Christina Höj-Larsen
Malin Ullgren: Det som var politiskt korrekt på 1990-talet är numera revolutionärt
” Jag har inga bra tips på ämnen. Men tänk på en sak: var inte för vänster.”
Det rådet får jag från en branschkollega när jag ber henne om idéer till den här krönikan. Var inte för vänster. Vi bleknar båda när hon säger det hon säger; vad är det för ett skrämmande trångt åsiktsklimat hon påstår att vi verkar i? Men skrämmande eller inte, vi vet ju att hon rör vid något som är sant.
I dag måste man lägga sig nära regeringens största parti för att hamna på ideologisk brusnivå – det vill säga den frekvens där majoriteten inte anser att en politisk åsikt har uttryckts, utan bara sunt förnuft. Allt till vänster om brusnivån kan tolkas som bolsjevism, och bolsjeviker är ett slags extra skrämmande foliehattar.
Är det en paranoid tanke? Jag tror inte det. Efter SNS-skandalen, när en nationalekonom belades med munkavle för att hon inte utropat ett entydigt Halleluja! för den svenska privatiseringsvurmen, tror jag det ännu mindre. Det som var politiskt korrekt på 1990-talet är i dag revolutionärt. 2011 räcker det att man är lite tveksam till om börsnoterade lvu-hem verkligen är vägen till paradiset för att det ska bli räfst.
För ett år sedan hörde jag Beatrice Ask på valnatten vifta undan en fråga om hur hon såg på Sverigedemokraternas inträde i riksdagen – det hade hon inget att säga om. Vänsterpartiet däremot, de var extremister.
Ask är inte vilken politiker som helst, utan landets justitieminister. Om hon tycker att det är självklart att beskriva ett feministiskt och socialistiskt parti som extremistiskt, värre än ett främlingsfientligt parti, ja då har vi det från högsta ort. Då är Vänsterpartiet snudd på kriminellt.
Asks uttalande kunde ha avfärdats som en enstaka, olustig inblick i justitieministerns egen idévärld. Om det inte vore för att hon uttrycker en bred hållning som börjar få ett katastrofalt inflytande på svensk samhällsdebatt.
Det är i det här klimatet som även små avvikelser från den ideologiska brusnivån framstår som samhällsomstörtande. Det blev vi alltså varse när SNS-rapporten ”Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?” ledde till att ledningen för SNS (Studieförbundet näringsliv och samhälle) försökte tysta forskningschefen Laura Hartman. Rapporten säger ungefär att vetenskapen än så länge inte ger något stöd för antagandet att effektiviteten och kvaliteten självklart ökar med privatägd vård och omsorg.
En rätt mild invändning mot privatiseringspolitiken, eller hur? Ändå tog det hus i helvete. Så pass mycket brann det att Hartman lämnade SNS för att hon vill kunna bedriva fri forskning, vilket tydligen hade blivit omöjligt på SNS. Även statsvetarprofessorerna Olof Petersson och Bo Rothstein har klippt banden till tankesmedjan.
I måndags började den långa vägen tillbaka till akademisk trovärdighet för SNS, när vd:n Anders Vredin fick avgå. Men var det bara han som velat begränsa den fria forskningen, när den inte levererade önskade slutsatser? Knappast. I bakgrunden mullrade det näringsliv som till stor del finansierar SNS: Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström har vredgat avfärdat rapporten som ”bedrövlig” och ”tendentiös”.
Jag hoppas att SNS-skandalen blir ett wake up-call. Kanske kommer de politiker, debattörer och näringslivsföreträdare som varnar för proletariatets diktatur så snart någon piper ”jämlikhet”, att faktiskt ångra det tajtrumpade åsiktsklimat de själva drivit fram. Konsekvenserna har blivit alldeles för stora.
Malin Ullgren
Erkänn staten Palestina
Staten Israel drev 1948 iväg 700 000 palestinier från deras hem och ockuperade långt större områden än vad FN:s delningsplan innebar. Vid kriget 1967 ockuperade Israel hela Palestina och den ockupationen består än i dag.
Genom en brutal bosättningspolitik, rivningar av hus och konfiskation av mark har Västbanken styckats upp och Östra delen av Jerusalem krympts allt mer. Israels politik har fördömts i ett stort antal FN-resolutioner och av Internationella domstolen i Haag. Ändå fortsätter Israel med sin folkrättsstridiga politik, uppbackad av USA och flera europeiska stater, vilka också dominerar EU.
FN:s generalförsamling (GF) kommer preliminärt att ta upp frågan om uppgraderad status för Palestina som stat, erkänd av FN. Däremot väcks troligen inte frågan om Palestina som medlemsstat i FN, då det förutsätter en tillstyrkan av Säkerhetsrådet, ty det skulle med all sannolikhet blockeras av USA. Omröstningen i GF sker troligen den 21 september.
Det palestinska folket representanter har bett om stöd vid omröstningen i GF. Kravet stöds av mer än 120 länder från Mellanöstern, Afrika Asien och Latinamerika. För beslut i Generalförsamlingen krävs 2/3 majoritet, det vill säga 128 röster. Det är oklart hur olika europeiska stater kommer att ställa sig. Deras ställningstagande kommer att bli avgörande.
Israel har enligt tidningsuppgifter bland annat i Guardian engagerat sig hårt för att stoppa initiativet att erkänna Palestina. Alla initiativ från USA:s sida att lösa ockupationen och ge det palestinska folket rättvisa har totalt misslyckats. USA är uppenbarligen helt inkapabel att åstadkomma något ett fredsavtal.
Därför är erkännandet av Palestina, som stat och uppgraderad status inom FN, en viktig fråga. Det enda sättet att påbörja verkliga fredsförhandlingar är att det finns två parter som kan förhandla. Israels ockupation och fortsatta utbyggnad av bosättningen underminerar för varje dag palestiniernas position, liksom den olagliga blockaden av Gaza. Genom att FN markerar Palestina som stat ges palestinierna en starkare ställning. Ett beslut i FN sänder en tydlig signal till Israels regering och dess ständiga utbyggnader av bosättningarna. En sådan signal är en förutsättning för fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina.
Omröstningen i Generalförsamlingen kommer troligen att hänga på några få röster. Därför kan europeiska staters röster bli avgörande. Sverige bör försöka påverka andra europeiska stater att stödja den palestinska saken vid FN-omröstningen.
Det är dags för de europeiska staterna att ta ansvar för den katastrofala situationen som palestinierna befinner sig i. I dag blundar EU för brott mot till exempel associationsavtalet mellan EU och Israel, vilket är ett starkt de facto-stöd till Israel.
Vi vill därför framföra vårt krav att den svenska regeringen uppdrar till Sveriges representant i Generalförsamlingen att stödja initiativet att erkänna Palestina.
KAROLINA ANDERSSON, ordförande Internationella S-föreningen i Östra Östergötland (S) ULF KARLSTRÖM, ordförande Palestinagruppen i Norrköping, medlem av PGS; NICKLAS LUNDSTRÖM, ordförande Vänsterpartiet Norrköping
Nästa måndag den 12 september besöker partiledarkandidaten Jonas Sjöstedt Östergötland. Kom till det öppna mötet i Linköping klockan 1800!
Klassförtrycket
klassförtrycket är inte vagt eller konstigt
inget tveksamt som bekymrar dig ibland
inget tveksamt som bekymrar dig ibland
klassförtrycket är bostadslösheten och lyxvillorna
i Långedrag
det är överklasskärringen som
snäser av dig i kassalinjen
vd:n på företaget som kallar oss ”sina arbetare”
klassförtrycket kan vara något så enkelt som
avståndet till stan
eller något så uppenbart som skillnaden mellan
de som har och de som inte har,
de som äger och de som arbetar
klassförtrycket är det hårda golvet under dina fötter i
produktionen,
hur benen känns efter nio timmar på språng
klassförtrycket är bussen till jobbet 06.07
känslan av att det borde finnas något mer
klassförtrycket är inte vagt eller konstigt
inget tvetydigt svar på en konstig fråga
klassförtrycket är arbetslösheten och det faktum
att det fortfarande finns saker att göra
ett förbannat slöseri med resurser
ett sätt att hålla lönerna i nivå med tacksamheten
klassförtrycket är tiden du spenderar på akuten
medan andra går före dig i kön
är dina utslitna axlar och stela nacke
ärren på dina händer efter varma plåtar
klassförtrycket är tiden du kan njuta
för att sedan vara tvungen igen
klassförtrycket är den förlorade arbetsglädjen
klassförtrycket är inget diffust eller allmänt
det är en förklaring på tröttheten och ilskan
ett enkelt svar på en enkel fråga
är både problemet och den nalkande lösningen
när tröttheten och ilskan blivit för stor
och vi inte orkar mer
(Jenny Wrangborg (2010) Kallskänken Kata förlag,
Stockholm. )
V-kandidaterna
Ny sida på hemsidan. Partiledarkandidaterna!
Turné med partiledarkandidaterna
Kandidaterna kommer tillsammans att åka runt om i landet för att göra det möjligt för partimedlemmarna att bilda sig en egen uppfattning om vem eller vilka som ska ta över efter Lars Ohly i januari 2012. Turnén startar 1 september i Stockholm och avslutas där 1 december.
– Det blir tre månader av intensivt resande, vilket vi alla ser fram emot. Vi vill att det ska vara en öppen och demokratisk process; visa vad vi vill och var vi står, så att kongressen – och i slutändan partiets medlemmar – kan göra sitt val, säger kvartetten i en kommentar.
Turnéplan:
1/9 Stockholm, Katasalen ABF-huset kl 19.00 (arrangör: Flamman)
19/9 Malmö, Moriska Paviljongen i Folkets Park kl 18.00
29/9 Stockholm
2/10 Sörmland (ort meddelas senare)
9/10 Kommun och landstingsdagarna i Västerås
29/10 Norrköping
14/11 Göteborg
21/11 Umeå
27/11 Småland (ort meddelas senare)
1/12 Stockholm, Popvänstern
Solidaritet med Norge och AUF
Terrordådet i Norge känns svårgreppbart. Insikten om att det fruktansvärda verkligen har hänt och att de döda aldrig kommer tillbaka känns fortfarande svår att acceptera. 69 idealistiska barn och ungdomar mördade av en högerextremist. Barn och ungdomar som vi vänsterpartister delade mycket med. Vackra tankar om en bättre och mer jämlik värld, en gränslös solidaritet och ett självklart motstånd mot orättvisor, diskriminering och rasism. Barn och ungdomar som var mina kamrater. Självklart maler tankarna om hur det kunde hända och vad vi kan göra nu.
Förutom terroristen själv så kan man inte ge enskilda personer eller partier skulden för terrordåden. Däremot är det är uppenbart att det allt mer islamofoba och rasistiska debattklimatet i samhället var en förutsättning för terrordådet. Anders Behring Breivik skulle inta ha genomfört attackerna om han inte hade haft en antimuslimsk och antisocialistisk ideologi att motivera sitt våld med. När man läser Breiviks taffliga och föga originella manifest inser man snabbt att de idéer och den världsbild som motiverade terrordåden kommer från denna islamofoba ideologi som fått allt mer spridning i Europa. Huvudpunkterna är att en vänsterinriktad politiskt korrekt elit styr samhället och att dessa har förrått nationen genom att tillåta de ondskefulla muslimerna/invandrarna att ta över och förstöra det förut lyckliga europeiska samhället. Breiviks tolkning av dessa idéer är extrem men huvuddragen i det konspiratoriska och reaktionära tankarna återfinns hos Sverigedemokrater, fikabordsislamofober och högerpopulister över hela Europa. Också i Sverige har islamofoberna särskilt riktat sin kritik, som ofta slår över i hat, mot socialdemokratin och vänstern såväl som mot den primära måltavlan som är muslimer. Det är på grund av att dessa i grunden fascistiska idéer idag är så etablerade i Europa som terrordåden möjliggjordes och i terroristens huvud verkade motiverade och nödvändiga.
Tyvärr är det inte bara Sverigedemokrater och vardagsrasister som gjort att islamofobin spridit sig i Norden och Europa. Det finns en del liberala debattörer som argumenterar mot den växande islamofobin och främlingsfientligheten, all heder åt dem. Men det finns också liberaler, konservativa och massmedier som har öppnat upp för islamofobin och köpt stora delar av resonemnget. Tydliga exempel på detta är det extremt islamofoba debattklimatet i Danmark eller den retorik kring ”kriget mot terrorismen” som finns på många borgerliga ledarsidor. Denna ursprungligen amerikanska retorik som ofta glider över i ett svartvitt vi-mot-dom-tänkande har tveklöst bidragit till islamofobins genomslag i många människors tänkande. Det räcker här med att se på de aggressiva och militanta reaktionerna på terrordåden från ledarskribenter och analytiker i bland annat NT och DN. Dessa tidiga ”analyser” som ropade på ökad säkerhet och mer våld mot ”våra” fiender använde ett militärt och konfliktinriktat språk men försvann så fort man insåg att det inte var islamister utan en norsk reaktionär islamofob som låg bakom dåden. Tydligen är inhemsk fascism ett mindre hot än våldsam islamism i dessa borgerliga skribenters huvuden.
Eftersom de islamofoba idéerna var en förutsättning för terrorn så måste svaret ifrån alla som vill ha ett öppet, demokratiskt och tolerant samhälle vara att angripa dessa hatets idéer. Det vi som vänsterpartister kan göra för att bekämpa den nya fascismens idéer är främst att stärka vår politiska kamp mot rasism och för jämlikhet. I det islamofoba debattklimat som breder ut sig i Europa och Norden är det vår uppgift att tydligast stå för motståndet. Vi måste både på politisk och personlig nivå stå upp mot rasism och nyfascism var vi än möter den. Det är viktigat att vi allierar oss med andra antirasistiska krafter och att vi gör vårt bästa för att hålla rent från rasistiska glidningar både hos våra vänner och sympatisörer men också bland våra meningsmotståndare bland högern och liberalerna. Den reaktionära och islamofoba ideologi som växer på nätforum, ledarsidor och i människors medvetande måste konfronteras om vi ska kunna förhindra ytterligare terrordåd och en rasistisk samhällsutveckling.
Jag är stolt över att tillhöra ett parti och en rörelse som aldrig bidragit till att stärka den islamofoba ideologin och som alltid kommer att säga emot.
Ordförande Nicklas Lundström
Vänsterpartiet hotat
Vänsterpartiet i Norrköping har i svallvågorna av massmorden i Norge hotats. Någon eller några lämnade i helgen ett mindre trevligt budskap vid partiets lokaler. Det var troligtvis under natten mot lördagen som någon satte upp en omsorgsfullt utarbetad skylt vid partiets lokaler, med texten ”Anders B. Breivik” – namnet på den norska terroristen.
Detta måste vi se som ett hot mot oss i vänsterpartiet, Breivik riktade ju sitt hat mot just antirasister och socialister. För oss är det inte heller någon överraskning att det finns människor som delar Breiviks idéer också i Norrköping. Händelsen är polisanmäld. Vi får hoppas att det bara var någon sorts ”pojkstreck” med extremt dåligt omdöme.
Det vi i Vänsterpartiet kan göra för att svara på hotet är att stärka vårt antirasistiska arbete. Vänsterpartiet står för motsatsen till terroristen och hans anhängares värderingar och kommer att fortsätta kampen för tolerans, socialism och feminism. Nu har vi en betydligt snyggare utsmyckning i fönstret.
