Skip to main content

Författare: lottieb

Ta itu med skolans verkliga problem

 

Jag har funderat en del över den svenska skolans kollaps sedan 90-talet tillsammans med vår ledamot i Barn och Ungdom Rodi ailert. Egentligen är slutsatserna enkla och vetenskapligt belagda och det är saker som alla förstår. Ja, bortsett då från politikerna i alla partier utom Vänsterpartiet…

Den så kallade PISA-undersökningen jämför hur olika länders elever presterar i skolämnena matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Den säger inget om andra skolämnen som till exempel engelska, musik och idrott. Ämnen där mycket tyder på att svenska elever presterar bra. Den säger heller inget om sådant som inte betygssätts men ändå lärs in och kan vara nog så viktigt. Till exempel kreativitet och demokratiskt värderingar. Med lite distans till undersökningen kan vi kanske konstatera att verkligheten inte bara är svart och vit.

Med detta sagt så tittar vi på resultaten. Sverige finns på 38:e plats och USA på 36:e. Före ligger framförallt utvecklade asiatiska länder och de flesta västeuropiska länder. Efter ligger alla andra. Är nu detta så konstigt? Starka krafter inom högern har länge arbetat för att Sverige ska bli mer likt USA, inte minst inom skolområdet. Nu är vi där, än ni nöjda nu?

I början av 90-talet råkade den svenska skolan ut för kraftfulla besparingar samtidigt som den kommunaliserades och friskolereformen genomfördes. Det är sannolikt i dessa genomgripande förändringar som vi kan spåra anledningarna till att den svenska skolan i vissa viktiga avseenden idag är sämre än till exempel de nordiska grannländernas.

Debatten om vinsterna i välfärden är välkänd och snart är det väl bara företrädarna för de andra riksdagspartierna som tycker att riskkapitalister ska få fortsätta tömma skolan på pengar. Både S och MP, och kanske till och med FP, börjar dock svänga i frågan. Och med en mycket stark folklig opinion tror vi att det snart kan bli möjligt att stoppa. Genom att återföra de privata vinsterna till verksamheten har vi tagit ett första steg. Bara 2011 tog de privata företagen i välfärden ut cirka 9,2 miljarder i vinst.

Genom att ta bort skolföretagens etableringsfrihet så kan vi komma åt problemen med segregation, överbetyg, elevsortering och undervisningspengar som går till reklam. Just sorteringen av elever med liknande social bakgrund i samma skolor är en av de viktigaste anledningarna till både sjunkande resultat och sämre jämlikhet, enligt de flesta vetenskapliga undersökningar (bland annat kungliga vetenskapsakademin).

Vi måste sannolikt också förstatliga skolan igen. Staten borde finansiera, organisera och leda skolan så att tätort och glesbygd, rik och fattig ges likvärdiga förutsättningar. En sammanhållen skola där undervisningen inte hänger på kommunernas budget blir helt enkelt bättre.

Ovanstående kommer vi att driva under valrörelsen och, om det behövs, även därefter.

 

Rodi Ailert, barn och ungdomsnämnden (V)

Nicklas Lundström, Ordförande (V)

 

Förra veckan V-café. Denna vecka medlemsmöte!

Peter berättar allt om Vänsterpartiet Norrköpings valfråga om att bygga spårväg till Vrinnevisjukhuset. Från V-caféet onsdagen den 9 april.

peteromkollektivtrafik
Peter Butros

 

Den 16 april, nu på onsdag, är alla partimedlemmar välkomna till medlemsmöte med valrörelsetema. Styrelsen kommer att presentera planering, datum och idéer så här långt. Sedan kommer vi att ha gruppdiskussioner för att komma fram med nya idéer och förslag.

Välkommen!

I Folkbladet om friskoleföretag

Friskolebolaget Academedia tar ut 6200:- i vinst per skolunge och år av våra skattepengar och det sker också i Norrköping. Nicklas Ellehammar Lundström, Annika Kaiser och Emil Broberg skriver i Folkbladet på insändarsidan:

Bara Vänsterpartiet vill stoppa skolans affärslekar

Academedia är ett av landets största friskoleföretag. Förra året gjorde de vinst med 330 miljoner vilket blir i snitt 6200 kr per barn. I Norrköping innebär det att över 800 barn som går i någon av deras skolor i staden ska leverera en vinst på mer än en halv miljon varje år. Det är skattepengar som vi tillsammans har betalat in för att finansiera välfärden, inte till privata företagsvinster. När den svenska skolan krisar och resultaten sjunker blir det allt tydligare att den privatiseringspolitik som drivits i Sverige de senaste 20 åren har misslyckats. Med sjunkande kunskaper hos eleverna behöver inte skolan riskkapitalister som jagar vinster. De pengar som vi har betalat i skatt behövs istälet för att förbättra skolan.

Det är barnen som betalar priset för denna vinstjakt. I privata skolor är lärartätheten lägre. Vi kan också se att när politikerna lekar marknad med skolan så leder det till att skolorna i jakten på vinstgivande elever prioriterar att lägga pengar på reklam och marknadsföring. Detta innebär också mindre resurser till eleverna.

insändareFolkbladetNicklasAnnikaEmil

Finns det då inget att sätta emot denna katastrofala förvandling av skolor till varumärken och förminskningen av elever till kunder? Jo, genom att en gång för alla stoppaföretag från att leka affär med den svenska skolan. Det är enbart Vänsterpartiet som står upp för detat, vi är de enda som kan garantera att en röst på oss är en röst för att få bort vinstintresset från skolan och välfärden.

Det ska inte läggas på enskilda elever och föräldrar att välja ”rätt” skola. Ingen ska tvingas gå i en undermålig skola. Alla skolor ska vara bra, alla elever ska ha rätt till bra utbildning. Det är dags att ta tillbaka skolan från marknaden. Skolan tillhör oss alla – elever, föräldrar, lärare och skattebetalare.

Emil Broberg (V), Styrelseledamot Sveriges kommuner och landsting

Annika Kaiser (V), Kommunfullmäktigekandidat Norrköping

Nicklas Lundström (V), Ordförande Vänsterpartiet Norrköping

Om varför omställningen måste börja i Norrköping.

DenizTliten
Deniz Tütüncü

Förra veckan presenterade IPCC ytterligare en klimatrapport, den handlar om hur olika delar av världen kommer att påverkas av klimatförändringarna. Precis som den stora SOU:n från 2007 visar kommer Sverige att drabbas av större vårfloder (översvämningar) i Mellansverige och värmeböljor i södra Sverige. Det som presenteras i rapporten är inget nytt, vi har vetat (med stor sannolikhet) att det här ska ske åtminstone sedan 2007.

Ändå görs för lite. Både på EU-nivå och på nationell nivå.

Jens Holm kommenterade rapporten i Dagens Arena och skrev att Sverige måste gå före i klimatomställningen. Det är helt riktigt. Vi behöver en regering som på allvar hjälper kommunerna att ställa om, både att dra ned utsläppen men också att anpassa för vad som ska komma.

Även Rikard Warlenius skriver intressant i Fria Tidningen om att IPCC bör tillsätta en ny arbetsgrupp som utreder passiviteten kring åtgärderna.

När jag studerade miljövetenskap på Linköpings Universitet läste jag en kurs som hette ”Internationell miljömanagement” och vi diskuterade ofta om hur omställningen skulle ta fart. Skulle det vara genom ett storslaget FN-möte där USA och Brasilien äntligen gav med sig, eller var man tvungen att börja i Norrköpings kommun? Jag förespråkade alltid att arbetet måste ske växelvis, parallellt.

Under mina månader nere i Bryssel har jag insett att jag haft fel. Klimatomställningen kommer inte att komma uppifrån, den kommer knappt att ske växelvis med den lokala omställningen.  Sedan i höstas har EU-parlamentet arbetat med att försöka ta fram konkreta energi- och klimatmål till år 2030. Visionen är att minska EU:s växthusgasutsläpp med 85-90 % till 2050 och på så vis nå det internationellt överenskomna tvågradersmålet. Klarar vi inte tvågradersmålet kommer våra ekosystem antagligen att förändras så mycket att vi knappt kommer att känna igen vår planet.

Ändå sitter dem där. Ledamöterna som likställer miljökrav med bestraffningar. Jag hörde dem sitta och klaga över miljökraven som att det skulle köra hela EU:s industri i botten. I EU kan man inte prata om tillväxtkritik. Är man radikal så talar man om hur en klimatomställning skulle kunna bidra till EU:s konkurrenskraft. Ofattbart för mig och antagligen många där hemma.

Att förhandlingarna slutade i en flopp (trots en helt okej gång inne i parlamentet) behöver jag väl knappt påpeka? Vår egna regering hade bottenambitioner inför förhandlingarnamed Kommissionen. Jag kommenterade det på Alliansfritt.

När parlamentet i höstas diskuterade strategin för FN-mötet i Warszawa var det också tydligt att ingen vill ta tag i problemen nu, alla vill vänta till mötet i Paris 2015. Och inte ens då vill de på allvar ha några nya juridiskt bindande klimatmål.

Det här lämnar mig och säkert många fler i förtvivlan. Där ska det inte stanna.  Vi måste engagera oss lokalt, hur det görs är oväsentligt. I juni kommer en stor Klimatriksdag att hållas i Norrköping, vi har en aktiv Naturföreningsgrupp och vi är många engagerade. Organisationer och sociala medier är viktiga för att mobilisera och för att visa politiken möjliga vägar. Politiken måste ta beslutet. Våga ansvara.

spårvägtillvrinnevi
Klicka för större bild

I Norrköping är det Vänsterpartiet som tar ansvaret för klimatomställningen. I fredags släppte Vänsterpartiet Norrköping en rapport om hur vi vill bygga ut spårvägen i Norrköping, det gynnar både miljön och människor som inte har råd att ta bilen överallt, eller inte har körkort. Norrköpings Tidningar gjorde en artikel om det också.

Goda exempel sprider sig. Vi i Norrköping kanske inte kan påverka hur kinesiska kommuner och städer ska ställa om, men vi kan påverka Östergötland. Vi kan vara en stark röst i Sverige. Sverige kan ställa om och vara en god förebild, vi har det historiska ansvaret att göra det också.

På söndag släpper IPCC ytterligare en rapport, den kommer att handla om socio-ekonomiska effekter av klimatförändringarna. Medan dem skriver sina rapporter och EU-politiker bråkar om procentsatser i Bryssel blir det bara tydligare att omställningen inte kommer att komma ifrån varken Bryssel eller Paris 2015. Omställningen måste börja på hemmaplan, i Norrköping med en utbyggd spårväg.

/Deniz Tütüncü, vice ordförande Vänsterpartiet Norrköping