Vårt kommunalråd Mona Olsson medverkade också tillsammans med många äldre, i en manifestation för att rädda Träffpunkterna utanför Mirum galleria i Hageby.
Foto: Juan Antonio Pérez
Foto: Juan Antonio Pérez
Lördag den 9 maj ordnar vi flygbladsutdelningar både i centrum och i Hageby!
.
Debattartikel i Folkbladet av Peter Butros, ordförande V Norrköping.
Den Blåröda Kvartetten med socialdemokraterna i spetsen har beslutat sig för att utarma välfärden för den äldre befolkningen i Norrköping.
Dagens besked om stängningen av kommunens träffpunkter och aktivitetscentra är ytterligare tecken på att Stjernkvist och borgerliga kumpanerna gjort en ordentlig högersväng. Detta är ett beslut som man fattar utan att ens tillfråga de som idag har träffpunkterna som sin fasta tillvaro i sitt bostadsområde.
Vänsterpartiet vill se en utveckling av Träffpunkterna, det handlar om en viktig social förebyggande verksamhet som ökar livskvaliteten för våra äldre och som förebygger ohälsa. Ett nedläggnings beslut kommer att få konsekvenser för de personer som tar del av träffpunkternas verksamhet och kommer att öka behovet av antal hemtjänsttimmar och leda till ökad social isolering och minskade möjligheter till sociala kontakter.
Vänsterpartiet föreslog och fick igenom ett beslut om att utvecklingen av träffpunkterna skulle utredas med syfte att öka attraktivitet och öppna för att fler skulle kunna ta del av verksamheten. Alla partier i Vård- och omsorgsnämnden ställde bakom förslaget då.
Om det är så att socialdemokraten Lars Stjernkvist och kristdemokraten Eva-Britt Sjöberg ändå vill lägga ner något, så föreslår Vänsterpartiet att man lägger ner flygplatsen och därmed spara 25 miljoner för satsningar och utveckling av äldreomsorgen i kommunen.
Spara på charterturism och inte på våra äldre medborgare!
Peter Butros (V) Ordförande Vänsterpartiet Norrköping
Tobias Holmberg, Vänsterpartiet Norrköping, talade, igår tisdagen den 5 maj, under en manifestation på Mynttorget i Stockholm. ”Manifestation för rätten till ett självbestämt liv”. Den hölls med anledning av att det den 5 maj är European Day of Independent living.
Dagen har kommit till för att uppmärksamma alla människors rätt till ett liv i oberoende, och riktar sig främst till personer som lever med funktionsnedsättningar. På det här sättet vill man påverka politikerna för att dom skall förstå hur viktig den personliga assistansen är för att kunna leva ett oberoende liv. Detta talar Tobias om i sitt anförande.
Övriga talare på manifestationen var Jamie Bolling och Jonas Franksson. Arrangörer var STIL (Stiftarna av Independent Living i Sverige), som jobbar just med personlig assistans och politisk påverkan.
Här följer Tobias Holmbergs tal:
.
Tobias Holmberg Foto: Yvonne Björkman
Jag drömmer mardrömmar. Inte ofta, men när det händer är det på riktigt.
Jag drömmer om ett vitt kuvert med Försäkringskassans gröna logga på, ett kuvert som flera gånger drastiskt förändrat mitt liv.
Jag är rädd. För det där kuvertet kan innehålla så mycket. Det avgör om jag kommer kunna stå här, om jag kommer kunna fortsätta plugga, om jag kommer kunna köra en spontan utekväll1, 2 och kanske 3 kvällar i rad. Om jag kan käka middag när jag känner för det. Kissa när det behövs eller knulla när jag vill.
Det avgör om jag kommer kunna leva det liv jag vill leva.
Samtidigt kan det där kuvertet ibland, när det är som det ska, innehålla just allt det där. Och när det gör det är det lätt att glömma bort att vår rätt är inte självklar.
Runt omkring oss förlorar eller saknar våra vänner rätten att leva de liv dem vill.
Jag pratade i helgen med en vän i södra tyskland som är 16 år gammal. Hon påminde om verkligheten. En verklighet som gäller för alldeles för många, där hon inte vill leva längre för att hon är 16 år gammal och är fullständigt beroende av sina föräldrar för att överleva alls.
Vi och våra bröder och systrar runt om i europa och världen har allt att vinna på den kamp vi för här och nu. Vår kamp är bred för allas rätt att leva ett självständigt liv, det liv som jag vill leva.
Jag är långt ifrån ensam om rädlsan för det livsavgörande vita kuvertet, för mig handlar det om rätten till assistans för en del om rätten till asyl. Min frihet kan aldrig villkoras med någon annans ofrihet. Mitt liv eller någon annans liv ska aldrig mötas i kronor, euro eller pund. När människor stoppas vid gränser eller stängs in på instutioner och nekas rätten till skolgång, och fria självständiga liv är det vår solidariska skyldighet att stå med dem.
För några år sedan satt, jag och fler här med mig, i en bur inte långt härifrån, ett symboliskt fängelse på ett torg. Då var den buren en avbild av min verklighet varje kväll efter klockan åtta och de flesta helger. En lång process senare med många helt galna vändningar fick jag min frihet i ett kuvert på posten. Med konsekvenser som att jag kunnat flytta hemifrån, fylletatuerat mig, jobbat, pluggat, rest, knullat, sovit ute efter en festnatt och allt annat som jag har velat göra av min frihet. En frihet alla ska få känna och som assistans för oss är förutsättningen för!
Idag är det European day of independent living, och vi ska fira våra många vunna segrar, och när vi har firat så ska vi knyta näven i luften och vinna nya!
I dagens NT kan vi läsa om att vård- och omsorgsnämnden vill göra förändringar i träffpunktsverksamheten.
Flera träffpunkter
föreslås flytta ihop, men i praktiken innebär det att de kommer att läggas ned. Jag har redan blivit uppringd av besökare till träffpunkten i Hageby. De vädjar: ”Hjälp oss! Vi kommer hit och spelar bingo och träffas och trivs. Vart ska vi ta vägen?”
Det är ingen hemlighet att vård- och omsorgsnämnden just nu dras med stora underskott. På papperet 10 Mnkr men i verkligheten visar aktuell prognos nästan 22 Mnkr. Det beror på svårigheter med att rekrytera sköterskor – ett problem vi delar med hela landet oavsett det gäller privat eller offentlig sektor. Då blir det ett märkligt överskott.
Förra gången träffpunkterna var på tapeten, var pensionärsorganisationerna snabbt på barrikaderna. En av de mer stridbara och kloka företrädarna ringde upp mig och undrade om jag planerade min avgång eftersom nämnden kom med ett sådant horribelt förslag. Jag lugnade honom och andra med att träffpunkter är en av mina hjärtefrågor (och också dåvarande nämndens).
Istället gav vi tjänstemännen ett treårsuppdrag att utveckla träffpunkterna så att fler kunde startas och gärna i samarbete med ideella organisationer som har stor erfarenhet av att skapa mötesplatser för människor i alla åldrar. För det är just det som allt handlar om. Att skapa mötesplatser för människor som annars skulle leva i socialt utanförskap.
Ofrivillig ensamhet är en stor hälsorisk. Det kan leda till sämre självkänsla, högre risk för depression och andra psykiska sjukdomar, större alkoholkonsumtion och sämre matvanor. Alla äldre har inte färdtjänst och får man en längre väg till träffpunkten, så kommer det att innebära att fler ”väljer” att stanna hemma.
Jag vädjar därför till majoriteten i vård- och omsorgsnämnden att tänka om. Att lägga ner träffpunkterna ger ingen större besparing. Invänta utredningen – jag tror att den kommer att ge oss möjligheter att utveckla verksamheten istället.
Lägg inte ner – satsa på träffpunkterna i stället!
Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna i Vård- och omsorgsnämnden vill lägga ner träffpunkterna i Norrköping. Vänsterpartiet säger nej till det och vill i stället öppna för andra, till exempel föreningar och sociala företag att stå för verksamheten medan kommunen fortsätter att stå för lokalerna. Det är mycket förvånande att majoriteten i nämnden inte drar några slutsatser kring nedläggningarnas totala ekonomiska konsekvenser, eller hur de kommer att påverka välbefinnandet hos dem som drabbas. I nämndens Uppdragsplan för 2015 finns formuleringar såsom ”garantera de äldre en värdig ålderdom med bra boende, möjlighet att behålla sina intressen och sociala kontakter samt ha kontroll över sin vardag”, men dessa ambitioner verkar helt åsidosättas om det aktuella beslutet fattas.
Vänsterpartiet vill se en utveckling av Träffpunkterna, det handlar om en förebyggande verksamhet som ökar livskvaliteten för våra äldre. Ett sådant beslut kommer att få konsekvenser för de personer som tar del av träffpunkternas verksamhet och öka behovet av antal hemtjänsttimmar, ökad social isolering och minskade möjligheter till sociala kontakter, säger Mona Olsson (V), oppositionsråd
Debattartikel i Norrköpings Tidningar idag, onsdag 29 april, av Emil Broberg och Ricardo Olivares. ”S privatiserar snabbare än alliansen”. Artikeln är ett svar till Christoffer Bernsköld (s)
Det formella beslutet att bilda ett scenkonstbolag i Östergötland fattades av regionfullmäktige i dag. Efter 14 års diskussioner var det äntligen dags att sätta ner foten och alla partier var överens om bildadet.
Först upp i talarstolen i debatten som föregick beslutet var Ricardo Olivares (V).
– Äntligen! Det här är ett väldigt intressant projekt.
Han var dock inte helt nöjd med hur processen gått till och ansåg att scenkonstledarna inte hade involverats ordentligt. Därför ville han skicka med den kommande styrelsen att förslagsvis göra dessa till adjungerade till styrelsen.
– Vänsterpartiet vill framhålla att scenkonstledarna behöver ha ett starkt mandat, sa Ricardo Olivares.
Han fick genast rappa mothugg av flera politiska motståndare. Alla var de överens om hans glada utrop äntligen, men i övrigt höll de inte med om kritiken. Monica Holstad Sandberg (KD) protesterade mot den och ansåg att det var viktigast att politikerna kunde känna slolthet och gläjde för det hon kallade ett historiskt beslut. Marie Morell (M) slog också fast att de konstnärliga ledarna visst funnits med i processen ”i allra högsta grad”.
Det uttrycktes också förståelse för den oro som förändring ofta är upphov till.
– Men om vi har bestämt att vi ska ha ett bolag så kommer styrelsen att ha väldigt mycket att säga till om, sa Marie Morell.
Anita Jernberger (FP) höll dock med Ricardo Olivares om vikten av att de politiska besluten ska finnas på en armslängds avstånd från de konstnärliga.
Bildandet förutsätter att Linköpings och Norrköpings kommuner fattar samma beslut.
det äntligen dags att sätta ner foten och alla partier var överens om bildadet.