Vid dagens Vård- och omsorgsnämnd fattade Borgerlig Samverkan och SD beslut om en stor effektivisering gällande boendestöd. Boendestöd handlar om att kommunen enligt lag skall hjälpa kommuninvånare som av psykiska eller andra skäl har betydande svårigheter med sin livsföring. Ofta handlar det om motiverande och vägledande insatser för att få vardagslivet att fungera och att man ska kunna bo kvar i sin egen bostad. Det handlar om 20 miljoner som ska sparas redan under hösten. I praktiken innebär det att personalstyrkan, som idag uppgår till 120 personer, ska minskas med hela 35 tjänster. Vänsterpartiets gruppledare och ordinarie ledamot i nämnden säger
– Vi tycker att en nedskärning på boendestöd på nästan en tredjedel av personalen är alltför drastisk. Vi anser också att det är orealistiskt och stressigt att genomföra en så stor nedskärning under de återstående månaderna 2024. Vi fruktar att detta kommer gå ut över de som behöver denna viktiga hjälp. Dessutom ser vi just nu att behovet av boendestöd faktiskt ökar i kommunen – alltså ett sällsynt dåligt tillfälle att skära ner så här mycket.
– Det ska dock sägas att vi också tycker det är ett problem om vårt boendestöd är väldigt dyrt jämfört med andra kommuner. Vi föreslog därför att halvera neddragningen och genomföra den under nästa år. Då tillsammans med rejäla utvärderingar och riskanalyser. En så här skör grupp medborgare ska inte utsättas för panikbeslut bara för att nämndens budget ser dålig ut.
På Vård- och omsorgsnämnden den 12 juni drev Borgerlig Samverkan och SD igenom en stor privatisering av gruppbostäder och servicebostäder för medborgare med funktionshinder.
Det handlar om 8 boenden med 87 boende som nu ska upphandlas. Det hela ska vara klart senast våren innan valet 2026. Nicklas Lundström, gruppledare för Vänsterpartiet och ledamot i nämnden, kommenterar:
– Den här privatiseringen ger inte ens någon valfrihet – hela boendet inklusive de som bor där säljs ut till lägstbjudande företag. Oavsett om de vill eller inte. De boende har alltså inte tillfrågats, det är ett rent privatiseringsideologiskt beslut av höger/SD-styret.
Både jag och fackförbundet Kommunal är dessutom oroade för personalen. Kommunen kan inte kräva kollektivavtal och det enda företagen kan skära ner på för att göra vinst är i princip bemanning, arbetstider och löner.
– Vidare väljer de nu att privatisera driften av åtta av våra allra bästa och modernaste boenden byggda för skattepengar. Det gamla, slitna och dyra att driva får kommunen behålla. Jag ser också detta som en del av högerns fortsatta nedmontering är demokratisk insyn och ansvarstagande.
Vid nästa stora skandal kan det alltså vara något internationellt riskkapitalbolag som bara har en postlåda i något skatteparadis som ska ställas till svars…
Regeringens utredare av personlig assistans är på väg att lägga fram ett helt vansinnigt förslag som kommer att drabba redan drabbade familjer, men inte minst barnen själva. Att dra bort assistansen för barn och äldre är inget annat än vansinne. Vi pratar ofta om att alla har rätt till ett självständigt liv, i den mån det låter sig göras. Personlig assistans åt ett barn med stora behov betyder ofta skillnad mellan en familj i förtvivlan och en familj som får avlastning och på sätt lyckas hålla ihop hela familjen.
Förslaget innebär att funktionshindrade barn under tolv år och äldre över åttio år inte ska ha rätt till personlig assistans.
Nu väntar vi på att ansvarig minister ska kliva fram och säga att det aldrig kommer på frågan att regeringen lägger ett sådant förslag.
Vänsterpartiet vill ha ett samhälle som inkluderar alla. Jag tror på alla människors lika värde!
Lördagen den 3 december, Internationella funktionshinderdagen, deltog i Norrköping ca 130 personer. De fick höra tal av Mattias Ottosson (s), Linda Snecker (V) och Reidar Svedahl (L).
Mona Olsson, ordförande i DHR, talade. Det hölls också tal av RBU, och Emma Johansson talade för alla assistansanvändare. Kerstin Hildebrand läste en dikt som Monica Svensson tagit med sig. Marie Bager från Neuroförbundet läste upp en petition som hon sedan överlämnade till Mattias Ottosson (s) fvb till Regering och Riksdag. Det var en mycket bra och berörande manifestation, många deltagare och mycket bra tal.
Mona Olsson talarLinda Snecker talarTobias Holmberg, Vänsterpartiet, med assistent
”LSS kom till för att personer med omfattande funktionsvariationer skulle ges specifika rättigheter som ger dem samma möjlighet att leva som alla andra.”
Lördagen den 3 december manifesterades det över hela landet för rätten till assistans. I Norrköping deltog flera intresseföreningar och flera politiker, och så många engagerade privatpersoner. (se annat inlägg)
I ETC Norrköping skriver Linda Snecker, Rksdagsledamot Vänsterpartiet Östergötland, Maj Karlsson, Socialpolitisk talesperson för Vänsterpartiet och Tobias Holmberg, före detta ordförande Förbundet unga rörelsehindrade, assistansanvändare, regionpolitiker i Östergötland för Vänsterpartiet, den 9 december en debattartikel: ””Vi fortsätter pressa andra partier att aldrig mer svika LSS”.
FOLKBLADET DEBATTNu har majoriteten (S, MP, L, C) i Regionen lagt ner syncentralen i Norrköping och flyttat verksamheten till Linköping. Vi ser detta som ytterligare ett steg i centraliseringen av allt mer vårdverksamhet till Linköping. Och som ytterligare ett exempel på en lång rad av nedläggningar av sjukvård i vår del av länet. De styrande politikerna skulle göra klokt i att börja lyssna på folket i de östra länsdelarna.
Vi läser ständigt om neddragningar och stängda vårdplatser på Vrinnevisjukhuset. Under förra mandatperioden lade borgarna ner två vårdcentraler i centrala Norrköping. Denna mandatperiod har politikerna lagt ner en Vårdcentral i Söderköping trots massiva protester och över 4000 namnunderskrifter. Nu lade Christoffer Bernsköld (S) trots 3500 namnunderskrifter ner Norrköpingsbornas Syncentral. Både personalen och patientorganisationerna protesterade kraftfullt. Många synskadade kommer att få det svårare att söka den vård de behöver och vi vet att vården för dessa därmed kommer att försämras.
I längden lär det gå dåligt för de politiker som väljer att inte lyssna på medborgarna. Vi i Vänsterpartiet har varit tydliga. Man kan inte fortsätta att dra ner på vården i östra Östergötland och i Norrköping. Därför har vi nu lagt ett mycket enkelt förslag till Regionfullmäktige: öppna syncentralen i Norrköping igen!
Ricardo Olivares ställde en interpellation i regionfullmäktige i februari, angående regionens beslut att flytta syncentralen till Linköping. Han har också skrivit en debattartikel, dom fanns i Norrköpings Tidningar den 11 mars – ”Ingen besparing att flytta från Norrköping”.
Tobias Holmberg, Vänsterpartiet Norrköping, talade, igår tisdagen den 5 maj, under en manifestation på Mynttorget i Stockholm. ”Manifestation för rätten till ett självbestämt liv”. Den hölls med anledning av att det den 5 maj är European Day of Independent living.
Dagen har kommit till för att uppmärksamma alla människors rätt till ett liv i oberoende, och riktar sig främst till personer som lever med funktionsnedsättningar. På det här sättet vill man påverka politikerna för att dom skall förstå hur viktig den personliga assistansen är för att kunna leva ett oberoende liv. Detta talar Tobias om i sitt anförande.
Övriga talare på manifestationen var Jamie Bolling och Jonas Franksson. Arrangörer var STIL (Stiftarna av Independent Living i Sverige), som jobbar just med personlig assistans och politisk påverkan.
Här följer Tobias Holmbergs tal:
.
Tobias Holmberg Foto: Yvonne Björkman
Jag drömmer mardrömmar. Inte ofta, men när det händer är det på riktigt.
Jag drömmer om ett vitt kuvert med Försäkringskassans gröna logga på, ett kuvert som flera gånger drastiskt förändrat mitt liv.
Jag är rädd. För det där kuvertet kan innehålla så mycket. Det avgör om jag kommer kunna stå här, om jag kommer kunna fortsätta plugga, om jag kommer kunna köra en spontan utekväll1, 2 och kanske 3 kvällar i rad. Om jag kan käka middag när jag känner för det. Kissa när det behövs eller knulla när jag vill.
Det avgör om jag kommer kunna leva det liv jag vill leva.
Samtidigt kan det där kuvertet ibland, när det är som det ska, innehålla just allt det där. Och när det gör det är det lätt att glömma bort att vår rätt är inte självklar.
Runt omkring oss förlorar eller saknar våra vänner rätten att leva de liv dem vill.
Jag pratade i helgen med en vän i södra tyskland som är 16 år gammal. Hon påminde om verkligheten. En verklighet som gäller för alldeles för många, där hon inte vill leva längre för att hon är 16 år gammal och är fullständigt beroende av sina föräldrar för att överleva alls.
Vi och våra bröder och systrar runt om i europa och världen har allt att vinna på den kamp vi för här och nu. Vår kamp är bred för allas rätt att leva ett självständigt liv, det liv som jag vill leva.
Jag är långt ifrån ensam om rädlsan för det livsavgörande vita kuvertet, för mig handlar det om rätten till assistans för en del om rätten till asyl. Min frihet kan aldrig villkoras med någon annans ofrihet. Mitt liv eller någon annans liv ska aldrig mötas i kronor, euro eller pund. När människor stoppas vid gränser eller stängs in på instutioner och nekas rätten till skolgång, och fria självständiga liv är det vår solidariska skyldighet att stå med dem.
För några år sedan satt, jag och fler här med mig, i en bur inte långt härifrån, ett symboliskt fängelse på ett torg. Då var den buren en avbild av min verklighet varje kväll efter klockan åtta och de flesta helger. En lång process senare med många helt galna vändningar fick jag min frihet i ett kuvert på posten. Med konsekvenser som att jag kunnat flytta hemifrån, fylletatuerat mig, jobbat, pluggat, rest, knullat, sovit ute efter en festnatt och allt annat som jag har velat göra av min frihet. En frihet alla ska få känna och som assistans för oss är förutsättningen för!
Idag är det European day of independent living, och vi ska fira våra många vunna segrar, och när vi har firat så ska vi knyta näven i luften och vinna nya!
