Ny distriktsstyrelse har idag valts på Distriktets Årskonferens i Finspång. Den ser ut som följer:

Distriktsordförande Linda Snecker, Norrköping

Ordinarie:
Elisabet Strömfelt, Linköping
Jonas Andersson, Valdemarsvik
Joakim Höglund, Motala
Torbjörn Björlund, Norrköping
Ulla Nilsson, Linköping
Malin Östh, Söderköping

Ersättare:
Stefan Carlsson, Finspång
Roger Nyman, Kinda
Ingrid Westlund, Finspång
Teresa Forsnacke, Mjölby

40 personer slöt upp på onsdagskvällen för att lyssna på Miljöpartiets f.d. språkrör Birger Schlaug, när han pratade om ”vansinnet” med den eviga tillväxten och om hur bra Jonas Sjöstedt är på miljöpolitik. 🙂 Han gick tillbaka och nämnde hur flera ideologier faktiskt haft ett bra miljötänkande en gång i tiden.

På 80-talet var vänstern inte alls bra på miljö, andra frågor var viktigare. Nu är det annorlunda, nu är vänstern bättre än t.o.m. miljöpartiet för Sjöstedt är ”den ende som attackerar vulgärkapitalismen.”

Publiken fick ställa frågor och Peter agerade moderator. Det var ett mycket lyckat möte.

Texten nedan publicerades i Aftonbladet på Kultursidan den 9 januari i år.

Från Aftonbladets kultursida 2014-01-09:

Därför är V bättre än MP

Miljöpartiets exspråkrör Birger Schlaug hyllar Jonas Sjöstedt: Den ende som attackerar vulgärkapitalismen

Jag är inte socialist, har aldrig varit socialist, och kommer med all sannolikhet aldrig att definiera mig som socialist. Jag vägrade springa med ”Maos lilla röda” då det var mode, har alltid avskytt mer eller mindre påtvingad kollektivism och är väl medveten om att det var vänstern, inte högern, som under 60-talet utgjorde de verkliga betonghäckarna medan det var de konservativa som värnade miljön.

Med detta i bagaget kommer jag aldrig att kunna definiera mig som socialist. Lik förbannat känner jag mig tvingad att sätta min tilltro till Vänsterpartiet.

När Vänsterpartiet nu inleder sin kongress kommer Jonas Sjöstedt inte bara att tala till de gamla vanliga vänsterpartisterna. Han kommer att tala till alla oss som anser att det får vara nog nu. Att det gått för långt. Att moderaterna och dess närstående tanke­smedjor lyckats förflytta mitten av svensk politik så långt ut till höger att samhället krackelerar. Att socialdemokraternas anpassning till moderaternas dagordning är pinsam. Att Miljöpartiet De gröna sedan många år reducerats till ett ideologiskt lealöst parti – harmlöst och mer inriktat på statsråds- och statssekreterarposter än på samhällsförändring.

Många bitar som de senaste decennierna lagts i det pussel som utgör samhället har kunnat motiveras med förment rationella argument, men det som vuxit fram är en förskräcklig bild: ett avhumaniserat – och till viss del också avdemokratiserat – samhälle där allt mer underställs en enda sak: kortsiktig vinst i form av fler siffror på konton.

Det här förstod en gång i tiden Miljöpartiet och vi försökte hitta en modell där vare sig stat eller privat kapital kunde dominera. Vi insåg att liberaler allt oftare hade förskräckligt svårt att förstå skillnaden på frihet för människor och frihet för kapital. Vi varnade för framväxten av en blå planekonomi, och vi avskydde den lika mycket som vi avskydde den röda. Vi såg framväxten av ett samhälle där allt riskerade att reduceras till kronor och ören. Vi avskydde tanken på vinster inom välfärden.

De gröna var förvisso inte ett socialistiskt parti, men ett antikapitalistiskt. De senaste dryga tio åren har partiet där­emot uppträtt ideologiskt förvirrat i jakten på röster och statsrådsposter. Det hjälper inte att nu – efter att Uppdrag Granskning avslöjat det alla vetat – be om ursäkt för hur man agerat för att driva fram regler som förvandlat skolan till en lekstuga för spelare. Man bör, tillsammans med de flesta andra partier i riksdagen, be om ursäkt för att man förvandlat samhället till en spelplan där kapitalismen tillåtits bli alltför kreativ till och med för sitt eget bästa.

Varför är det bara Vänsterpartiet som konsekvent vågat sätta ner ”omoderna” fötter i protest mot denna utveckling? Det borde rimligen också socialliberala, gröna och konservativa ha gjort om de orkat stå emot den ”moderna” våg som svept genom samhället. Det enda man vet om det som motiveras med att det är modernt är att det är omodernt i morgon. Och gissa om dagens politiska modernitet kommer att kännas omodern i morgon!

Glöm då inte vilka som bör stå vid skampålen. Det gäller allt från jourhavande statsminister till den tilltänkte statsminister som ropar lystring i den app som det gamla arbetarpartiet vill att vi ska vakna till för att förminska oss själva till kuggar och duktiga idioter i ett ekonomiskt hjul som snurrar allt fortare utan annat mål än att … det ska gå fortare.

Som före detta språkrör för Miljöpartiet känns det tragiskt att behöva tvivla på mitt gamla partis trovärdighet som samhällsförändrande kraft. Som grön ser jag samtidigt att det varit Jonas Sjöstedt som – även när det inte varit opportunt som till exempel under förra årets Almedalstal – har vågat problematisera tillväxten, kritisera konsumtionssamhället och tagit klimatfrågan så pass mycket på allvar att han inte nöjt sig med prat om att lägga ut mer räls.

Lägg till det att Vänsterpartiet nu åter tycks ta upp De grönas nedbäddade paradgren – krav på sänkt arbetstid – och jag kommer fram till följande slutsats: MP:s partiledning har mycket att bevisa fram till valdagen. För oss som tröttnat tycks Vänsterpartiet i dag vara det enda trovärdiga alternativet.

Tragiskt? Javisst. Men vad fan gör man inte för att komma ifrån det vulgärkapitalistiska experiment som övriga partier gjort till sitt.

Jonas Sjöstedt har ett uppdrag – att sitta på de andras axel och påminna om värden och konsekvens – som många utanför den gamla traditionella vänsterkretsen borde hoppas att han lyckas med. Vända den utveckling som de andra har skapat av ideologiska, opportunistiska eller maktpolitiska skäl. Uppdraget är större än retoriskt tal om socialism, större än viktig feminism, större än partipolitisk strategi. Det handlar om att återupprätta värden.

Vi behöver göra en ärofylld reträtt för att ta människor, planeten och livet på allvar. Det får vara nog nu. För detta krävs uppenbarligen ett växande Vänsterparti. Det är bara att erkänna. Trots att det gör mycket ont i den som har sitt hjärta i ett annat parti.

Birger Schlaug

Språkrör Miljöpartiet 1985–1989, 1992–2000

Denna vecka har vi sett Jonas Andersson, Valdemarsvik, på Norrköpings Tidningars debattsida, med en mycket bra artikel om äldreomsorgen.

Här är länk till NT och artikeln finns nedan. Klicka för större bild:

.

Vi har också sett en artikel av Malin Öst, Söderköping, som handlar om ett förslag till flexjobb, som t.ex. skulle passa personer med funktionsnedsättning. Här är länk till NT, eller läs artikeln här på sidan.

Nu i helgen 15-16 mars anordnar nätverket ”gemensam välfärd” en stor välfärdskonferens i Stockholm. Programmet är verkligen imponerande så gå gärna in och läs det på deras hemsida.

Välfärdskonferensen 15-16 mars 2014

Deltar gör bland annat våra egna Mona Olsson och Ricardo Olivares som på söndagen berättar om hur V arbetar för att bygga en bättre vinstfri välfärd här i kommunen.

De som vill samåka i bil från Norrköping nu på lördag 06.45 och hem söndag 17.00 kan kontakta Inga-Carin Landerö från V Söderköping på telefon 070-6011894 eller SMS.

Tack för förtroendet!

Jag är fortfarande alldeles överväldigad över det stöd som medlemmarna i vår partiförening har visat mig genom att ge mig förstaplatsen på kommunlistan! Det är en stor ära och en fantastisk glädje för mig att få vara med i arbetet att föra fram vår politik så att norrköpingsborna förstår att vi kan göra skillnad. Det går bra för Vänsterpartiet nu och flera har frågat mig varför. Det beror på att vi driver frågor som är angelägna för medborgarna. Med vår politik kan människor gå från hopplöshet och förnedring till ett värdigt liv. Konkret uttryckt – vi gör det möjligt för människor att få utbildning, jobb och en meningsfull fritid. Vi garanterar en välfärd som är fri från vinster. Men framför allt så tror vi på alla människors lika värde och att det finns en utvecklingspotential hos varje individ.

Jag har nu lämnat mina förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan för att kunna satsa helhjärtat på partiet. Men till nästa mandatperiod kommer Monica Ericsson från Linköping och jag att registrera en regional VISK-grupp (Vänstern i Svenska kyrkan) för vi tror båda två att det behövs ett vänsteralternativ där. Och finns det en budget att fördela så ska vi vara med för att se till att resurserna hamnar på rätt ställe och till rätt personer. En rättvis fördelning! Men det ligger tre år framåt i tiden. Nu satsar jag helhjärtat på partiarbetet.

Vi har en fantastisk partiförening med många engagerade medlemmar! Jag ser fram emot att få arbeta med er alla i valrörelsen. Och som man brukar säga – ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Vi ses på barrikaderna!

Mona Olsson

Nicklas Lundström skriver om Vänsterpartiet Norrköpings årsmöte 2014, på sin blogg i Norrköpings Tidningar. Här är länk till NT

Här nedan finns hela texten, och i slutet presenteras namnen på listan till Kf. Intill Nicklas presentationer finns även valberedningens presentationer.

V Norrköping har bestämt listor och politik för valåret 2014

I helgen hade Vänsterpartiet i Norrköping sitt årsmöte. Det blev en långt och intressant tillställning. Vänsterpartiet i Norrköping är verkligen på tillväxt, Över 50 medlemmar deltog på mötet och diskussionerna var livaktiga. Mötesordförande var Lars Ohly som tryggt guidade oss genom dagordningen och dessutom hann med att prata en del om kulturpolitik.

Vid såna här tillfällen blir det tydligt att Vänstern är en växande politisk kraft i Sverige, inte bara våra opinionssiffror går upp utan dessutom ansluter sig allt fler till partiet: Fackligt aktiva för att vi har den mest LO-vänliga politiken, miljöaktivister för att vi har de mest klimatsmarta förslagen, feminister för att vi har de konkreta idéerna för jämställdhet, invandrargrupper för att vi har den starkaste integrationspolitiken och många andra för att vi är de enda som säger nej till privatiseringen av välfärden och ja till ett mer jämlikt samhälle.

Det som egentligen var viktigast var att vi fastslog vår valplattform för Norrköping. De frågor som vi kommer att gå till val på att genomföra om man lägger sin röst på oss i kommunen. Dessa kommer i detalj att avslöjas under våren men vi har valt att koncentrera oss på några få områden där vi verkligen tror att vi kan få igenom förändringar som påverkar Norrköpingsnornas vardag. Dessa områdena är utbildningspolitik, arbetslöshet, klimatfrågan och såklart hur vi kan stoppa vinsterna inom välfärden. Det kommer att bli en mycket intressant vår i Norrköpingspolitiken. Få partier kommer att kunna matcha oss i ambitioner och trovärdighet.

Självklart finns det också ett stort intresse för personvalen. Styrelsen har arbetat bra under 2013 och fick fortsatt förtroende, jag fick också det stora ansvaret att fortsätta som ordförande. Tack för det partikamrater! På kommunfullmäktigelistan för 2014-2018 blev det en utmärkt blandning av stabil politisk erfarenhet och nya engagerade kamrater, sju av tolv kommer att göra sin första period i fullmäktige. Det är också kul att vi med största sannolikhet kommer att få in betydligt fler vänsterpartister i kommunfullmäktige. Idag är vi fem + tre ersättare men hur många vi blir efter valet bestämmer ju valrörelsen och väljarna, sju, åtta eller till och med tio? I dagsläget tror jag att vi blir minst åtta ordinarie, våra opinionssiffror är starka och stabila och Vänsterpartiet gör historiskt sett mycket bra valrörelser.

Så till listan. Jag kommer här bara att skriva en mening var om toppnamnen. Ni kommer säkerligen att höra mer av dessa vänsterpartister framöver:

1. Mona Olsson -Vårt kommunalråd med högt förtroende i äldreomsorgsfrågor har bland annat fortsatt att ta tillbaka äldreomsorg från privata företag samtidigt som vi satsar på verklig valfrihet för de äldre genom reformen ”mina timmar”.

Valberedningen: Sitter i Kommunfullmäktige, Kommunstyrelsen, är ordförande i Vård- och omsorgsnämnden, är Kommunalråd.  Mona är ansvarstagande, positiv och lösningsfokuserad och gör ett bra jobb som gruppledare. Nomineringarna till förstanamn på listan visar att Mona har stöd i partiföreningen.

2. Nicklas Lundström – Jag tackar partimedlemmarna för förtroendet och kommer att fortsätta driva bland annat barnperspektivet och arbetsmarknadsfrågorna hårt.

1. Valberedningen: Sitter i kommunfullmäktige, är vice ordförande i Arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden samt ordförande i Biståndsutskottet. Ordförande i vår partiförening. Han har god politisk och organisatorisk förmåga, är lojal och försöker att alltid se till partiets bästa. Nomineringar till förstanamn på listan visar att även Nicklas har stöd i partiföreningen.

3. Annika Kaiser – Arbetar som sjuksköterska och är stark både när det gäller feminism och välfärdsfrågor.

Valberedningen: Har varit med i partiet länge. Trygg, säker politiskt. Känner Annika som ”Sammanhållaren” där hon finns med, strävar efter politisk konsensus. Ny på kf-listan. Ingen parlamentarisk erfarenhet.

4. Torbjörn Björlund – En stark profil också på nationell nivå inte minst gällande försvarspolitik, internationella frågor och idrottsfrågor.

Valberedningen: Vänsterpartist sen lång tid tillbaka. Riksdagsledamot sen 2006, tvåa på listan idag. Pålitlig, säker, slitvarg. Brett politisk kunnande. Varit med i kommunalpolitiken tidigare, hälsar honom välkommen tillbaka.

5. Deniz Tütüncü – En mycket driven miljövetare som arbetat för Vänsterpartiets Brysselkontor i snart ett år och kommer att skärpa vår gröna profil rejält.

Valberedningen:   Är ganska ny i V, lång erfarenhet från Ung Vänster. Driver miljöfrågorna, praktik på Vänsterpartiets EU-kontoret. När hon kommer tillbaka i april kommer hon att ha massor med kunskaper med sig.  Bygg och Miljönämnden sen 2010. Ny på kf-listan.

6. Peter Butros – En engagerad och drivande vänsterpartist med bred kompetens som ni säkert redan sett debattartiklar av i tidningarna.

Valberedningen: Har politisk bredd i sitt engagemang. Miljöfrågor, utbildningsfrågor. Förbundsordförande för Assyriska ungdomsförbundet, förankrad bland assyr/syrianerna i Norrköping. Ny på kf-listan, nyss invald i Stadsplaneringsnämnden.

7. Cecilia Ambjörn – en verklig partiveteran med stor erfarenhet och särskilt patos för miljöfrågor.

Valberedningen: Har mycket lång politisk erfarenhet, i kf sen 1994. Och även tidigare. Vi vill ha henne kvar i kf för hon blir vår enda pensionär på kf-listan, med tanke på hur antalet äldre ökar. Annars är miljö- och naturfrågor Cecilias fokus. Vice ordf i Tekniska nämnden.

8. Johan Molinder – Arbetar inom kriminalvården vilket säkert kan bidra med nya perspektiv på kommunpolitiken och har gjort ett gott arbete i gymnasienämnden.

Valberedningen: Har brett politiskt intresse och kunnande. Prioriterar särskilt utbildningsfrågor. Suttit i Gymnasienämnden sen 2010, sen i år ordinarie ledamot. Ny på kf-listan.

9. Lottie Broman – Sköter vår hemsida och har särskild kompetens när det gäller människor med psykisk ohälsa.

Valberedningen: Har bred politiskt kunnande och mognad. Särskilt fokus på situationen för psykiskt och socialt utsatta. Vill jobba för deras inkludering i samhället. Ny på kf-listan. Ingen tidigare parlamentarisk erfarenhet.

10. Ricardo Olivares – En stabil partiveteran vars stabila vänsterengagemang sträcker sig ända tillbaka till Chile.

Valberedningen:  Har mycket lång erfarenhet. Väl känd både i partiet och bland Norrköpingsborna. Bred och kunnig i de flesta politiska frågorna. Pålitlig, slitvarg. Suttit i kf sen valet 2010. I Vård och Omsorgsnämnden sen 2006.

.
11. Maija Löfgren – En ny förmåga i kommunpolitiken med särskilt engagemang för kulturfrågor.

Valberedningen: Prioriterar kulturens roll i samhället. Värnar om demokratifrågorna både i samhället och internt i partiet. Ny på kf-listan. Inga parlamentariska erfarenheter. Nyss invald i kommunala bolaget Louis de Geer Konsert&Kongress.

12. Tobias Holmberg – Tidigare ordförande i både Ung Vänster Östergötland och Förbundet Unga Rörelsehindrade med särskilt engagemang för bl a funkisfrågor och flyktingpolitik.

Valberedningen: Har lång erfarenhet från UV, varit förbundsordförande i Unga rörelsehindrade. Prioriterar jämställdhetsfrågor, utbildningsfrågor. Ny på kf-listan. Inga parlamentariska erfarenheter.