Norrköping har många utmaningar framöver. Vi har inte glömt de frågor vi gick till val på bara för att valdagen passerat. Istället är det just de vi vill sätta oss ner och diskutera skriver Nicklas Lundström, oppositionsråd (V), i ett svar till Lars Stjernkvist (S):

En politik för den vanliga arbetarfamiljen

Vänsterpartiet gick starkt framåt i kommunvalet i Norrköping. Vi har nu fler platser i de politiska församlingarna och vi har också en faktisk vågmästarroll. Det är något vi kommer att använda för att få en mer jämlik och sammanhållen kommun.

När det gäller de tre utmaningar Stjernkvist tar upp så är det lätt att instämma. Självklart behöver vi satsa på skolan som så länge har trasats sönder av privatiseringar och segregation. Inte minst genom att ge fler barn rätt till förskola och satsa på kuratorer och fler vuxna i skolan för att motverka den psykiska ohälsan.

Visst är vi också eniga om att Ostlänken är en klok investering för både ekonomi och klimat. Och att samarbetet med universitet måste fortsätta att stärkas. Men Norrköping har fler utmaningar än så. Vi har inte glömt frågor vi gick till val på för att valdagen passerat, istället är det just de vi vill sätta oss ner och diskutera.

Vi behöver se till att det byggs också billigare hyresbostäder. Inte minst runt nya resecentrum där vi annars riskerar att få en skarpt ekonomiskt segregerad stad i många generationer framöver. Vi behöver också se till att inte bli fartblinda och enbart investera i centrum. Särskilt i våra södra stadsdelar behöver vi rusta upp både parker och idrottsplatser, bygga bostäder och påbörja spårvägen mot Vrinnevi.

Självklart kan inte allt göras på en gång och förslag måste finansieras eller generera lika mycket intäkter som de kostar. Vi är beredda att ge, ta och omprioritera. Men de partier som vill söka stöd hos oss måste såklart också vara beredda att justera sin politik. Vi kommer att diskutera och söka stöd för våra förslag både hos Kvartetten och med Moderaterna och Miljöpartiet.

Norrköping behöver en politik för den vanliga arbetarfamiljen. Där den närmsta skolan alltid är bra och idrottsplatsen är i gott skick. Där undersköterskan får en välförtjänt lönehöjning istället för att tvingas gå ner till deltid när hemtjänsten privatiseras. Där det finns hyresrätter med rimlig hyra så att barnen kan flytta hemifrån när de är redo för det.