi ska styra sjukvården då är debatten rätt så stillsam. Men när vi pratar om hur vi ska betala bussbiljetter så jävlar smäller det till”. Emil påtalade att det fungerade utmärkt att dra sitt betalkort i den betydligt mer omfattande kollektivtrafiken i London och att majoriteten inte borde vara så stelbent. Till saken hör också att det går utmärkt att mycket snabbt dra sitt kontokort på betaltoaletten på resecentrum i Linköping, men alltså inte på pendeltågen och stadsbussarna som utgår därifrån…
Sedan lyfte Vänsterpartiet frågan om att regionen bör sluta använda den kassa anställningsformen ”Allmän visstid” som ger arbetsgivaren rätt att säga upp folk när som helst utan vidare motivering. Här höll det S-borgerliga styret faktiskt med oss delvis och lovade att Regionen ska skärpa reglerna och satsa på att minska användandet av ”allmän visstid”. Det är ett framsteg och något vi kommer att följa mycket noga. Vi vet att anställningsformen används slentrianmässigt och i stor skala inom delar av Regionens verksamhet. Men nu ska det förhoppningsvis bli skärpning!
Regionmajoritetens nedläggningspolitik när S, MP, C och FP beslutade stängde ner Söderköpings vårdcentral kan få konsekvenser för hela primärvården. I en interpellation tog Vänsterpartiet upp frågan om majoriteten kommer att lägga ner andra Vårdcentraler som går dåligt ekonomiskt, t.ex. Skäggetorp, Boxholm och Kisa, och om inte – varför?
Är det bara där det finns privata vårdföretag som gynnas om man stänger ner de offentliga alternativen som detta sker? Så gjorde Moderaterna ju med två vårdcentraler i Norrköping förra mandatperioden och så gör Socialdemokraterna nu i Söderköping.
Svaret från Mats Johansson blev något sorts tvekande ja. Det verkar alltså som att majoriteten är mer ivrig att lägga ner när det finns privata alternativ. Det är ju intressant för hugade riskkapitalister, om man öppnar en privat vårdcentral i en lagom välmående ort så kan alltså S absolut tänka sig att lägga ner den offentliga konkurrenten. Det innebär stora profitmöjligheter!
Ricardo Olivares Miranda avslutade Regionfullmäktige med att fråga varför Syncentralen läggs ner i Norrköping. De synskadades organisationer är emot, personalen är emot. Den enda som verkar vara för är enhetschefen. Politiken vill inte fatta något beslut men Rebecca Hägg (S) försvarade ändå tjänstemännens nedläggningsbeslut med argumentet att det sparar pengar.
Majoriteten valde alltså att köra över de synskadade som själva menar att syncentralen visst klarar kvalitén och verkligen behövs i Norrköping för att resorna dit inte ska ta hela dagar att genomföra. Ska verkligen all Östgötsk hälso- och sjukvård centraliseras till Linköping? Är de synskadade en för liten väljargrupp för politikerna att ta hänsyn till eller varför vill man inte ens ta beslut i frågan?
Det är illa när politiken allt mer springer runt och klipper band vid invigningar men vägrar att ta sitt ansvar vid problem och nedläggningar.
/Nicklas Lundström
Sammanträdet i sin helhet finns att se i efterhand på You Tube.
Man kan också klicka sig dit via Regionens hemsida. (Demokrati och insyn – Regionfullmäktige – Regionfullmäktige på You Tube)
Kampanj från Vänsterpartiet riks – ”De vill sänka din lön och höja din hyra – vi har en annan idé”
Just nu genomför vi vår kampanj-vecka för att motverka sänkta löner och marknadshyror. Torsdag till lördag delar vi ut flygblad runt om i Norrköping. På torsdagen stod Linda Snecker, riksdagsledamot, Peter Butros, ordförande, Hammam Skaik, styrelseledamot, m.fl. på Skvallertorget.
Läs mer om kampanjen på Vänsterpartiets hemsida, eller klicka på bilden!
Bilder från torsdagen:
Hur ser flyktingkatastrofen ut? Hur hanteras den av ett land som lidit svårt av ekonomisk kris och sen tvingats bada i EU Trojkans stålbad? Vad gör EU? Jag följde med en delegation av vänsterpartister från fler EU-länder på en resa till Aten och Lesbos, ön dit hundratusentals kommer över med båt från turkiska Izmir, för att få svar.
Första kvällen i Aten hade vi möte med Läkare Utan Gränser Grekland. Det är generalstrejk och utanför hotellet går en demonstration som högljutt protesterar mot regeringens politik. Demonstrationen gör det tydligt, Grekland är fortfarande i ekonomisk kris och den nya regeringen, som är bakbunden av Trojkan, klarar inte av att möta oron.
Morgonen efter. När ett land stänger sina gränser skapas en dominoeffekt och det här är resultatet. Eftersom också Makedonien höll på att stänga sina 
gränser helt (tre rader av taggtråd) kom ingen förbi och det ledde till att tusentals människor satt fast vid gränsen, att över 100 bussar var fast på bensinstationer runt om i Grekland på väg mot gränsen men inte kom vidare för att inte skapa kaos i den lilla gränsstaden. Det ledde i sin tur till att människor som kommer från de grekiska öarna inte får lämna Aten, och därför tvingades myndigheterna att sätta 300 människor inne i hamnterminalen precis där båtarna kommer in. Inne i terminalen var det bara en öppen yta i blåmålad betong och toaletterna hade gjorts om till ett provisoriskt kök där några få volontärer delade ut te. Mest försökte folk att sova, men rastlösa barn sprang omkring och äldre män vankade håglöst runt i lokalen i väntan på information från myndigheterna.
Efter besöket åkte vi till det riktiga mottagningscentret, en hockeyarena som Grekland byggt för OS och som nu skyddas av polis för att inte attackeras av nazister men också för att förhindra smugglare att komma in. Hockeyarenan hade plats för 700 personer, men dagen vi besökte stället bodde över 1300 personer där!
Trots att det här var ett mer etablerat center saknades tältsängar. Gamla, småbarn och spädbarn låg på golven i filtar, några hade fått sovsäckar från FNs flyktingorgan UNHCR. Grekiska myndigheter har två personer som jobbar här tillsammans med två tolkar per skift och Läkare utan Gränser driver tillsammans med grekiska myndigheter en liten hälsocentral. Några äldre damer stod i det lilla köket och kokade te. Det är militären som kommer med maten, åtminstone de dagar vi är i Grekland.
Ute på planen fanns Rädda Barnen och sjöng ”huvud-axlar-knä–och-tå” och det gladde både vuxna och barn. Några äldre killar hade fått en fotboll och körde lite, precis som killar hemma i Norrköping. Vem vet, nästa IFK-stjärna kanske finns med på den här bilden?
Den grekiska krisen gör sig påmind när vi åker vidare genom industriområden och förfallna bostäder. Till sist kommer vi fram till ett läger för personer som ska få komma till nya länder genom EUs nya omlokaliseringsmekanism. Förslaget kom i höstas och innebär att personer med nationaliteter som kan få flyktingstatus (Syrien, Afghanistan och Irak) kan välja att gå med i EUs program för omlokalisering. Efter mycket käbbel i Bryssel gick medlemsstaterna med på att totalt 160 000 personer ska omlokaliseras, de flesta från Grekland till andra EU-länder.
Mekanismen startade i oktober och hittills har bara ett par hundra omlokaliserats, de flesta är familjer med småbarn eller där någon är sjuk. Det tar ungefär två månader, vilket är väldigt lång tid med tanke på att man kan ta sig genom Europa på egen hand på bara en vecka och därför väljer de flesta att fortsätta på egen hand. Omlokaliseringsmekanismen är ett sätt att skapa lagliga och säkra vägar genom Europa, även om det kräver att du först tagit dig över havet. Men det finns fortfarande mycket att göra: det måste bli permanent, fler nationaliteter bör ingå och större hänsyn till den sökandes vilja måste tas. EUs medlemsländer sätter käppar i hjulen när de försöker välja ut vilka de vill ha till sitt land.
Hela kvällen bestod av möten med olika organisationer och på morgonen tog vi flyget till Lesbos.
Dygnet runt patrullerar grekiska kustbevakningen tillsammans med EUs gränsenhet Frontex, men också Greenpeace och Läkare Utan Gränser har fått rätt att patrullera och söka efter båtar. Det här är den grekiska kustbevakningens båt.
Under dagen besökte vi EUs nya läger Moria (ja, som de mörka gruvorna i Sagan om Ringen). Moria är ett så kallat hotspot, ett läger där flyktingarna ska registreras och hållas inspärrade tills det är dags att ta båten till fastlandet. Lägret är ett av de första i sitt slag, men om EU får som de vill kommer det finnas totalt fem stycken i Grekland. För att komma in i Moria passerar vi beväpnade grekiska poliser och piketbussar.
Moria var ett förvar som nu utvecklats till läger, men barn som kommer med vuxna personer som inte är biologiska föräldrar separeras och sätts i detta förvar, så små som 3 år förvaras fortfarande på det här sättet. Hur någon kan inbilla sig att det här är för barnens bästa är omöjligt att förstå.
Stefan Lövens ord och den svenska regeringens handlade har skapat stora oroligheter på Lesbos. De stängda gränserna, tillfälliga uppehållstillstånd och
fler återsändanden har skapat rykten om att Sverige inte kommer att ta emot flyktingar mer. Överallt i lägret hade de grekiska myndigheterna försökt stävja ryktena, men svaret är ju allt annat än lugnande för den flykting som är utan pass.
De som får komma till Moria är de människor som sannolikt får flyktingstatus (syrier, afghaner och irakier är de största grupperna), övriga skickas till ett annat läger där de efterhand skickas tillbaka. När man väl kommit in registreras ens fingeravtryck och du får en kölapp och några minuter på dig att berätta om din nationalitet. Sedan får du en kölapp för att få göra en personlig intervju, men hur personlig den egentligen är går att ifrågasätta eftersom det inte finns några enskilda rum att hålla intervjuerna i. Sedan går du vidare och ut i lägret där frivilligorganisationerna väntar med kläder, mat och hygienartiklar.
Att EU fokuserar på registrering och inspärrning är tydligt. Det är ofattbart att bara 70 år efter andra världskriget sätter Europa upp slutna fångläger där människor registreras och utan ordentligt med mat eller kläder. Det här är allt annat än en human flyktingpolitik.
Just den här dagen var lägret tomt, båten hade tagit människorna över till fastland och inga nya flyktingar hade vågat sig över havet. Varje enklav har videoövervakning och finns ett antal tält från UNHCR. Det är stora familjetält som har plats för tio personer, men en volontär berättar om hur de tvingats sätta 30 personer i varje tält vid de tillfällen det varit överfullt i lägret.
På kvällen träffar vi lokalbefolkningen på en restaurang. Ägaren är en australiensk kvinna som bott på Lesbos nästan hela sitt liv och hon berättar om hur flyktingkrisen också slagit mot lokalbefolkningen. Nästan alla på Lesbos livnär sig på turism, det är inte svårt att förstå med det vackra havet, olivlundarna och de pittoreska kvarteren. Men turisterna vill inte komma längre, lokalbefolkningen vill inte köpa fiskarnas fisk och volontärerna som kommer har knappast pengar eller tid för shopping.
Det är en utmaning och man är besviken på EU och de andra medlemsländerna. Den grekiska staten har skjutit till pengar, men långt ifrån vad som behövs och den utdöende turistnäringen är ett faktum som gör det svårt att försörja sig. Samtidigt finns det inte ens en antydan till anklagan gentemot flyktingarna. Ingen lägger någon skuld på dem. Istället riktas ilskan mot bristen på lagliga vägar, mot ett EU som svikit. Den sista person vi träffar innan vi lämnar ön är deras borgmästare som sa ”Vi har tagit emot hundratusentals personer här på Lesbos, medan det finns hela länder som får panik när deras gränser har ett par tusen och sen kommer de hit för att berätta för oss vad vi ska göra. Nej, det är Grekland som ska visa hur EU ska göra!” För visst är situationen inte den bästa på varken Lesbos eller i Grekland, men för ett land som drabbats hårdast av finanskrisen och som fortfarande är i kris har man skapat en säker väg genom landet för att ge möjlighet för flyktingar att ta sig vidare till Europa.
Deniz Tütüncü
På söndagen den 14 februari höll Vänsterpartiet Norrköping årsmöte.
Sedvanliga handlingar gicks igenom. Anna Björkdahl presenterade verksamhetsberättelsen, och Lottie Broman berättade lite om den mediaanalys som hon och Deniz Tütüncü gjort. Helen Alpfjord gick igenom den ekonomiska berättelsen.
Rodi redovisade revisorernas berättelse och avgående styrelse fick ansvarsfrihet.
Linda Snecker höll ett föredrag om sitt arbete i riksdagen, och om resan hon gjorde till Palestina i januari.
Peter Butros pratade om verksamhetsplanen, och medlemmarna ställde frågor samt hade en del önskemål.
Till slut redovisade valberedningen sitt förslag till ny styrelse, och förslaget gick igenom. Ny styrelse för det kommande verksamhetsåret är:
Ordförande: Peter Butros
Ledamöter: Helen Alpfjord, Anna Björkdahl, Nicklas Ellehammar Lundström, Déliah Åström, Nathalie Theander och Olof Carlstein (nyval).
Ersättare: Hammam Skaik, Jenny Mattsson, Linus Nordmark (nyval) och Julia Linander (nyval).
Till revisorer valdes fortsatt Kerstin Kalered och Rodi Ailert.
Valberedningen fick fortsatt förtroende, och de är Ricardo Olivares, Annika Kaiser och Lottie Broman
Ett antal ombud till Distriktets årskonferens valdes.
Ordförande under mötet var Ingrid Westlund, Väntsterpartiet Finspång. Vänsterpartiet Norrköpings församlade medlemmar tackade henne med en gåva till Fristadsfonden och fairtradechoklad.
Styrelsen tackar alla medlemmar som deltog i årsmötet.
S kunskapsresa måste gå inåt partiet
Igår läste jag Stjernkvists utspel ang vad som måste göras åt deras dalande siffror i den senaste tidens opinionsmätningar. När förtroendet för S är som lägst dundrar Stjernkvist: ”Socialdemokraterna måste omedelbart avbryta samarbetet med Vänsterpartiet!”
Vi är inte Socialdemokraternas fiende, så varför projicera bitterheten på oss?
Men det är tyvärr inte första gången det händer. Under årens lopp har vi blivit kritiserade från samma håll. Ibland har kritiken varit befogad, men långt 
ifrån alltid. Efter valnederlaget 2010 satt prominenta socialdemokrater i tv-sofforna och utpekade oss som ”sänke” mm. Efter valet 2014 löd generalordern: ” splittra Alliansen och dumpa Vänsterpartiet. Vilket också skedde på nationell, regional och lokal nivå.
Vi har haft ett gott samarbete med Socialdemokraterna, inte minst under de senaste budgetförhandlingarna. Många av våra förslag fick gehör och tack vare dem så kommer livet nu att bli lite lättare för utförsäkrade, långtidsarbetslösa, småbarnsföräldrar mfl. De förbättringarna har Socialdemokraterna fått igenom tillsammans med Vänsterpartiet. På sin nuvarande ökenvandring har man valt att samarbeta med högerpartierna och där passar förstås inte Vänsterpartiet in.
Men vägen högerut kommer bara att leda till ytterligare dränage av skattemedel som vi gemensamt samlat ihop till vår välfärd.
Jag tror inte att alla socialdemokrater tycker som Stjernkvist. Många partister med hjärtat till vänster har valt att stanna kvar för att förändra partiet inifrån. Kanske känner ni som jag gjorde när jag avslutade mitt medlemsskap hos Socialdemokraterna i oktober 2004? Här några rader ur det brev jag skrev till Arbetarekommunen i Norrköping:
” …..det är med stort vemod som jag bryter upp. Om ni någon gång lyssnat på Mauro Scoccos text ”Långsamt farväl”, så förstår ni vad jag menar. Det kan också liknas vid ett långvarigt förhållande där man längtat och hoppats att ens motpart ska tillfriskna och ’komma på banan’ igen. Men förgäves….”
Jag har flera gånger blivit tillsagd att inte uttolka socialdemokratin. Men gör det då själva åtminstone!
Mona Olsson
(Bloggen i Norrköpings Tidningar den 6 februari 2016)