Ricardo Olivares och Lottie Broman hade en insändare publicerad i Norrköping Tidningar, om att Vänsterpartiet vill ta bort avgifterna i tvångsvården.
Här är länk till insändaren på nt.se.
Läs den skannade insändaren nedan:
Lottie Broman gästbloggade på Mona Olssons blogg på nt.se, lagom inför mötet med RSMH´s ordförande. Så det har varit tema psykisk hälsa under en kort period.
Här är länk till bloggen på nt.se
Här nedan är hela texten:
Jämlik vård vid psykisk ohälsa?
Man sitter i ett undersökningsrum på vårdcentralen och vill ha hjälp med sin krånglande mage. Läkaren hör sig för om vilka problem man har och läser samtidigt i journalen. Där ser hen att man varit aktuell inom den psykiatriska vården, och då händer det något konstigt. Läkaren ställer frågor som inte riktigt har med magproblemen att göra och ganska snabbt handlar samtalet om helt andra saker. Visserligen klämmer hen lite på magen, tar blodtryck och tittar en i ögonen. Men efter en stund går man därifrån med ett recept på lugnade medicin, och man vet faktisk inte riktigt vad som hänt.
Många läkare har en förmåga att övertyga en och hävda sin rätt. Med all rätt. De har ju den medicinska kunskapen och där finns inte mycket att sätta emot. Ändå finns en okunskap, eller kanske är det bättre att benämna det – brist på engagemang. Vården har bråttom idag. Problem ska lösas snabbt och enkelt. Är inte patienten nöjd är det bara att boka in en ny tid, genomföra proceduren ännu en gång, komma hem med en annan medicin eller en ordination på motion och nyttig kost.
Jag har kommit i kontakt med många som lever med psykisk sjukdom och som kan vittna om att bemötandet inte är så bra när man söker för kroppsliga besvär. Ofta är det tillräckligt att man någon gång varit aktuell inom psykiatrisk vård för att läkaren på vårdcentralen inte ska ta en på allvar. I sin journal, som man numera kan läsa digitalt, kan man t.ex läsa “patienten var mycket orolig”, och man undrar på vilket sätt den anteckningen är motiverad? Självklart är man orolig om hjärtat krånglar, magen inte fungerar som den ska eller när återkommande hosta ger ständig huvudvärk och trötthet, bara som några exempel.
Man kan visa på att personer med psykisk ohälsa dör i förtid. Det beror ibland på självmord, men 60 % av de som dör i förtid gör det p.g.a. kroppsliga sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, luftvägssjukdomar och cancer. (Källa: Studien – Increased mortality in schizophrenia due to cardiovascular disease, enligt RSMH´s medlemstidning Revansch)
Det har såklart många orsaker, men en väldigt vanlig är att många bollas mellan den psykiatriska vården och kroppssjukvården. Patienterna blir helt enkelt inte trodda när de berättar om sina kroppsliga problem.
Det är både väldigt oroande och en aning förvånande tycker jag. Vården vet ju så väl att många mediciner mot depression, psykos, bipolär sjukdom m.fl. ger allvarliga biverkningar, som i sin tur kan leda till kroppsliga sjukdomar. Dessutom påverkar psykisk sjukdom det allmänna måendet på ett sånt sätt att det många gånger kan vara oerhört svårt att motivera sig till en s.k. sund livsstil. Man röker och många nyttjar alkohol, för att dämpa ångesten, och sorgen över hur ensam man är.
Vården och samhället, borde verkligen erbjuda mer till den som äter mycket medicin och som lever med psykisk ohälsa. Möjlighet till regelbundna undersökningar, provtagning och samtal om det allmänna hälsotillståndet borde finnas, och det borde vara lättillgängligt och självklart. Så är det verkligen inte idag. Istället söker man, i bästa fall, vård själv när de kroppsliga problemen kommer, men vården viftar bort det och säger att det nog är ångest eller biverkningar. Man får helt enkelt lära sig att leva med sina symptom. Ordinationen blir promenader och social samvaro, och ibland lugnande medicin.
Det här problemet har fått till följd att dom allra flesta som lever med psykisk sjukdom begärt att få sekretess på sin journal från psykiatrin. Man vill inte att läkaren på vårdcentralen ska veta att man har en psykisk sjukdom. När läkaren sen inte har hela bilden av en patients problematik blir det ju en riskfaktor när kroppslig diagnos ska ställas och eventuellt medicineras. Det dåliga bemötandet och nonchalansen inför de kroppsliga besvären är så pass tung psykiskt att vara med om att man hellre tar den risken. Är det en sån vård vi vill ha?
Den otillgängliga somatiska vården för de av oss som lever med psykisk sjukdom och med psykisk ohälsa i allmänhet, orsakar inte bara fortsatt ensamhet och socialt utanförskap, utan också dålig kroppslig hälsa och en för tidig död. Det tycker jag är helt oacceptabelt och rent av skamligt.
På onsdag den 16 november kommer ordföranden i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, Jimmie Trevett, till Norrköping. Han kommer att prata om de här problemen och kan berätta om hur förbundet i kraft av att vara en brukarorganisation kan bistå med kunskap och förslag på hur man kan göra vården bättre. Så, är du intresserad av att höra mer så kom till ABF Norrköping Bergslagsgården på onsdag kl.18:00-20:00. ABF och Vänsterpartiet Norrköping arrangerar och alla intresserade är välkomna!!
Du kan läsa mer om RSMH på www.rsmh.se
Lottie Broman
