Kamrater.

Jag är glad att idag stå här som nyvald ordförande för vänsterns studentförbund i Norrköping.  Ett förbund som länge saknats i stan och som vi har känt ett behov av, idag kanske mer än någonsin för!

Vänsterns studentförbund kämpar för ett universitet öppet för alla, då vi tror att utbildning är nyckeln till frihet. Allas möjlighet till utbildning är något som måste bli en självklarhet i Sverige, men som idag inte  är en verklighet för alla.

Jag tänker på alla som tvingas avbryta sina studier för att de inte kan få en bostad, något som vi främst har sett i de större universitetsstäderna och som vi än så länge har varit förskonade från i Norrköping tack vare vår bostadsgaranti för studenter, men vi måste slå vakt om denna garanti och sluta göra om billiga hyresrätter till dyra bostadsrätter och bygga billiga bostäder där folk vill och kan bo.

Jag tänker på Jan Björklunds nya gymnasieskola som inte ger högskole behörighet till de praktiska programmen, något som kommer leda till att många stängs ute från universiteten och aldrig får en möjlighet att fördjupa sina kunskaper eller att skola sig om man tröttnar på sitt yrke.

Jag tänker på de många unga som haft problem under sin gymnasietid och som inte längre utan problem kan läsa upp sina betyg på komvux, och de som faktiskt får läsa om sina kurser som hamnar i en andravalsgrupp. Varför ska man förvägras en andra chans i livet?

Jag tänker på ett studiebidrag som inte följer med i inflationen och gör det svårare och svårare att leva ett drägligt liv som student.

Jag tänker på de utländska studenter som inte längre får läsa gratis på de svenska universiteten, vilket tar bort möjligheten för ökad internationalisering och till givande kulturella utbyten!

Jag tänker också på avskaffandet av kår obligatoriet,  en reform som i ett enda slag slog ut hela kåren, och därmed studenternas möjlighet att göra sina röster hörda.

Om Sverige även i framtiden, i en allt mer globaliserad värld, ska kunna konkurrera om jobben så är det inte med låga löner, viket det verkar som om regeringen önskar, utan med kunskap, och ska vi kunna göra det så måste vi ha ett universitet öppet för alla!

Jag vill avsluta med att uppmana alla som läser eller planerar att läsa på universitet, högskola, folkhögskola eller komvux aller någon annan typ av eftergymnasial utbildning att gå med i Vänsterns studentförbund och kämpa för bättre studentvilkor!

1 maj 2011 

Kamrater, mötesdeltagare, socialister och feminister.

 Välkomna till 1 maj, välkomna till arbetarrörelsens högtidsdag, välkommen till vår dag. Den här dagen demonstrerar vi här i Norrköping och världen över för rättvisa, jämställdhet och socialism.                  

Vi som demonstrerar idag må vara en brokig skara, men vi förenas av en dröm om att ett annat Norrköping, ett annat Sverige och en annan värld är möjlig.

 För mig föddes drömmen om en annan värld, viljan till förändring för mer än 15 år sedan i min hemstad Trelleborg. En stad som då hölls i ett järngrepp av nynazisterna. Med hot och trakasserier spred de fruktan och rädsla. Och runt om i Trelleborg tystnade man och vi var många som rörde oss som skygga djur i vår egen stad.

 Kampen mot rasism och främlingsfientlig blev något mer än att stå upp för fina värderingar, det blev en nödvändig kamp för att jag och mina vänner skulle kunna röra oss i vår egen stad.

 Det var där och då jag insåg att ensam inte är stark, men att vi var många som delade min frustration och att vi tillsammans kunde förändra.

 Där föddes övertygelse att vi möter samhällets utmaningar bäst tillsammans och det är en övertygelse som förenar oss denna 1 maj.

 För vi som demonstrerar idag är pensionärerna som tröttnat på bostadsbristen, studenterna som vill ta hem de svenska soldaterna i Afghanistan och byggarbetarna som fått nog av homofobin. Vi är kurderna som kämpar för feministiskt självförsvar i skolan, undersköterskorna som vill stoppa klimatförändringarna och flatorna som vill att hemtjänsten ska hinna ge varje farmor den omsorg som hon förtjänar.

 Det är denna gemensamma vilja till förändring som binder oss samman, som är kittet i solidariteten. Och det är denna gemensamma vilja som är vår styrka, för det finns ingen starkare samhällskraft än människor som går ihop för förändring.

 Kamrater, mötesdeltagare,

 Den 17 december strax före lunch gick den då 26-åriga Mohammed Bouazizi ner till centrum i den tunisiska staden Sidi Bouzid och tände eld på sig själv, driven av ilska och frustration över de trakasserier och förtryck som var en del av diktaturens vardag. Och han var inte ensam om att bära på längtan efter demokrati, mänskliga rättigheter och social rättvisa.

 Under de senaste månaderna har vi sett en våg av folkliga protester välla fram över Nordafrika och Mellanöstern. Varje vän av demokrati och frihet har haft all anledning att glädjas de senaste månaderna. Vi har sett prov på ett överväldigande mod när vanliga människor riskerat livet för sin frihet på gatorna i Tunis, Damaskus och Benghazi. 

 De folkliga revolutioner som vi sett i Egypten och Tunisien och som vi nu ser i Yemen, Syrien och Libyen sker inte tack vare omvärldens stöd, de sker trots att omvärlden i åratal blundat för brotten mot de mänskliga rättigheterna, de sker trots att Västs ledare i åratal åkt i skytteltrafik till Tripolis, Kairo och Riyadh för att investera i oljefält, kränga vapen och ryggdunkas.

 Sverige är tyvärr inget undantag, för samtidigt som Bildt pratat om demokrati, frihet och mänskliga rättigheter har den borgerliga regeringen genom den svenska vapenexporten varit med och beväpnat många av de regimer som nu försöker krossa just frihetsdrömmar och kamp för demokrati. Samtidigt som den folkliga frustrationen växte lyckades den borgerliga regeringen tio-dubbla vapenexporten till Nordafrika och Mellanöstern under förra året.

 Kamp för demokrati handlar inte bara om vackra ord i högtidliga deklarationer. Sverige måste sluta exportera vapen till diktaturer och förtryckarstater – ge de kämpande folken i Nordafrika och Mellanöstern allt vårt stöd.

 Men samtidigt som hoppet har fötts om en bättre morgondag hos kvinnor och män, studenter och pensionärer över hela Nordafrika och Mellanöstern så lever det palestinska folket i en tillvaro av hopplöshet. 1,5 miljoner Gazabor lever inspärrade på en yta motsvarande Ödeshög kommun isolerade från omvärlden, i djupaste fattigdom och med akut brist på både mat, el och byggnadsmaterial på grund av Israels blockad.

 Bara för att världssamfundets och media intresse nu riktas mot Libyen så får vi inte tumma på vår solidaritet med det palestinska folket. Ship to Gaza skapades för att genom praktisk solidaritet, folk till folk, bryta Israels mer än fyra år långa blockad mot Gaza-remsan. I juni kommer man att försöka bryta Israels blockad igen med skepp lastade med humanitär hjälp. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att inte bara stödja Gazas befolkning i ord, utan också i handling. Därför går årets 1 maj-insamling till Ship to Gaza.

 Kamrater, mötesdeltagare,

 ”Sverige utvecklas starkt, starkare än väntat” sa finansminister Anders Borg i riksdagen för ett par veckor sedan när regeringen presenterade sin vårbudget. Och visst ökar tillväxten, visst minskar statsskulden och visst växer exporten.

 Men Sverige är mer än siffror i en budgettabell, vårt land är mer än storföretagens exportintäkter. Sverige är människor av kött och blod, människor som vill ha en bostad, ett fast arbete med en lön att leva på och en välfärd som utgår från våra behov. Och vår livskvalité kan inte mätas i tillväxtsiffror.

 I borgerlighetens Sverige går 386 000 människor arbetslösa, men bara 3 % av dem får 80 % i a-kassa. Långtidsarbetslösheten växer och tiotusentals människor tvingas arbeta gratis i det som kallad Fas 3. Jag frågar mig hur många i kön till arbetsförmedlingen här i Norrköping som känner igen sig Andres Borgs ord att Sverige utvecklas starkt? Den borgerliga regeringen har fasat ut rätten till arbete och ersatt den med massarbetslöshet, tvångsarbete och en nedmonterad a-kassa.

 Över 40 000 människor har kastats ut ur sjukförsäkringen, inte för att de blivit friska, inte för att de fuskat med sin ersättning. De har förlorat sin sjukersättning bara av den enkla anledningen att de varit sjuka för länge. Människor som borde lägga sin kraft och energi på att bli friska, att genomföra rehabilitering, tvingas istället släpa sig till arbetsförmedlingen och be vänner och familj om lån för att kunna betala sin hyra.

 1,1 miljoner människor lever idag i fattigdom i Sverige. Dessa 1,1 miljoner är mer än siffror i statistiken – de är män, kvinnor, barn och pensionärer vars vardag är en kamp, en kamp för att få ihop de där 20 kronorna till skolutflykten, att kunna köpa en ny vinterjacka när den gamla fallit i bitar och det är 10 minus ute, att få vardagen att gå ihop när plånboken är alldeles för tom men det återstår alldeles för mycket av månaden.

 Detta är det verkliga vardagspusslet, att få en sänkt a-kassa, en indragen sjukersättning, en urholkad pension eller en skamligt låg lön från ett timvikariat att räcka till hyran, maten och en ny vinterjacka till ungarna. Men det är ju ett vardagspussel som för alltför många är omöjligt att lägga – för Anders Borg har ju stulit de största bitarna.

 Det är hög tid att Sverige sätter kampen för full sysselsättning och alla rätt till ett fast heltidsarbete med en lön att leva på högst upp på den politiska dagordningen. I vårt Sverige har vi rustat på a-kassan och sjukförsäkringen, gett värdigheten åter till de sjuka och arbetslösa. Och i vårt Sverige ska inte en enda unge behöva växa upp i fattigdom.

 Kamrater, mötesdeltagare,

 Men visst utvecklas Sverige snabbt – snabbare än väntat är vi tillbaka till det kalla klassamhället.

 För det är inte alla i vårt land som behöver oroa sig för vinterjackor till ungarna eller för att tvinga ut i Fas 3. I Reinfeldts Sverige slås nu nya rekord för försäljningen av den exklusiva svampen vit tryffel – till ett pris på 319 000 kronor kilot. Men låt mig gissa att det knappast sjukskrivna i Norrköping som köar på Konsum för att spendera mer än en genomsnittlig årsinkomst på ett kilo svamp.

 För det sker en aktiv omfördelning av resurser, från fattiga till rika, från kvinnor till män. Bara genom nedmonteringen av sjukförsäkringen har man tagit 26 miljarder från de sjuka, det är lika mycket som den rikaste tiondelen av Sveriges befolkning samtidigt fått i skattesänkningar. Men medan 7 av 10 sjukskrivna är kvinnor, är 7 av 10 höginkomsttagare män. Jag tror att Sheriffen i Nottingham i berättelsen om Robin Hood mött sin överman i Anders Borg. Men tyvärr är den ingen saga att regeringen tar från sjuka kvinnor för att ge till redan rika och friska män. Det sker i Sverige 2011.

 Vit tryffel är säkert gott, men vi kan leva med att överklassen på Östermalm får avstå sin exklusiva svamp. Men vi kommer aldrig att acceptera ett Sverige där klassklyftorna ökar och en hel vinterjacka är en lyx.

 Kamrater, mötesdeltagare,

 Vänsterpartiet demonstrerar idag under parollen ”Alla rätt till välfärd”. Det känns ju ärligt talat lite märkligt att 2011 i ett av världens rikaste länder demonstrera för allas rätt till välfärd. Men hoten mot den svenska välfärden har inte varit större i modern tid.

 De senaste två åren har antalet anställda inom äldreomsorgen minskat med 4 000 och inom sjukvården med 6 000. Var femte förskolebarn går i dag i en barngrupp med fler än 21 barn. Hemtjänsten hinner inte sätta sig ner hos farmor – ge henne den omsorg som hon förtjänar. Föräldrar lämnar barnen på dagis med oro i magen för att man vet att personalen inte hinner med. Alltför många unga får aldrig den hjälp och stöd de behöver i skolan.

 Undersköterskor, förskolelärare och vårdbiträden försöker med värkande ryggar, ömmande axlar hålla upp verksamheten, men deras uppgift blir alltmer omöjlig när kraven växer, men resurserna ständigt minskar.  

 När välfärden nedmonteras flyttar ansvaret för omsorgen om våra barn, sjuka och gamla till mammor, fruar och döttrar och allt fler kvinnor gå ned i arbetstid eller sluta jobba för att vårda anhöriga för att de inte ser någon annan utväg.

 Än fler kvinnor tvingas arbeta deltid eller tacka nej till jobb för att barnomsorgen inte är öppen när folk jobbar. Trots att var tredje svensk arbetar regelbundet på obekväma arbetstider erbjuder inte ens hälften av landets kommuner erbjuder barnomsorg utanför kontorstid. Halleluja Göran Hägglund, vilka 50-talsvindar det vinner!

 Men istället för att bygga ut barnomsorgen väljer den borgerliga regeringen att skattesubventionera omsorg av friska män med höga inkomster genom sitt RUT-avdrag. För samma kostnad som RUT-avdraget skulle vi kunna bygga 15 000 platser i barnomsorgen på helger, kvällar och nätter. Det valet är enkelt för oss vänsterpartister – på måndag kommer vi att föreslå att RUT-avdraget avskaffas och att pengarna istället används för att bygga ut barnomsorgen på obekväm arbetstid.

 För vi kan leva med att dammråttorna samlas i hörnen i villorna i Lidingö, men kommer aldrig acceptera ett Sverige där ansvaret för sjuka och äldre läggs på döttrar och fruar, vi kommer aldrig att nöja oss med något mindre än ett Sverige där varje elev blir sedd i skolan, där alla i vårt land får den bästa sjukvården och där varje farmor får den omsorg som hon förtjänar.

 Kamrater, mötesdeltagare,

 Kommer ni ihåg i valrörelsen när Maud Olofsson talade sig varm om företagare i foppa-tofflor? Nu skulle välfärden privatiseras och kvinnorna ta över driften. Och privatisering av välfärden har kraftigt tagit fart under den borgerliga regeringen. I flera län drivs mer än hälften av vårdcentralerna av privata företag.

 Men det är inga undersköterskor med rosor på kinderna som tar över våra vårdcentraler och sjukhus. Det är ljusskygga män i riskkapitalbolagens stänga styrelserum som tar över vår välfärd, män som aldrig tvekar att pressa marginalerna i verksamheten för fylla kontona i ett skatteparadis.

 Varje år försvinner minst fyra miljarder skattekronor från svensk sjukvård i privata vinster. För dem pengarna skulle vi istället kunna anställa 10.000 undersköterskor. Bara här i Östergötland plockar privata företag ut 180 miljoner kronor ur sjukvården varje år.

 Vänsterpartiet är inget skattesänkarparti, men vi vårdar varje skattekrona. Varje krona, varje öre som vi betalar i skatt ska gå till att höja undersköterskorna löner, att anställa mer personal på vårdcentralerna, och korta köerna. Inte en krona, inte ett öre ska gå ner i fickorna på dem som vill känna pengar på vår sjukvård!

 Jag ska erkänna att jag kan leva med riskkapitalisternas konton gapar tomma, men vi får aldrig acceptera ett Sverige där vinstintressen får styra sjukvården

1 maj firare, socialister och feminister,

 Imorgon är det måndag igen i Reinfeldts Sverige. För allt för många är det en vardag av magont över hur sjukersättningen ska räcka till, ängslan över att ungarnas skolklasser bara växer, oro över den där värkande axeln efter alltför många slitsamma dagar på äldreboendet. Det är inte svårt att se orättvisorna, ojämlikheten och ojämställdheten i borgerlighetens Sverige, det är inte svårt att se behoven av förändring.

 Men jag vill att ni bär med er en sak från detta 1 maj – Vi är många som tröttnat, vi är många som förenas av vilja till förändring. Vi är många som drivs fram av en dröm om att en annat Norrköping, ett annat Sverige och en annan värld är möjlig. Och tillsammans kan vi se till att den drömmen blir sann!

Vi ses på barrikaderna!

Tack för ett mycket fint första maj firande kamrater!

Vi samlade cirka 250 personer i Hörsalsparken. Insamlingen till ”Ship to Gaza”  gav över 4000:- Tack till våra talare Hans Linde, Linda Snecker, Lucas De Vivo och Fanny Rosberg. Talen kommer att läggas upp på sidan inom kort. Tack också till vår konferencier Mona Olsson och inte minst Blå Häst för underhållningen!

Bland annat NT och Folkbladet skrev om oss.

.

Nu på söndag har vänsterpartiet sin 1 maj demonstration i centrala Norrköping.

Vi samlas kl. 11:30 på Nya torget.

Avmarsch mot Hörsalsparken kl. 12:00

12:30 börjar talen med riksdagsledamot Hans Linde som huvudtalare. Därefter får vi lyssna på Blå Häst.

Årets 1 majinsamling går till Ship to Gaza.

Vänsterpartiet fanns med och gav stöd till Påskuppropet i måndags, annandag påsk. Torbjörn Björlund höll ett kort tal:

”Vi lever idag i ett kallare och tuffare Sverige tycker jag. Samhällsklimatet är hårdare. Den här utvecklingen har pågått några år men tagit fart de senaste 3-4 åren. Pressen på de sjuka och arbetslösa har blivit hårdare och hårdare. Att sjuka blir utförsäkrade och fråntas sin trygghet gör de inte friskare, tvärtom så blir situationen ofta värre.

Det är ovärdigt ett land som Sverige. Vi är ett rikt land och måste kunna ge alla medborgare ett värdligt liv. Dessutom ska vi komma ihåg att detta inte är ett bidrag. Det är en försäkring som vi alla betalar in till och vi måste kunna lita på att vi kan komma i åtnjutande av den när vi hamnar i kris och behöver den.

Förra mandatperioden när jag jobbade med Arbetsmarknadsutskottet så reste jag runt i landet och pratade med människor om våra samhällsförsäkringar. Redan då var det många som drabbades men det var också många som varnade för att det skule bli värre. Precis det som händer idag. Människor far väldigt illa av att inte kunna känna trygghet när man är sjuk.

Det som orsakar det här är politiska beslut. Beslut som tagits på högsta nivå. Det är också med politiska beslut som vi ska ändra på den här människofientliga situationen.
Vi måste förändra detta och återkomma till en sjukförsäkring som är medmänsklig, rättvisoch solidarisk. det gör vi också genom politiska beslut. Det är också därför t.ex. Påskupproret eller Påskuppropet är så viktigt. Jag uppmanar alla här att fortsätta med arbetet och protesterna för att påverka de besluten. En bred uppslutning av många olika människor och organisationer kan faktiskt påverka de belsut som m åste tas. Beslut som ska leda fram till en sjukförsäkring som ger medborgarna i Sverige rätten att leva ett drägligt liv även om  man drabbas av olycka eller sjukdom. En sjukförsäkring som verkligen är medmänsklig, rättvis och solidarisk. I den kampen behövs alla och vi får aldrig ge upp den kampen.

Tack!”

Torbjörn Björlund

Nu på söndag har vänsterpartiet sin 1 maj demonstration i centrala Norrköping.

Vi samlas kl. 11:30 på Nya torget.

Avmarsch mot Hörsalsparken kl. 12:00

12:30 börjar talen med riksdagsledamot Hans Linde som huvudtalare. Därefter får vi lyssna på Blå Häst.

Årets 1 majinsamling går till Ship to Gaza.

Torbjörn Björlund talar för Vänsterpartiet!



SKOOPIs kongress genomfördes i år på Marieborgs Folkhögskola. Samtidigt firades föreningens tioårsjubileum. Jag fick den stora äran att hälsa välkommen under festen på fredagskvällen och sitta ordförande på kongressen på lördagen. Både jubileumsfesten och kongressen ska jag bevara som ett mycket varmt minne. En upplevelse som satt spår hos mig. Jag vill vara med och ta fram idéer och stöd från kommunen för att komma igång med socialt företagande i Norrköping. På riktigt!

Sociala kooperativens intresseorganisation är en ideell förening. SKOOPI har över 81medlemmar som är sociala arbetskooperativ styrda av sina medlemmar. Medlemmarna tillhör grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden, vanligtvis med funktionsnedsättning eller andra orsaker. Organisationen bildades år 2000 och dess viktigaste uppgift är att driva intressepolitiska frågor, vara en nätverksorganisation för kooperativen och stödja medlemmarna genom utbildning, information mm.

Att lära känna ombuden väckte starka känslor hos mig. Entusiasm, självförtroendet och solidariteten jag mötte var det längesen jag upplevde. Engagemanget under kongressförhandlingarna var genuint. Vi gick igenom hela dagordningen grundligt, en grannlaga uppgift. Många av ombuden hade inte tidigare erfarenhet av kongresser. Men desto mera från att arbeta i en i grunden demokratisk organisation, där medlemmarna i de sociala företagen själva planerar och utvecklar verksamheten. Min uppgift som ordförande var att verkligen se till att alla kom till tals, att alla beslut blev tydliga och klara och fånga upp den känsla som fanns hos ombuden att vidareutveckla SKOOPI. Känslan av värme på lunchen efteråt tror jag talar för att det lyckades.

Vi behandlade flera motioner. Den kanske viktigaste motionen handlade om att påverka regeringen att förbättra villkoren för sociala företag. Ett stort hinder i starten av ett socialt företag är den totala avsaknaden av ekono­miska medel i själva starten, som exempelvis de första hyrorna och de första måna­dernas löner. Därför behöver de sociala företagen någon form av statsbidrag. Ett tätare och mer kontinuerligt kontaktnät mellan sociala företag och regering är nödvändig. Regeringen behöver få information om samhällsvinster både för män­niskan, ekonomin och samhället i stort, samt den sociala och kulturella insatsen som de sociala företagen bidrar med. Regeringen kan på många sätt bidra till att synliggöra och stödja de sociala företag som exempelvis arbetsmarknadsåtgärder, kartläggning, projektbidrag, expertis, stöd till socioekonomiska bokslut, utbildning, forskning dokumentation etc. Styrelsen fick i uppdrag att jobba med intentionerna i motionen. Ett upprop med denna innebörd antogs som avslutning på vad alla upplevde en mycket lyckosam kongress.

Som sagt en jättefin helg med starka upplevelser. Kan man leva länge på.

Den 10 mars skrev SKR:s, Sveriges Kristna Råds, styrelse ett öppet brev till regeringen om sjukförsäkringsreformens effekter för enskilda individer och familjer. Kyrkornas diakoner hade då larmat om att allt fler söker ekonomisk hjälp hos kyrkan efter att ha hamnat i kläm i det nya sjukförsäkringssystemet.

Påskupprop mot utförsäkringar!

I Norrköping:

Mer information finns på Svenska Kyrkans hemsida. Här länk till S:t Olofs församling i Norrköping.