Med foppatofflor i Klocket

”Välkommen till whitetrash-stan” hälsar en trött småbarnsförälder när jag dyker upp en sen eftermiddag på en av Klockaretorpets gårdar. Jag tycker inte om uttrycket ”white trash” som är ett mycket nedlåtande omdöme och som ofta används som beteckning för personer som lever på eller under existensminimum med låg utbildning och ett svagt intresse för samhälls- och kulturfrågor. Av dessa beskrivningar kan jag bara se att det första stämmer; här har ingen särskilt hög levnadsstandard, men man bärs av en dröm om att en gång åtminstone kunna unna sig en ordentlig semester. Om inte annat så för barnens skull, för det här är ett mycket barnrikt område.

Och visst har jag foppatofflorna nedstoppade i väskan. De är ingen klassmarkör, men ett måste för att man snabbt ska kunna hoppa i och ur dem när man ska undsätta någon liten krabat som fastnat i rutschkanan eller som just ramlat och skrubbat knät. ”Här har alla foppatofflor” säger en mamma samtidigt som hon försöker medla mellan fyra barn som har olika åsikter om hur man bäst dränker en mördarsnigel (som det också finns gott om häruppe).

Överlevnadsfaktorer är en bra sammanhållning i grannskapet. Här besannas uttrycket ”alla barn är allas barn” och man vet att man kan låna en tjuga till mjölk tills barnbidraget kommer.

Jag har nyligen tagit del av en delrapport som en expertgrupp tagit fram. Det är Norrköpings kommun som tillsammans med SKL gör en fördjupad studie där man väger skolresultaten på högstadiet mot sociala faktorer (förenklat beskrivet). Gruppen utreder variationer i resultaten i Norrköpings skolor, analyserar dem och tar så slutligen fram en åtgärdsplan inklusive konsekvensanalys.

Borgsmoskolan, som ligger på gränsen mellan Skarphagen och Klockaretorpet, utmärker sig tydligast i det index med riskfaktorer per skola som presenteras. Här finns det lägsta meritvärdet och en hög andel av familjer med försörjningsstöd, ensamstående föräldrar och arbetslösa och/eller lågutbildade föräldrar. Och på samma sätt kan man följa skola efter skola i Norrköpings kommun.

I början av året antog Kommunfullmäktige riktlinjer för att begränsa effekterna för de barn som lever i socioekonomiskt utsatta hushåll. Det arbetet drogs igång med anledning av den motion som Vänsterpartiet skrev och som bifölls för några år sedan av kommunfullmäktige. Vid uppföljningen av riktlinjen används de mått som Tapio Salonen tagit fram (institutionen för socialt arbete vid Malmö högskola). Barn i ekonomiskt utsatta familjer är andel barn i familjer med låg inkomststandard och andel barn i hushåll med försörjningsstöd.

Båda dessa rapporter är så långt ifrån de glättiga broschyrer om Norrköping som vi kan komma. De beskriver den nakna sanningen om ett annat Norrköping där man inte köper en bostadsrätt med utsikt över Inre hamnen eller åker på musikfestivaler. Man springer inga ärevarv på en friidrottsarena; fast mer gatlopp mellan förskola, affär och bostad.

Därför är det så viktigt att den områdesutvecklingsgrupp som nyligen tillsatts tar del av dessa rapporter och har dem som utgångspunkt i sitt arbete med att utveckla Klockaretorpet och andra bostadsområden. Båda rapporterna tar avstamp i att fler personer behöver komma i arbete för att kunna försörja sig: ”Deltagande i arbetslivet ger inte bara ekonomiska effekter utan är också viktigt för känslan av inflytande och delaktighet i samhället vilket främjar hälsan”.

Det är vår huvuduppgift att ge människor förutsättningar till egen försörjning!

Vilket parti mer än Vänsterpartiet lyfter klassperspektivet?

/Mona Olsson