Socialismens ideologiska utmaningar på 2000-talet

Inledning:

Mitt namn är alltså Jan Warnqvist och det fackligt/politiska engagemang som ligger mig närmast bakåt i tiden är en ordförandepost i Unionen-fackklubben   på företaget där jag arbetade förut.

Jag är utan arbete just nu, men har de senaste månaderna levt ett bra liv trots det tack vare  de avtal som finns på arbetsmarknaden och det avtal som träffades med företaget i samband med min uppsägning.

Socialismen står inför mycket stora utmaningar  i detta århundrade. Många av de stater som kallat sig socialistiska har infört borgerlig demokrati och kapitalism. De få kvarvarande dras med ryktet som ondskefulla och i många fall skurkstater. Ekonomin rullar på i Sverige , de som har arbete har fått skattesänkningar av borgerligheten, de som köpt egna hem på lån behöver många gånger inte ens amortera på sina bolån, bara betala räntan. Att en stor del av pensionen ligger i händerna på börsmäklare och spekulanter är ett problem långt borta för de flesta….. Och rasismens/fascismens  representanter har tagit plats i Sveriges riksdag.

Hur tydliggöra socialismens fördelar i ett sådant läge ? Och hur definiera socialismens mål och den bästa vägen dit ?

En del av svaret ligger i det sätt man framför politiken på och lyckas förklara vad man vill göra.  Lägg väl märke till att vi rör oss med två olika resonemang här, dels socialismens mål och medel i en borgerlig demokrati, dels dess funktion och mål i ett samhälle som strävar mot klasslöshet.

Ideologiska överväganden

Klassamhället:

Teknikens framsteg, främst inom data, har gjort att gränsen mellan vem som är arbetare och vem som är tjänstemän luckrats upp allt mer. Det är därför naturligt att benämna dessa båda kategoriseringar som en grupp, nämligen handens och hjärnans arbetare.

Det framstår som allt mer tydligt att gränsen mellan dessa å ena sidan och kapitalägare och arbetsgivare å andra sidan blir allt mer utmejslad och att dessa får allt mer gemensamt genom informationssamhällets framväxt. Det framstår också som allt mer tydligt att olikheterna mellan de som har arbete och de som inte har det håller på att eskalera, beroende på borgerlig politik och socialdemokratisk eftergivenhet.

Dagens klassamhälle är en realitet där handens och hjärnans arbetare står mot privata, kommunala och statliga arbetsgivare med helt motstridiga intressen.

I dagens blandekonomiska samhällssystem måste därför arbetets makt förstärkas på bekostnad av kapitalets. Kan den fackliga rörelsen själv inte driva frågor av den här typen med framgång måste lagstiftningen ändras. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att vissa delar av lagstiftningen på arbetsmarknadsområdet ska vara förbunden med straffansvar, för att på sätt stödja svaga eller icke-existerande fackklubbar på arbetsplatsen.

Arbetarrörelsens samhällspolitik som i korthet har gått ut på att tvinga företagen att rationalisera och producera allt mer allt billigare för att skapa beskattningsbara medel för fördelningspolitiken faller som ett korthus om inte den arbetslösa människan kan räddas till ett människovärdigt liv under arbetslösheten. Taket i A-kassan bör höjas till realistiska nivåer och karensdagarna vid ofrivillig arbetslöshet bör slopas helt.

I ett socialistiskt samhälle bör lagstiftningen på det här området vara en konsekvens av erfarenheterna från lagstiftningen från det blandekonomiska systemet. En självklarhet torde då vara att garantera arbete åt alla.

Att bedriva politik som tjänar till facklig styrka är något som just socialismen är bäst på.

Ett grundläggande ekologiskt förhållningssätt

Att tillförsäkra folket en giftfri miljö och livsmedel fria från hälsovådliga tillsatser är en självklarhet. Att tillgodose samhället som helhet med giftfri och förnybar energi är en nödvändighet, inte minst om Sverige ska bestå som suverän stat. Här bör, i likhet med andra samhällsområden, medborgarnas kreativitet och engagemang tas tillvara. Beroendet av petroleum och kärnkraft är ett bra exempel där monopolisterna har fritt spelrum att sätta villkor för att leverera sina produkter. Det är också ett exempel på kapitalismens egoistiska kortsiktiga tänkande vilket står i kontrast till socialismens långsiktiga tänkande för samhällsnyttan och medborgarnas väl och ve.

Utvecklandet av förnybar och miljövänlig energi måste stå högt upp på listan över åtgärder som måste vidtas för varje samhälle med ambitionen att överleva. Men det fordras också att samhället utnyttjar energin effektivt, Energieffektivisering tjänar sålunda som en viktig komponent i ett förnuftigt samhällsbygge.

Att bedriva en förnuftig miljö- och hälsoskyddspolitik i kombination med en självständig energipolitik är ännu ett exempel på något som just socialismen är bäst på.

Statens roll

Naturligtvis vänder man sig emot de privatiseringar av gemensam egendom som genomförts av olika regeringar för att finansiera skattesänkningar. I ett blandekonomiskt system ska det allmänna; stat, kommun, landsting, med samhällsnyttan som riktmärke, bedriva den verksamhet som den är ålagd att göra och inte överlåta den på privata intressen. Detta är ingen utmaning. Den kommer här: I ett socialistiskt samhälle ska det ifrågasättas om det allmänna är den lämpligaste att överlåta förvaltningen av folkets samlade resurser på. Ingen har, med exempel från bl.a. Sovjetunionen glädje av långsamma beslut- och verkställighetsvägar, ineffektivitet och stagnation. Tvärtom ligger det i folkets intresse att folkets egendom engagerar verksamhetens arbetande, leverantörer och konsumenter i verksamhets- och utvecklingssyfte. Kanske med kooperationen som arbetsmodell i kombination med ett inflytande från det allmänna som ska ansvara för att aktuell lagstiftning följs med samhällsnyttan som ledstjärna. Vi ska vara helt på det klara med att Sovjetunionens, och många så kallade socialiststater med dem, utformade sin administration efter mönster från tsarens Ryssland. Det ska alltså ifrågasättas om denna modell är lämplig för ett samhälle som kallar sig socialistiskt. Man övertog också det mönster som bildades när tsaren i syfte att tvångsindustrialisera Ryssland för lånade pengar, byggde upp enorma industrier med ett stort antal arbetande. Därmed inte sagt att jag förespråkar småskalighet, men dessa är fakta som borde leda till en hel del eftertanke för socialismen.

Att förvalta och utveckla folkets egendom är ännu ett exempel på något som just socialismen är bäst på.

En orättfärdig värld

Världshandeln är orättvis. Länder i tredje världen berövas sina möjligheter att utveckla sina ekonomier på ett naturligt sätt. Statssubventionerade på livsmedel från i-världen säljs till lägre pris i u-världen än vad inhemskt producerade livsmedel kostar att framställa. Detta system berövar redan fattiga människor deras möjlighet till utkomst och ökar fattigdomen.

Så gott som alla sentida yttringar av terrordåd (varav en del är statsunderstödda) är tecken på denna snedvridning av världshandeln och har alltså i grunden ingenting med religion att göra. Människor i tredje världen har fått nog av den världshandelsordning som till största delen dikterats av USA:s intressen och genom detta bidrar till att befästa USA:s imperialistiska strävanden och aktiviteter. Att förstå detta är ingen utmaning. Den ideologiska utmaningen kommer här: Sverige bör såsom medlem i EU verka för att Unionen används som redskap för att stävja USA:s men också EU:s  tendenser till världsherravälde på bekostnad av folk i den tredje värdens frihet och möjligheter till utveckling med världshandelsordningen som redskap. Det behöver inte påpekas att EU på många områden är en fullt jämbördig part till USA på många av de områden som USA är beroende av. Det är dags att gamla kolonialstater( kanske Sverige också, fråga norrmännen) tar sitt historiskt betingade ansvar att ställa saker och ting till rätta; till gagn för världsfreden och alla folks utveckling.

I VP:s program kan man läsa: ”Sverige ska verka för en internationell skuldavskrivning som ger fattiga länder möjlighet att utvecklas på egna villkor.”

Att visa solidaritet med och verka för rättvisa villkor för tredje världen är ännu ett exempel på något som just socialismen är bäst på.

Kamp mot rasismen

Fascismen och dess innehåll rasismen är socialismens huvudfiende. Socialismen kan inte acceptera en ideologi som öppet förnekar människors lika värde och som utgör en politisk punkt långt bortanför vad mänsklig anständighet betingar. Denna fiende ska bekämpas med alla till buds stående medel. Låt mig citera Björn Afzelius:

Fröna växer under ytan

De trivs där det är fuktigt mörkt och kallt

Först när bladen börjar synas

Kan man se

Att det är ogräs överallt

Men om man tittar bort

Inget hör inget ser

Hur vet man då

För hör man inget finns väl ingenting

Och det man inte ser finns säkert inte till

….Och idag tar rasisterna en

Men imorgon tar dom kanske två

Frankrike tog dom med storm

Vem vet när det är dig dom ger sig på

Vakna upp fatta mod börja se dig omkring

Bli inte en av dom som bara står där sen

Och säger att jag visste ingenting.

De flesta går med strömmen om det går

Ja dom flesta vill ju helst ha lugn och ro

Men om fascismen kommer smygande tillbaks

Så är det du och jag som måste stå emot.

Ja ogräset växer och frodas

Så slipa och vässa din kniv

Om du låter det spridas med vinden över världen

Får du plikta din tvekan med ditt liv

Vakna upp fatta mod börja se dig omkring

Så du kan säg till dina ungar

När dom frågar dig

Att du var en av dom som stod emot.

Sverigedemokraterna och deras gelikar står för avskyvärda idéer och måste bekämpas på alla plan. Men den viktigaste och avgörande kampen kommer inte att ska i de fina salongerna, styrelserummen eller i Sveriges riksdag. Nej den kampen måste föras lokalt, organiserad lokalt kanske via särskilda kommittéer. Varje rasistdemonstation ska mötas av en socialistisk motdemonstration. Varje fascistaffisch ska rivas ner och varje rasiströst ska överröstas. Varje stöveltramp ska suddas ut och varje fascistsymbol ska målas över.

I ett socialistiskt samhälle är fascismen och rasismen utrotad.

I ett kapitaliskt samhälle måste fascismen nedkämpas.

Att göra detta är en utmaning för socialismen, men detta är ännu ett exempel på något som just socialismen är bäst på.

Skattepolitiken.

I ett socialistiskt samhälle är det orättfärdigt att beröva folket delar av dess inkomster i form av skatt. I ett kapitalistiskt samhälle är beskattningen ett sätt att finansiera det gemensamt ägda. Det tycks fortfarande som om det är rättfärdigt att låta den som tjänar mest betala mest skatt, inte bara i kronor och ören utan också i proportion till vad denne tjänar.

De borgerliga regeringarna har dock satt ett mutsystem i arbete, nämligen att mot små skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare fått allmänheten att acceptera privatiseringar och utförsäljningar av den gemensamma välfärden, den välfärden som behöver byggas ut. Ett fullkomligt skandalöst beteende.  I detta beteende finns också en varningssignal för alla som värnar om och vill bygga världens bästa välfärd, nämligen att utvecklingen kanske kan gå mot att det proportionella skattesystemet helt kan urholkas, med enorma konsekvenser för dem med små och medelstora inkomster. Hur kan de då konsumera den välfärd som allt mer läggs i privata händer, och som en annan konsekvens av en sådan skattepolitik blir allt dyrare på grund av ofrånkomligt minskade eller uteblivna bidrag från det allmänna ?

I ett socialistiskt samhälle är det allmänna en fördelare av resurser.

I ett kapitalistiskt samhälle måste socialismen bekämpa neddragningar och privatisering av välfärden. Detta är en stor utmaning , men detta är ännu ett exempel på något som just socialismen är bäst på.

Europeiska unionen – kapitalets union

Så lyder rubriken i Vänsterpartiets program. Och visst – bildandet av EU är ju sprunget ur de handelsavtal som började med kol-stålunionen och som sedan fortsatte med EEC. Icke desto mindre har bildandet av EU och dess verksamhet inneburit stora fördelar för socialismen att ta för sig av:

Internationaliseringen har i första hand inneburit en frihet för kapitalägare och företag att fritt flytta sina verksamheter var som helst inom EU/EES-området och kan på så sätt spela ut arbetskraften i olika länder mot varandra. För oss i Sverige är General Motors` agerande mot SAAB och Opel ett närliggande scenario. Socialismen är i grunden internationalistisk. Därför förvånar det en gammal internationalist att de fackliga organisationerna på SAAB respektive Opel inte lyckades göra gemensam sak mot kapitalägarna. Alla förutsättningar fanns på plats.

I dagens gränslösa Europa har vi förmånen att få resa fritt mellan länderna och vistas och arbeta, utan annat än måttliga krav. Detta är ett utmärkt tillfälle för socialismen att träffa partikamrater och sympatisörer i andra länder, att diskutera gemensamma ställningstaganden och aktioner och kort sagt att internationalisera sig som motvikt till kapitalet. Dessutom får man inte glömma valen till EU-parlamentet, där socialistgruppen måste göras större med hjälp av gemensamma ansträngningar. Denna kamp och kampen för en mer enad europeisk arbetarrörelse är två utmaningar som heter duga. Men å andra sidan, att kämpa för större socialistiskt inflytande på europeisk nivå är ännu ett exempel på något som just socialismen är bäst på.

Asyl- och flyktingpolitiken

Följande står att läsa i Vänsterpartiets partiprogram:

”Sverige ska föra en human asyl -och-

flyktingpolitik där varje asylsökande garanteras rätten till

individuell prövning under värdiga omständigheter och kriterierna för flyktingstatus är

generösa.”

Det är en ambitiös skrivning som syftar till just generositet. Man kan dock inte särskilja asyl- och flyktingpolitiken från kampen mot rasismen och främlingsfientligheten. Ingen asyl- och flyktingpolitik kan bedrivas utan att de sökande kan erbjudas säker vistelse i Sverige utan att möta det som många just flytt ifrån- förföljelse och rasism vare sig denna uppträder under ansökningstiden eller efteråt.

Genomförandet av en human asyl- och flyktingpolitik går alltså hand i hand med kampen mot fascismen. Denna kamp utgör som sagt en utmaning, men å andra sidan är det ännu ett exempel på något som just socialismen är bäst på.

Internationellt bistånd

Ur VP:s program: ”Internationellt bistånd ska ges till fattiga länder utan egennyttiga förbehåll.” Det är en formulering som heter duga. Vad som saknas är definitionen av begreppet bistånd. Jag vill hävda att bistånd ska ges på ländernas egna villkor och att de också ska avgöra vilken typ av bistånd som behövs. Jag ska ge ett exempel:

En sovjetisk delegation bestående av ingenjörer, administratörer, tekniker, byggnadsarbetare och militärer anlände till Kuba på 1980-talet för att bedriva bistånd. Väl där fick delegationen i uppdrag att bygga ett sockerbruk, dvs. en fabriksanläggning för att utvinna och raffinera socker ur sockerrör.  Ingen av deltagarna i delegationen hade dock någonsin sett ett sockerrör förut, än mindre någon teknik för utvinning av socker från sockerrör så hur då bygga ett helt sockerbruk ?

Med sina grundkunskaper i teknik och administration och med hjälp av lokalbefolkningen lyckades delegationen dock lösa problemen ett efter ett och ett sockerbruk, färdigt att tas i drift för produktion av socker, för export till bl.a. Sovjetunionen stod efter en tid färdigt.

Detta är ett exempel på handfast bistånd som inte bara bekämpar lokal fattigdom, utan också förbättrar hela landets ekonomiska situation.

I begreppet bistånd måste ingå försvarsbistånd om så önskas av mottagaren. Detta fordrar att Sverige har ett eget försvar och en egen försvarsindustri värd namnet, men mer om det under punkten Sveriges försvar. Detta bistånd kan genomföras monolateralt eller i samarbete med andra länder och organisationer som bedriver samma typ av bistånd i samma syfte. Det är en utmaning att ge denna typ av bistånd, men att kämpa för rättvisare förhållanden över hela världen är ännu ett exempel på något som just socialismen är bäst på.

Trossamfunden och religionen med socialismen

Det har aldrig upphört att förvåna mig varför många trossamfund å ena sidan och många socialister å andra sidan betraktar varandra som representanter för något avskyvärt. Många troende har uppfattningen att socialismen står för brutalitet och våld, i direkt kontrast till den fridsamhet och omtanke om nästan som ju bl.a. kristendomen och islam predikar för. Många socialister har uppfattningen att religion är som Marx uttryckte saken ”opium för folket”, ett fenomen som står i strid med engagemanget för socialismen och arbetarklassens intressen.

Socialdemokraterna har inga ideologiska problem med sin Broderskapsrörelse. Frågan är då hur en socialismanhängare som accepterat den borgerliga demokratin som arbetsform kan ha det. Ur bloggen Kristen vänsters manifest:

Vi strävar efter en värld utan över- och underordning, utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning, där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och värde. Vi vill ha en värld byggd på solidaritet. Vi ska bära varandras bördor men också dela varandras glädje och framgångar….8. Vi vill att alla barn ska ha samma möjligheter att växa och utvecklas oavsett föräldrarnas situation. Jesus uppmanade sina lärjungar att respektera och ta hand om barnen. På samma sätt vill vi bygga ett samhälle som skapar bra uppväxtvillkor för varje barn…. Oavsett vad varje människa gått igenom, oavsett vad hon själv gjort sig skyldig till, har hon när hon tagit sitt ansvar rätt till ständigt nya chanser och till ett värdigt liv. Vår uppgift är att ta ansvar för att skapa politiska och samhälleliga förutsättningar för denna upprättelse…..Vårt budskap går hand i hand med arbetarrörelsens mål om ett samhälle utan över- och underordning, utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning och ett samhälle utan fördomar och diskriminering, där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och värde. Dessa utgångspunkter präglar den kristna vänsterns ställningstaganden i alla politiska sakfrågor….Sverige behöver också se utanför de egna gränserna och ge sitt bidrag till att skapa fred, rättvisa och frihet i världen…Biståndet är bara ett redskap för global fördelning. En global utvecklingspolitik måste omfatta alla politikområden i enlighet med millenniemålen, inte minst inom handels-, försvars- och säkerhetspolitik.”

Skiljelinjerna kan alltså dras, inte mellan religion och politik, utan om och hur de troende anser att trons grunder kan omsättas i politik och om socialisterna kan finna de gemensamma nämnarna för detta i sin politik. Metoderna för genomförandet av en sådan politik bör diskuteras mera grundligt. För att uttrycka sig synnerligen handfast: Det känns inte bra att socialdemokraterna har monopol på anhängare från den kristna vänstern. Socialister har en större politisk vilja och förmåga att genomföra en politik som t.ex. ligger närmare de formuleringarna i manifestet än vad socialdemokraterna har.

Och minns Sovjetunionens engagemang i länder med islam som dominerande religion. Minns också Mellan- och Sydamerika där kyrkans representanter ofta ställde sig på de förtrycktas och exploaterades sida i sin kamp för rättvisa.

Den kampen måste också utföras här och nu med de medel som står till vårt förfogande.

Behövs det en revolution för att socialismen ska segra ? Svaret på den frågan är nog ja, eftersom det är ofrånkomligt att folket kan manipuleras med hjälp av pengar. Detta likgiltigt om det sker i form av skattesänkningar, amorteringsfrihet eller politisk affischering. Det blir sålunda av vikt att de troende fås att förstå att  kapitalismen utgör en fiende även för dem.

Detta är en utmaning, men att möta utmaningar är något som just socialismen är bäst på.

Försvaret

Jag är anhängare av ett starkt försvar. Detta behövs tillsammans med en inhemsk vapenindustri för att garantera Sveriges oberoende och valmöjligheter när framtidens politik ska utformas. Ett starkt försvar är också som jag nämnde tidigare, ett betydelsefullt redskap i biståndssammanhang. Detta bistånd kan genomföras monolateralt eller i samarbete med andra länder och organisationer som bedriver samma typ av bistånd i samma syfte. Det är en utmaning att ge denna typ av bistånd, men att kämpa för rättvisare förhållanden över hela världen är ännu ett exempel på något som just socialismen är bäst på.

Under det kalla kriget bestod Sveriges armé av två miljoner man, flygvapnet var det fjärde starkaste i världen och vår försvarsförmåga var många gånger prövad i olika sammanhang. Det förefaller något oklart varför Sveriges försvar var av den omfattningen under den tiden. Det kan möjligen ha med Finlands roll som ickesocialistiskt land att göra. Vilket i sin tur hade att göra med Stalins och Sovjetunionens behov av säkerhetszoner. Förmodligen betraktade man införandet av Sovjettrogna regimer i Polen, Tjeckoslovakien, Rumänien och Bulgarien bl.a. som rena säkerhetszoner till ett visst  invasionsskydd mot NATO: Man kan tänka sig att resonemangen gick ungefär så här: ”Om vi kan binda Finlands lojalitet mot Sovjetunionen via avtal och samtidigt ha en nominellt sett neutral stat (Sverige) som Finlands närmaste granne, bör behovet av säkerhetsområde vara tillgodosett”. Att Sverige sedan spelade under täcket med NATO och västmakterna, kanske med Sovjetunionens tysta medgivande, var en annan sak. Historien visar dock att Sveriges framtida möjligheter att åter bygga upp ett starkt försvar är goda, ja rent av lysande. Också som socialistisk stat kommer Sverige att behöva ett starkt försvar.

Socialdemokratin

Socialdemokratin har goda föresatser som kan anses tjäna det arbetande folkets intressen.  Genomförandet av flertalet har dock präglats av eftergivenhet och i många fall beslut som verkat i motsatt riktning. Socialdemokratin sitter i storkapitalismens knä och försöker tala dem tillrätta, vilket som alla förstår är en verkningslös metod. Socialdemokratin är också ansvarig för allvarliga nedskärningar i välfärden och störningar i fördelningspolitiken. Dessa utgör mark som måste återvinnas och utvidgas. I ett socialistiskt samhälle har dock socialdemokratin spelat ut sin roll.

Slutligen informationsfriheten och –rättigheten

Så länge som det har funnits underrättelsetjänster i världen har det spridits desinformation, vilken enligt wikipedia definieras enligt följande: ”Desinformation handlar om att avsiktligen förvränga, åsidosätta eller rent av att uppdikta information i syfte att vilseleda.”

Syftet med att bedriva spridande av desinformation är självklart ett medel att gynna den egna organisationen, politiken, eller andra intressen.

Vi ska ha alldeles klart för oss att den information som sköljer över oss idag till stora delar består av just desinformation. Och som alltid är det de västliga underrättelsetjänsterna som är mest aktiva på området. Under det kalla kriget var all den information vi kunde få om Sovjetunionen, präglad av framför allt CIA:s desinformationspolitik. Den letade sig in i historieböcker, samhällskunskapslitteratur, media m.m. Desinformationen kan och kunde utgöras av förvrängningar av fakta, åsidosättande av fakta, rena lögner och sist men inte minst felaktiga eller medvetet slarviga översättningar från andra språk.

Ett bra exempel är att Sovjetunionen i och med sin närvaro I Afghanistan blev kallat imperialiststat därför att man beslutat ge militärt bistånd till en regim som hotades av CIA-understödda och – ressigerade religiösa separatister. Är det imperialism ? Ja, om CIA får råda. Nej, om sanningen får råda.

Denna desinformationsmiljö har präglat oss alla och kommer att fortsatt prägla oss i framtiden. Det är därför viktigt att vi är medvetna om detta när vi bygger vår väg för framtiden.

Ett bra sätt att bidra till att neutralisera desinformationens skadeverkningar är att vi socialister blir bättre på att förklara vad vi vill göra för att förbättra människors vardag och vad vi vill ändra på i dagens blandekonomiska samhälle med fascistiska inslag. Det är också den förmågan som utgör ett av våra bästa vapen i kampen för socialismen.

• Socialismens ideologiska utmaningar på 2000-talet:

  2010/11/21 at 21:33(Redigera)

  […] Jan Warnqvist […]

  Svara

Uppdaterades: 26 dec 2012