Om du är sju år i Gaza är det här redan tredje gången i ditt liv som din värld slås i spillror. Det är veckor av chockbombningar, av stegrad skräck och osäkerhet, av skrik och ras och smärta och död. Det går inte att sova om nätterna för bomberna regnar över din hemstad. Över 100 palestinier har redan dött av israeliska flygbomber och raketer, över tusen är skadade. Den här gången.
Hittills vänder Västvärldens makthavare ryggen till. Tystnad. Men vi är inte tysta, hundratusentals medmänniskor demonstrerar outtröttligt världen över i solidaritet för Palestina och det palestinska folket.
Den tvåstatslösning som många hoppats på, är överkörd av Israels olagliga bosättningar. En halv miljon israeler bor idag på mark som den israeliska staten ockuperat och tagit ifrån palestinierna. De har byggt vägar som bara israeler får använda, de har byggt skolor som bara israeliska barn får gå i och dem har affärer som bara israeler får handla hos.
När tre israeliska pojkar kidnappades och dödades för snart två veckor sedan, inledde den israeliska armén en militär operation. De arresterade hundratals palestinier och dödade fem. När den israeliska militären trodde sig ha identifierat några misstänkta palestinska gärningsmän sprängdes deras föräldrahem. När den israeliska polisen trodde sig ha identifierat några misstänkta judiska gärningsmän sprängdes ingenting.
De palestinska gärningsmännen kommer att dömas av en israelisk militärdomstol i enlighet med militära ockupationslagar. De judiska gärningsmännen kommer att dömas i en civil domstol enligt civila israeliska lagar.
Vi har sett den här situationen förut, i en annan tid i ett annat land. Olika rättssystem och olika territorier det är själva kärnan i en apartheidstat. Det är Israel som byggt bosättningarna, vägarna, skolorna och butikerna och därför bär Israel ensamt ansvaret för det som just nu sker i Gaza. Israel är en apartheidstat där palestinierna är lika förtryckta som de svarta var i Sydafrika innan 1994.
Bosättningarna och Israels agerande är ett brott mot den internationella folkrätten och folkrättsbrott måste få konsekvenser! Sverige skulle kunna spela en betydligt större roll i fredsprocessen och vara en tydlig och konsekvent röst för folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Vi har gjort det tidigare, men liksom i Sydafrika är högern på förtryckarnas sida och vänstern på de förtrycktas.
Västvärldens fördömande och handelsbojkott gav resultat. Alla människors lika värde och solidariteten vann i Sydafrika och Nelson Mandela valdes 1994 till landets första svarta president. Nu verkar någonting ändå hända i Israel Palestina-konflikten, flera av EU:s medlemsländer fördömer Israels bosättningar och till och med USA:s utrikesminister John Kerry erkände Israel som en apartheidstat redan för några månader sedan.
Vad gör då den svenska regeringen? Vad säger utrikesminister Carl Bildt? Han säger att vi bara kan vädja! Men för oss räcker det inte att vädja, vi kräver!
Vi kräver att Carl Bildt och den svenska regeringen ska erkänna Palestina som stat,
vi kräver att den svenska regeringen erkänner det palestinska folkets mänskliga rättigheter,
vi kräver att världen slutar blunda för den apartheidstat som Israel blivit.
Vi vill se muren rasa – Israel ut ur Gaza!
Deniz Tütüncü, vice ordförande Vänsterpartiet Norrköping
