Kerstin i Almedalen
Jag tror det beror på vem man frågar. Jag åkte till Almedalen för att fylla på, få nya intryck, lyssna på nya fakta på seminarier och utbyta erfarenheter med politiker med liknande uppdrag som jag. Och det har gett mycket. På Famnas seminarium om kvalitetsutveckling lärde jag mig att Stockholms stadsmission är en stor aktör inom vård och omsorg. Samma lärdom fick jag på KFO, där Coompanion och Skoopi redovisade erfarenheter om kooperativt företagande inom offentlig sektor. Det tar jag till mig. Många andra seminarier gav nya kunskaper för mitt politiska uppdrag.
Självklart ville jag också vara med på Vänsterpartiets egen dag. I måndags var hela Almedalsparken fylld med våra aktiviteter. Och som avslutning talade Lars Ohly. Han tryckte på Vänsterpartiet som välfärdspartiet, och beskrev det i elva punkter som handlade om rätten till arbete, bostad, utbildning och trygga sociala förhållanden. Det finns inget annat parti som så konsekvent står på folkets och de utsattas sida. Som vi uttrycker det: Vi ska bygga världens bästa välfärd, utan vinstintressen.
Jag deltog också i flera av de seminarier och aktiviteter som Fjärde Storstadsregionen anordnade. Bla annat seminariet om flyget och flygindustrins framtid.
Vilka var då höjdpunkterna för mig? Självklart vår partidag. Men jag deltog också på ett udda seminarium om Rätten att vara nörd. Fler och fler kräver rätten att få vara sig själva. Vad innebär det för samhället när den engagerade amatören överträffar proffset i kunskap och genomslag? Och är folkbildningen ett sätt att ge våra inre nördar en plats? Ett alldeles nytt perspektiv för mig som utmanar synen på människors olikheter som en tillgång.
Och lågvattenmärket var för mig Littorins avgång. Och vad hände egentligen? Avgick han pga av sina barns och sin egen utsatthet i media? Och varför just nu i så fall? Och vilken sanning finns i talet om brottslig verksamhet, sexköp? Dålig smak i munnen ger det verkligen.